Hus med spets

Annons

Ett litet torp med vita ­knutar, byggt under förra seklet, obebott sedan 1960-talet. En kort allé av stora träd som ledde till ingången, där gräset fick växa sig högt varje sommar. Så såg det ut här på tomten i decennier. Tobias Ekros farmors mamma Elvira hade använt torpet på Lidingö som sommarställe. När hon gick bort i slutet av 1970-talet var det ingen som orkade ta över tvåtimmarsgräsklippningen en gång i veckan. Torpet fick gro igen. Då och då hälsade familjen på, men som lantställe fungerade det dåligt.

»Det låg för nära stan och dessutom mitt i ett vanligt villa­område«, säger Tobias Ekros. »Så till slut ringde min faster och sa: ›Hur blir det nu med tomten? Ska vi sälja?‹

Och då bestämde vi oss – för att sälja vår lägenhet och bygga hus.«

Lina och Tobias är ett par som vet vad de vill ha. Hustankarna hade funnits ungefär lika länge som barnen Elvis och Dennis, tätt födda med ett drygt års mellanrum, hade gjort sina rundor i innerstadsgrönområdena.

Annons

»Jag kände nog att jag var klar med lekparkerna«, säger Lina. »Jo, fast det var ju trevligt också«, säger Tobias.

De ville bo i ett hus som gjorde livet enkelt, där det skulle vara lätt att komma in och ut, mycket ljus och lite insyn, modernt… men det skulle smälta in i området. En hel pärm vittnar i dag om alla tankar och idéer.

»Vi ville inte bygga en pastisch, ett nytt hus som såg gammalt ut«, förklarar Lina. »När vi kontaktade Pye på arkitekt­kontoret Marge, som är universitetskompis till Tobias, fick vi två ­förslag, båda väldigt moderna. Samtidigt gällde ju lite ­speciella omständigheter eftersom bebyggelsen kring ­tomten är kulturhistoriskt skyddad.«

Förhållningsreglerna var mycket konkreta. Taket måste vara brutet, färgen skulle vara röd eller gul och det fick inte vara något annat än traditionell träfasad.

»Vi ville dessutom behålla de högväxta träden, en ek och en blodbok«, säger Tobias. ­

Annons

»Jag skrev till och med ett överdrivet avtalskontrakt med byggarna sedan, efter att ha plågats av mardrömmar om vad som skulle hända om de skadade eken… Jag menar, allt annat kan ju återställas, men en ek! Hur ersätter man den?«

Nu syns eken, mycket välmående och helt bibehållen, från sovrumsfönstret, direkt från sängen genom ett stort fönster. Det blir lite som att sova i en trädkoja.

Susanne Ramel, som har varit ansvarig arkitekt tillsammans med Pye Aurell Ehrström, berättar att det som främst styrde ritningen var avsikten att placera huset snett mot alla grannar, för att göra det så insynsskyddat som möjligt.

»Tomten ligger inkilad mellan tre andra hus. Och dessutom skulle det tas hänsyn till de stora träden«, säger hon. »Men det mest speciella med huset för mig är att det inte är rektangulärt utan att det bjuder på en liten trivsam ­desorientering när man kommer in!«

Huset förför genom ett mjukt mörkbetsat trägolv som ­ligger på diagonalen i hela huset. Vinklarna har blivit många, och som besökare blir man nyfiken på vad som döljer sig bakom nästa hörn.

Annons

»Först la byggarna golvet i olika riktningar men sedan kom chefen och blev helt sjösjuk«, skrattar Lina Ekros. »Då fick de riva upp allting – i ett sådant här hus måste golvet ligga enhetligt så man inte blir vimmelkantig. Annars var det mest märkvärdiga med byggprocessen hur osannolikt smidigt allt gick.«

På bottenplanet ligger kök med arbetsplats och vardags­rummet samt ett lekrum; sovrummen ligger en trappa upp jämte ett allrum som kan stängas till ifall över­nattande gäster vill ha lite avskildhet.

»Vi tänkte mycket kring funktioner när vi pratade med ­arkitekterna på Marge i början«, säger Tobias. »Vi visste att barnen ville vara med oss när de är små, och vi ville ha en plats där de på sikt kan göra läxor i köket.«

Stadsboendet saknar de inte.

»Ibland nyper man sig i armen när man vaknar här«, säger Lina.

»Livet har blivit väldigt smidigt. Barnen springer in och ut, och över till grannarna för att leka, och lösningar vi har tänkt ut fungerar i vardagen. Det är lätt att leva här.«

Matplatsen består av superellipsbord och en samling namnkunniga stolar: Myran, Panton­stolen och Eames DSW Chair samsas med Ikeas barnstolar. Lampa från Missoni.  
Från entrévåningens extra lekrum ser man in till vardagsrummets mysiga sitthörna som består av en Howardsoffa och dito fåtölj av Norells. Golvlampa Flos, matta Streco. I lekrummet syns förvaring från Ikea och klädhängare från Åhléns.  
Köket ritade paret tillsammans med kökstillverkaren HTH. Lampor Flos, kylskåp Smeg, övriga vitvaror Miele, tallrikar Anna Larsson, Streco. Röda barstolar Ikea. Den lilla arbetshörnan byggdes med tanke på barnens framtida läxor. Stol Her, Fabio Novembre.  
Modern Bullerbystämning under eken. Här vill familjen så småningom anlägga ytterligare en uteplats för frukostfikat.Tält Granit, hängmatta Indiska.  
Modern Bullerbystämning under eken. Här vill familjen så småningom anlägga ytterligare en uteplats för frukostfikat.Tält Granit, hängmatta Indiska.  
Annons