Mässing är vackert mot trä, vita väggar och knarrande parketter. Christoffer Kurpátow vill ha sitt hem precis så här: vilsamt, lugnt och välbalanserat under höga tak. »Mina döttrar tycker det är för sparsamt och kallar det min ’man cave’ men jag trivs«, säger han. Mansgrotta eller inte, det behövs en fristad i livet. Det är skönt när någon följer sin smak utan att snegla nervöst på omgivningen. Trivsel är stil. »Mina föräldrar är arkitekter och jag har alltid varit inredningsintresserad. Men jag var inte tillräckligt begåvad för att följa i deras fotspår«, säger han och skrattar.
Sedan några år bor Christoffer och hans tre barn i denna varsamt renoverade paradvåning på Östermalm i Stockholm. Två av barnen pluggar utomlands, sonen Sasha bor hemma. Släktnamnet kommer ursprungligen från Ryssland. »Familjen flydde därifrån 1917 till Finland och sedan vidare under vinterkriget.« Christoffer gick Handelshögskolan och arbetade sedan i många år med riskkapital och företagsutveckling, bland annat i investmentbolaget Askembla. Han har bott i London flera år och rest mycket i Östeuropa i arbetet med riskkapitalfonder och företag.
Mot slutet av 90-talet tog han över Skultuna mässingsbruk som restaurerades efter några svåra år. Det fanns potential i det slumrande
bruket vid Svartån någon mil utanför Västerås. Där har mässing gjutits sedan 1607, både praktkronor till kyrkor, och kontorsljusstaken, en
designklassiker från 1600-talet. Under 1900-talets industriella våg gjordes mest aluminium, men också granathylsor, omelettlådor, flygtankar och cisterner. Man har även gjort mässingshjulen till Hasselbladskamerorna. Vem vet, kanske ligger det några Skultunadetaljer i en dumpad kamera på Stillhetens hav på månen? Först på 60-talet, och med formgivaren Pierre Forsells slankt moderna form i ljusstakar och lampetter, vaknade intresset igen för Skultunas mässing som inredningsmaterial. Forsell arbetade fram till mitten av 80-talet och var brukets sist anställda designer. Ian Wachtmeister köpte Skultuna 1983, och bruket fortsatte sin tillverkning av klassiska produkter. Och runtomkring vaknade designintresset nu på allvar men bruket kom på efterkälken, efterfrågan dalade på otidsenliga mortlar, mässingsänglar och ljusstakar. Ägarna såg behovet av förnyelse.
I och med Christoffer Kurpátows övertagande och 00-talets Tom Dixon-ledda förtjusning i »varma metaller« – koppar och mässing syntes plötsligt överallt – sattes en makalös förnyelse in på mässingsbruket. Namnkunniga designer strömmade dit, lockade av brukets gamla anor. Thomas Sandell, Olof Kolte, Claesson Koivisto Rune, Monica Förster, Luca Nichetto och nu senast Folkform och Objecthood, samt Olivia Herms som jobbar med Konstantin Grcic, har under de senaste åren parat samtida form med materialets traditionella finglans, och dessutom adderat en twist av excentricitet som är viktig i sammanhanget. Ett förstoringsglas i mässing, vem behöver det? Just därför gör man det, det är udda, det är läckert som konfekt. Så arbetar Skultuna numera.
Kollektionen Land’s end av Objecthood lanserades i våras på den betydelsefulla inredningsmässan Maison & objet i Paris. »Land’s end anknyter till art deco-stilen på ett finstämt sätt. Det gäller att inte tappa bort den röda tråden, och se till att föremålen hänger ihop, den gamla med den samtida designen,« säger Christoffer.
Skultunas glänsande visare pekar uppåt och bruket lyfter från mossig metall till lifestyle och salongskänsla. På sju år har brukets omsättning tredubblats, och man har även fördubblat antalet anställda. Christoffer Kurpátow är numera huvudägare. »Investeringen i Skultuna såg länge ut som om det bara skulle bli en kulturgärning. Men med ny design och nytt fokus har vi lyckats vända de röda siffrorna«, säger Christoffer och prisar företagets vd Viktor Blomqvist som med stilkänsla driver Skultuna framåt i den spännande balansgången mellan tradition och förnyelse. Det är skönt att kalla Skultuna »bruket«, trots att det bara är montering som utförs där.
Tillverkningen sker numera hos ledande gjuterier i Sverige, Italien, Indien och Kina, men företagets själ ligger kvar i dalen vid den brusande Svartån. Med en konceptbutik öppnad på Grev Turegatan i Stockholm är nu är siktet inställt på omvärlden. Flera Skultunaaffärer ska öppnas utomlands och nya designers ska anlitas. Christoffer reser ofta till Skultuna där man också driver Skultuna fabriksbutiker, vilka utvecklats till ett av Västmanlands största turistmål. 150 000 besökare om året vallfärdar till den sköna miljön med brukslängor och det gamla mässingsbrukets museum, butik och kafé. Skultuna deltar också på mässor runtom i världen.
Som ägare till Skultuna är det självklart att Christoffer hemma i våningen har några av den senaste tidens alster, blandat med ljusstakar och möbler som funnits i familjens ägo i många år. Några av hans favoriter är krukan, ritad av Monica Förster utifrån en tidlös terrakottakruka, och de nya ljuslyktorna ur The London collection, formgivna av smyckeskonstnären Lara Bohinc. »Jag är väldigt förtjust i förstoringsglaset också.« Medan den metalliska klangen från Oscars kyrka liksom ljuder vidare i mässingsföremålen från Christofer Kurpátows eget bruk, går hans vision framåt mot nya metaller, ny form och framtid, för ett litet glänsande, nystylat bruk.