Unikt 1600-tals hus i Gamla stan fyllt med konst

[factsbox]Om: Andreas Ackerup

Ålder: 44.

Bor: i hyresrätt på fyra våningar i Gamla stan i Stockholm. Huset började byggas på 1600-talet.
Gör: Konst- och reklam­fotograf. Känd bland annat för utställningen Self portraits, 2008, där han ställde ut 3 650 självporträtt han hade tagit under ett decen­nium. Pilatesinstruktör på deltid.
Aktuell med: Verk av Andreas finns till salu på hans hemsida, ackerup.com och han håller även auktioner på sin Facebooksida.[/factsbox]

”Tänk dig att få i ett helt eget hus i gamla stan.” Fotografen Andreas Ackerup minns hur han för fyra år sedan satt på ett fik vid Järntorget och berättade för en vän om lägenheten han hade anmält intresse för via Stockholms bostadsförmedling. Med sina 23 år i kön hade han inledningsvis hamnat på plats 60 men sedan hade det raskt tillkommit fler intressenter och två dagar senare, när han låg på plats 350, hade hoppet börjat dala. Och det var ungefär då han satt där på fiket och drömmande berättade om den fantastiska, ouppnåeliga, lägenheten på fyra våningar. I ett eget hus. I Gamla stan.

Nyfikna tog de en promenad för att titta på huset. Över den lilla porten på den smala byggnaden kunde man läsa: ”25 augusti 1747”. Andreas födelsedag, om än några hundra år senare. Vännen gestikulerade mot ingången och triumferade: ”Det här huset har så gott som ditt namn skrivet på sig, det är meningen att du ska bo här. Jag känner det på mig!” Eller hur, tänkte Andreas, om det inte var för 349 andra personer…

Sedan hände något otroligt. Intressenter började droppa av från listan. Varken på den första eller andra visningen var det någon som nappade. Kanske var de äldre och valde bort lägenheten på grund av de många branta trapporna, kanske var de småbarnsfamiljer som insett att plan­lösningen inte skulle passa deras behov, men en efter en föll de bort. När det var dags att visa lägenheten för tredje gången fanns Andreas med bland de kallade och till hans stora förtjusning blev drömlägenheten hans.

Husets grundplan är bara på 45 kvadratmeter och det har fem våningar plus vind. På bottenplanet finns ett litet kontor som nyttjas av Stockholms stadsmuseum, som även hyr våningen över där de har en visningslägenhet med en inredning som är intakt sedan 1907 – när vindragar­laget höll till där.

Läs också: Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Den enda boende i huset är alltså Andreas som huserar i de översta fyra våningarna. Längst ner finns en hall med en stor öppen spis och ett vardagsrum med ett vackert kalkstensgolv, handmålade takbjälkar och en väggmålning som dateras till 1600-talet då de undre våningarna i huset byggdes. Rummet är snett, vint och andas historia. Eftersom det är den understa av lägenhetens våningar är det ett ganska mörkt rum. Här bjuder Andreas gärna på adventsfest och serverar glögg vid öppna spisen.

Våningen ovanför är desto ljusare. Här ligger matsalen och köket, komplett med en gammal järnspis. Det märks tydligt hur hyresvärden har ”gullat med lägenheten” som Andreas säger. Köket, som behövdes fräschas upp innan han flyttade in, har fått en ny platsbyggd inredning från Kvänum. Luckorna har handmålats med ockratonad linoljefärg som passar perfekt till de gråmålade listerna och fönstren.

Nästa plan har även det inretts med eftertanke. Där hittar man Andreas sovrum som har en lantlig känsla tack vare blommiga tapeter, målade furu­golv och spröjsade fönster. Den tidigare hyresgästen hade stänk­målade tapeter här inne men när lägenheten skulle renoveras hittades en bit av en mycket gammal tapet. Papperssnutten lämnades in till en tapettillverkare på Långholmen i Stockholm som är specialiserad på att återskapa gamla tapeter med gamla metoder.

Bredvid sovrummet finns ett badrum med fönster ut mot den smala gränden. På den översta våningen finns kontorsförråd, en liten balkong med utsikt mot Skeppsbron samt ett allt-i-allorum som ibland agerar kontor, ibland träningsrum.

När Andreas flyttade in var han nyskild och osäker på om han skulle fortsätta sin livslånga karriär som fotograf.

Han hade börjat i de sena tonåren. Hans dåvarande flickväns pappa som var arkitekt lånade honom en kamera på prov. Det skulle visa sig vara startskottet för en livslång passion. Han blev så pass fast att han hoppade av studierna halvvägs igenom och började studera fotografi i stället. Sedan varvade han ströjobb, ”kurir på UD, chaufför inom vården, lärling på en snickarverkstad”, med att assistera svenska fotografer.

I början av de tjugo fick han möjlighet att assistera den välkände modefotografen Mikael Jansson och reste i fyra år till världens alla hörn i hans sällskap. Under denna intensiva period fanns det inte mycket tid för eget fotograferande men Andreas kände ett starkt driv efter att göra något eget. 1998 började han ta dagliga bilder på sig själv för att dokumentera sitt eget åldrande. Först under ett halvår men så tyckte han inte att förändringarna var tillräckligt stora. Så han fortsatte och har ännu inte slutat.

Läs också: Kika in i designern Emma Olbers drömhus i skärgården

När han hade jobbat som assistent i drygt sex år kände han att det var dags att börja arbeta för sig själv. Nu var det inte längre mode som lockade.

– Alla jag arbetade med var väldigt fina människor. Men modebranschen har även en mörkare sida som jag ville undvika. Drogpåverkade unga tjejer, folk som svälter sig själva, människor som utnyttjas, allt det där.

Han lämnade inte modebranschen helt utan fortsatte med det på ett eget mer dokumentärt sätt för kunder som Gant och JC. Och efter att ha samarbetat med den välkände art directorn Henrik Nygren blev han övertalad av honom att ställa ut de hundratals självporträtt han hade gjort under tio års tid. Utställningen som gjordes på Färgfabriken 2008 resulterade även i en bok.

Läs också: De lämnade stan för lantlivet på Österlen – besök deras hus i helgen

Men trots att karriären gick bra så började han i samband med flytten till drömlägenheten att fundera på om det verkligen var detta han skulle syssla med.

För att kunna ta ett genomtänkt beslut tog Andreas en time out. Han hade tränat pilates sedan en tid tillbaka för att hålla formen och hans lärare föreslog att han skulle utbilda sig till instruktör. Vilket han gjorde samtidigt som han gick hos en livscoach samt reste, bland annat till Brasilien. Pengarna han fick från försäljningen av den bostadsrätt han nyligen hade renoverat ett stenkast bort vid Österlånggatan hjälpte till att finansiera avbrottet. När sabbatsåret var över var han säker – han skulle vara fotograf, han skulle göra det fullt ut, på sitt eget sätt och utan att fega eller kompromissa. Ett beslut som visat sig gynnsamt. Under de två år som gått sedan han bestämde sig har han genomfört nästan alla idéer som kommit till honom, alla med positivt resultat.

– Nu tänker jag inte så mycket, jag bara gör. Som när jag fick idén att sälja några av verken som blivit över från en utställning jag hade i London. Jag la bara upp en bild på Facebook och skrev, hörde jag 500? Sedan började budgivningen.

Det har blivit fler Facebook- och instagramauktioner samt en minnesvärd vernissage i vardagsrummet. Varje gång ökar antalet deltagare och ryktet sprider sig. Glöden är definitivt tillbaka. För att få balans varvar han fotograflivet, som kan ta honom till Kebnekaise ena veckan och Sydamerika den andra, med pilates. Han har till och med elever som kommer och praktiserar tillsammans med honom i det ljusa vindsrummet högst upp i lägenheten.

Vännen hade rätt. Det här huset har Andreas Ackerups namn skrivet i väggarna. Vem annars skulle ha gjort det till ett galleri, en studio, ett gym och framför allt – ett hem?

Läs också: Icons chefredaktör säljer sin stilrena lägenhet på söder – kika in

Text: Michelle Meadows

Foto: Andy Liffner

Styling: Thomas Lingsell