Ikonbygget 79 & Park liknar inte någonting annat

Namnet klingar ju så underbart New Yorkskt. 79 & Park. Det luktar pretzels och brända mandlar och nyrostat kaffe och avgaser och körsbärsträd i full blom i Central Park i april.

Men icke. Detta är inte korsningen 79:e gatan och Park Avenue. Detta är inte Upper East Side och världens mest exklusiva bostadskvarter. Utan detta är Gärdet i Stockholm med horisontalregn och lera och ogräs och vattenpölar och varningstejpade stålbommar och betongsuggor och lappade asfaltsstigar…

»Ett fantastiskt läge!« hävdar Herman Persson, designchef på fastighetsutvecklaren Oscar Properties.

»Absolutely fantastic!« hävdade Bjarke Ingels när han presspresenterade bostadshuset i november.

Man undrar: Om nu Gärdet är så enastående, varför ligger det då så öde? Varför är det så få som frekventerar det?

Det är ju inte som att förutsättningarna saknas. Bostadsområdet med intilliggande Östermalm hör till Stockholms mest attraktiva, över 100 000 stockholmare bor här. Ännu fler arbetar här – Sveriges Radio, Sveriges Television, TV4, Filmhuset, Försvarets materielverk, Sida, Naturvårdsverket – några av landets tyngsta institutioner omringar fältet. Och i nordöst ruvar Värtan och Frihamnen, Stockholms huvudhamnar, ett område som inom de närmaste decennierna ska förvandlas till blandstad, runt 7 000 bostäder och dubbelt så många arbetsplatser förväntas byggas här.

Ändå spiller knappast något folkliv ut på själva grönytan. »Come on, let’s go in here«, uppmanade Ingels på sin danskengelska under presskonferensen och ledde hela det väldiga uppbådet in på innergården, bort ifrån snålblåsten på det före detta exercisfältet.

Ändå är det ingen överraskning att möta en världsarkitekt som han just här. Att bygga på Gärdet är att ta plats i arkitekturhistorien. Det vet förstås Herman Persson, KTH-utbildad arkitekt, som varit på studiebesök med skolan i flera av de intilliggande byggnaderna.

»Gärdet är en plats för ikoner. Att ta plats här förpliktigar. Som vi ser det knyter den här unika byggnaden an till en tradition. Vi betraktar 79 & Park som det första landmärket i en ny generation.«

Han nämner först och främst Peter Celsings kompromisslösa filmhus (1970). Det ligger direkt väster om 79 & Park och är en betongbrutalistisk låda där prefabelementens kanter fått runda hål för att påminna om en filmremsa.

Men alldeles intill reser sig Cyrillus Johanssons eleganta tegelkomplex för försvaret (1943) och intill det ligger mörka funkislådor i tegel och svart glas ritade av Tage Hertzell och Gösta Åbergh för Konstfack (1959), i total kontrast till Paul Hedqvists skimrande radiohus (1961) snett mittemot, radiohuset som blickar ut över delvis nedgrävda Berwaldhallen (1979), en musikbunker värdig en Bond-skurk, ritad av Vattenbyggnadsbyrån, och ut över det nätta Italienska kulturinstitutet (1958) av superstjärnorna Gio Ponti och Pier Luigi Nervi, och ut över Finlands snövita ambassad (2002) av Kristian Gullichsen, Gullichsen som växte upp i en villa av Alvar Aalto, Aalto som ritade på det nästan lika snövita bostadskomplexet på andra sidan Gärdet, alldeles uppför backen från BIG:s projekt.

79 & Park liknar inget av dem. 79 & Park är helt sin eget.

Och 79 & Park är helt och hållet här och nu; liksom de omgivande mästerverken är den ett direkt resultat av sin samtids rit- och byggmetoder. Ett myller av 3,7 m x 3,7 m moduler – »Jag vet faktiskt inte hur många, men det rör sig om ett hundratal«, säger Persson – har staplats på varandra, till synes slumpartat men naturligtvis med datorkalkylerad millimeterprecision. Byggnaden häver sig upp från tre till tolv våningar, gräver i Gärdets toviga gräs på framsidan och skrapar skyn på baksidan, går från viskningar till rop, allt i en enda mjukt svepande bølge. Inte för intet kallar Persson modulerna för »datapixlar« – tillsammans bildar de rumsstora delarna en avläsbar helhet.

»Mycket tid har lagts på att bryta ner volymen«, förklarar han. »Stadens representanter var oroliga för att byggnaden skulle bli för reslig, att den skulle bilda en mur mot Gärdet. Därför har vi ansträngt oss för att få huset att framstå som en del av topografin. Ser du det från hamnen framstår det mest som en kulle.«

En grön kulle:

»Alla tak är planterade. Vissa bara med sedum, andra med tilltagna träd och buskar. Vi ville låta Gärdets grönska klättra upp på taket.«

Så pragmatiska är Ingels svar på stadens krav att det är frestande att betrakta honom som en professor Balthazar; in i datorn matar han koefficienterna – sol- och vindförhållanden, topografi, siktlinjer, stråk, den omgivande bebyggelsens volymer – och ut kommer ett hus, skräddarsytt för platsen. Uttrycket blir därefter. En rationell idé resulterar inte sällan i en irrationell design.

»BIG:s arkitektur är ju väldigt distinkt«, säger Persson. »Den kan vara – hur ska man uttrycka det – lite bråkig. Den uppvisar en stark variation. Av våra 168 lägenheter har 164 unika planlösningar.«

Med alla krav på platsanpassning skulle man kunna tro att de exteriöra förhållandena varit styrande, att huset ritas utifrån och in, men väl inne i huset blir intrycket snarare det motsatta. Alla lägenheterna har fönster från golv till tak och så gott som samtliga öppningar är finkalibrerade ut mot Gärdet, tack vare vågformen har du vidsträckt utsikt oavsett var i huset du bor. Södersolen letar sig långt in i lägenheterna och ner på den kringgärdade gården där en ö av staplade trälådor och prunkande planteringskärl, utförda i samma kanadensiska ceder som fasaderna, bildar mitt. Som om ytterligare ett 79 & Park höll på att växa fram ur den gjutna betongplattan. Barnens älskar det – här finns Stockholms kanske bäst belägna dagis.

Att New York inspirerat bekräftas interiört. Här finns en industriell råhet som påminner om sekelskiftesfastigheter i Soho och Brooklyn. Förutom de väldiga fönsterpartierna märks blottlagda pelare och balkar, väggar i betong, en tilltagen takhöjd (på sina stället hela 4,5 meter), dörröppningar 2,70 meter höga, vitpigmenterade ekplankor på golvet. Ungefär som Bjarke Ingels egen lägenhet på 205 Water Street, i Brooklyns Dumbo-distrikt, alldeles vid Manhattan Bridges fäste.

Namnet då? Herman Persson förklarar att det har en ganska logisk förklaring.

»Byggnaden har tolv trapphus och ett av dem ligger på Sandhamns­gatan 79. Och så ligger den förstås vid en park.«

Bjarke Ingels

Bjarke Ingels (Köpenhamn, 1974) grundade 2001 arkitektkontoret Plot tillsammans med belgaren Julien De Smedt och slog igenom stort 2005 med VM-husen i Ørestaden. Året därpå startade Ingels BIG (Bjarke Ingels Group) som i dag har över 400 anställda och kontor i Köpenhamn, London och New York. BIG:s första New York-projekt, bostadskomplexet Via 57 West, stod klart 2016. Kontoret ritar just nu bland annat Googles högkvarter i San Francisco och London, den fjärde skyskrapan på Manhattans World Trade Center-tomt och, inte långt därifrån, The Dry line eller The Big U, en park som är tänkt att fungera som barriär mot framtida översvämningar. 79 & Park är Ingels första realiserade bostadsprojekt i Sverige, beställt av Oscar properties genom Oscar Engelbert.

Text Mark Isitt

Foto Erik Lefvander

Exteriörfoto Andy Liffner

Styling Lotta Agaton Interiors