Konstnären Mikael Genbergs udda hotell – berättar om inspirationen och karriären
Konstnären Mikael Genberg ligger bakom de udda hotellen som du kan hitta uppe i träd, under vatten och kanske snart till och med uppe på månen... I en intervju med Residence berättar han om utmaningarna, konstvärlden och framtidens projekt.
Mikael Genberg är en utbildad konstnär som tycker om att ha många bollar i luften. Som konstnär höll han på med allt möjligt; måleri, musik, performance, skulpturer och installationer innan han hittade sin nisch i udda hotell. Nej-sägare och märkliga idéer är det som driver honom mest.
»Jag gillar att vara entreprenör. Jag känner mig fri. Jag gillar det här att det är lite blandat och att ingen vet vad jag gör. Jag vet inte alltid själv heller«, säger Mikael till Residence.
Mikael Genberg
Ålder: 57 år.
Bor: I Västerås.
Gör: Konstnär och entreprenör.
Aktuell med: Driver sommarkafé i Virsbo utanför Västerås. Ska uppföra ett nytt undervattenshotellrum i Röda havet utanför Egypten. Jobbar på att sätta ett hus (röd stuga med vita knutar) på månen. Undersöker världen av kryptokonst.
Hotell Hackspett är startskottet
År 1998 byggdes Hotell Hackspett. En liten röd stuga uppe i ett högt träd i Vasaparken i centrala Västerås. Mikael berättar om hur Västerås lillebrorskomplex gentemot Stockholm, som året innan satsade på att bli Sveriges kulturhuvudstad, är anledningen till att kommunen godkände projektet.
»Jag gjorde flera skisser på det. Alla var inte röda med vita knutar, men jag tyckte att det där röda med vita knutar var det som såg märkligast ut av alla skisser jag gjorde. Det är ju lite konstigt att man bara slänger upp en friggebod i ett träd. Det ser ju jättekonstigt ut.«
»Från början är jag utbildad konstnär, men kände efter ganska många år att… ja, du vet ju hur det är, ska jag verkligen göra samma sak år efter år? Det här med kreativiteten var ju superintressant, men konstvärlden i sig var ju bara som en liten del. Man var alltid så utelämnad, andras tyckanden och så där. Det kändes ganska ofritt ändå.«
»Då kände jag att jag ville göra någonting, så då byggde jag istället ett trädhushotell i centrala Västerås. Det blev en sådan där märklig både succé och även något som förändrade min roll väldigt mycket. Då stod det i tidningen att jag var någon slags hotelldirektör, bara för att jag hade en säng uppe i ett träd, men det var så fascinerande. Mina konstnärskollegor tyckte väl att ‘Det där är inte riktigt konst’ och så tyckte jag ‘Nähe, men vad är det för något då?’.«
Utter Inn blir första undervattenshotellet i karriären
Något år efter Hotell Hackspett ville Mikael ta idéen ett snäpp längre och berättade för chefen att han ville bygga ett hotell under vattnet.
»Nu fick vi ju ändå till en undervattenshotellboendet i Västerås. Men det var verkligen svårt att få tag i kompetens, även rent teoretiskt. Folk var väldigt mycket så där ‘Nej det går inte’ eller ‘Det går inte att andas’ eller ‘Det blir för mycket kondens’.«
»Men vi byggde det ändå, lite på vinst och förlust. Jag byggde det tillsammans med Västerås Stad, så de var djupt involverade tack vara att de har en sådan här lokal byggverkstad. De fixar normalt papperskorgar och parkbänkar och sådant där, men de sa ‘Ja, det kan vi väl bygga’ och så byggde vi ett undervattenshotellrum. Det blev superframgångsrikt, men… det ligger ju liksom i Västerås. Mälaren är ju inte det mest ultimata dykvattnet i världen ändå.«
The Manta Underwater Room
Mycket riktigt, så fick Mikael chansen att förverkliga drömmen att placera ett undervattenshotellrum utanför Sveriges gränser. Vi frågar honom om hur processen går till, samt vad som är roligast och mest utmanande med att genomföra projektet utomlands.
»Jag tänkte väl ganska omgående att det måste finnas bättre platser på planeten för att sätta undervattensboende på. Då hamnade jag på Zanzibars norra ö Pemba tillsammans med en kille som heter Matthew Saus och blev affärspartner, startade bolag och köpte ett hotell. Då tänker man ‘Alla vill ju köpa sådana här undervattensrum’ och ‘Det här kommer ju nu att kopieras i massor’, men de klarar liksom inte av att kopiera det, så vi har fortfarande en ganska unik ställning.«
»Har du varit på Zanzibar? Det finns två öar, Unguja och Pemba. Vi hamnade där av en slump. Rätt var det var så stod man där på någon sandstrand liksom och tänkte ‘Här skulle det kunna bli läckert’. Men det var inte helt okomplext. Det finns ingenting på ön. Det finns inga lyftkranar eller så. Vi funderade på om vi kunde bygga det i Sverige och sedan flytta dit det med kranbåt och släppa ned det och spänna fast det.«
»Det var helt omöjligt, för då var det.. jag vet inte om du kommer ihåg, men det var massa pirater utanför Somalias kust. De var helt rabiata, så det gick inte att transportera någonting den vägen. Vi blev tvungna att bygga det i Dar es-Salaam i Tanzania. Vi tänkte ‘Ja det kan vi väl göra’, men det var helt sinnessjukt. Det var så märkligt allting. Ibland var det svårt att bara få fram en skruv. Så det tog ju ganska lång tid, men det blev ju otroligt bra tillslut.«
Drivkraften och karriären
»Om jag tittar på det själv så tänker jag ibland ‘Vilket flyktbeteende jag har! Upp i träd, under vatten och upp till månen'. Det verkar lite som att jag inte vill vara kvar, vilket är konstigt för det är inte så jag känner. Jag har aldrig känt som att det är en flykt från någonting, eller en tillflykt till någonting.«
»Men visst sedan har vi ju elementen också som man vill besegra, men om man ändå tittar på vad som triggar mig… Det blir ju lite så när man jobbar fritt och inte har en anställning, så måste man ju hela tiden hitta någon drivkraft så att man känner sig engagerad.«
»När det blir svårt, men ändå möjligt och att det känns som om ‘Det har har inte gjorts förut’. Det är det som jag tycker är mest spännande. Sedan är jag inte så impulsiv, utan ganska långsam av mig. Jag tar rätt god tid på mig innan jag börjar jobba. Dels är jag lat och sedan vet jag att det är lätt att börja göra grejer, men svårt att slutföra dem. Så då vet jag att har man inte drivet från början så kommer man ge upp efter ett tag.«
»Man måste hitta en nisch och sedan är det där man fortsätter. Jag tyckte alltid att det där var irriterande att man skulle fastna i en grej som man var tvungen att utföra, men om man tittar på allt som är framgångsrikt så är det ju ett upprepande.«
Ska sätta hus på månen
»Månhusprojektet är skitgamalt. Det har gått upp och ner, men nu kör vi stenhårt igen för att få upp ett hus på månen. Det är ju sådär. Folk blir intresserade när man inte ger sig.«
»Folk frågar ibland ‘Ja, men om du får upp ett hus på månen, vad ska du göra sen?’, då brukar jag svara att ‘När vi väl har fått upp ett hus på månen, då kanske vi ska försöka göra något svårt’.«
Vi frågar när han tror att huset står färdigt på månen.
»Du, vi har en uppskjutning på gång. Det ser bättre ut än det någonsin har gjort. Skam den som ger sig. Där har vi en uppskjutning i slutet av 2023, men jag tror att det blir början av 2024. Men om ett och ett halvt år räknar vi med att skjuta upp ett hus på riktigt.«