Avskalad minimalism hemma hos Kings moderedaktör

När funkisen slog igenom på 30-talet hade många av dåtidens smakdomare tröttnat rejält på 1800-talets dekorerade arkitektur. Fenomenet fasadhyvling blev en grej: att helt enkelt skala bort dekorativa byggnadsdetaljer på äldre hus. Vid renoveringar revs inte sällan inomhusdetaljer som taklister, rosetter, paneler och pilastrar ut. Resultatet blev inomhusmiljöer med funkisens neutrala rymd men sekelskiftesarkitekturens takhöjd, djupa fönsternischer och stora fönster.

Just en sådan lägenhet fångade Michelle Zetterströms och Claes Juhlins intresse. Claes, modechef på tidningen King, och Michelle, student på läkarprogrammet, skulle flytta ihop och letade egentligen efter någonting större än de – i och för sig luftiga – femtio kvadratmetrarna ett par kvarter från Humlegården i Stockholm. Men säljaren, som var arkitekt, hade ritat en alternativ planlösning som passade paret perfekt: kök och vardagsrum i öppen planlösning med ett stort fönster i ena änden och sovrum med balkong mot gården.

Vi slår oss ner vid det runda bordet mitt i lägenheten. Vardagsrummet är oerhört vackert med det mjuka dagsljuset som flödar över väggarna, hörnens alla linjer som leder upp i det höga taket och den öppna spisens branta diagonal som bryter av. Det skulle lätt ha kunnat bli kallt, opersonligt som ett konstgalleri. Men Claes och Michelle har medvetet inrett för att mjuka upp intrycket. Konstreferensen visar sig dock inte vara helt missriktad.

– Mitt inredningsintresse växte ur intresset för mode, berättar Claes. Jag har alltid dragits till företag som har haft något slags helhet kring modet, som exempelvis YSL. Först ser man kläderna, sedan blir man intresserad av personen. Vem var Yves Saint Laurent, vad var han

inspirerad av, vilken konst tyckte han om, hur inredde han? Snart börjar man ana hans egna referenser i kläderna. I dag är inredning,

arkitektur och konst mina största inspirationskällor för det jag gör som moderedaktör. Och då är ändå King en nischad, renodlad modetidning.

Claes nämner ett annat exempel hämtat från modevärlden, minimalisten Calvin Klein och hans samarbete med den brittiske arkitekten John Pawson, som bland annat har ritat flera av Kleins butiker. Pawsons miljöer är extremt avskalade, men de upplevs ändå som harmoniska snarare än sterila, bland annat tack vare ett medvetet användande av taktila naturmaterial. Claes och Michelle är inne på samma spår – de vita väggarna värms upp av ett matt ekgolv, av möbler i trä och läder, keramikföremål och mycket konst. För att balansera rummets vinkelräta karaktär har många möbler rundade former: det runda bordet där vi sitter, soffan som en inbjudande famn under fönstret.

– Det är en utmaning att få en liten lägenhet att kännas luftig, att accentuera rymden utan att det upplevs som en sjukhusmiljö. Vi vill ha det enkelt och avskalat, men det ska inte kännas som att Michelle är på jobbet när hon kommer hem, säger Claes.

En del möbler fick följa med från tidigare boenden och andra skaffade de med tanke på lägenheten. Både Claes och Michelle har haft ett ohälsosamt förhållande till auktionssajter. Nu har de, som Claes uttrycker det, »gått cold turkey« och gemensamt bestämt att de inte ens får logga in och titta. Vilket naturligtvis inte hindrar att båda fortfarande gör det i smyg och sedan ringer varandra, ursäktar att de brutit mot reglerna och berättar om nya potentiella fynd.

I stort sett alla möbler och föremål i lägenheten är minst femtio år gamla, med undantag för soffan och sängen i sovrummet. Vi sitter på stolar ritade av favoriten Alvar Aalto. Vid ena långväggen står en trästol ritad av Pierre Jeanneret, vid den andra Arne Norells safaristol Sirocco. Michelle konstaterar att det i alla fall känns bra att köpa äldre saker som de vet att de kommer att ha kvar länge, jämfört med att köpa nytt.

När de väl slagit till på lägenheten tog renoveringen ett halvår. Köket flyttades till den inre delen av vardagsrummet och det före detta köket gjordes rymligare och byggdes om till sovrum. Under tiden bodde Claes och Michelle hos hennes mamma och hade gott om tid att planera hur de skulle möblera.

– När flyttlasset var på plats tog det inte mer än trettio minuter innan allt stod där det skulle, berättar Michelle.

Eftersom det nya köket skulle fungera som en beståndsdel i det kombinerade köket och vardagsrummet var det viktigt att det inte tog för stor plats, varken i rumslig bemärkelse eller visuellt. En bild på badrummet i den franske formgivaren Jean-Michel Franks lägenhet i Buenos Aires inspirerade Claes och Michelle till att använda ådrig calcattamarmor för att både klä in köksbänken och ha till väggar och golv i badrummet.

För att handla om ett så ovanligt genomtänkt hem är berättelsen så här långt anmärkningsvärt odramatisk. Claes och Michelle är överens om att de varit överens om de stora dragen i lägenheten, även om de också tjafsat om beslag som alla gör. Sedan inträffar ju alltid små episoder – som när en konsult som hade undersökt förutsättningarna för att flytta köket frågade Claes om han ville höra det bästa rådet han kunde ge om renoveringen. Claes svarade »ja« och fick höra: »Gör det inte.« Men vad skulle man få gjort om man lyssnade på vad andra tycker?

Michelle Zetterström  och Claes Juhlin

Bor: I en lägenhet på 50 kvadratmeter i Stockholms innerstad.

Gör: Claes är moderedaktör på magasinet King, Michelle pluggar till läkare. Båda har ett väldigt stort inredningsintresse och har kommit överens om att de inte längre får gå in på auktionssajter.

Text: Anders Bergmark

Foto: Andy Liffner

Styling: Thomas Lingsell

Läs även: 
Claes Juhlin har veckans mest inspirerande Instagram-konto
Kika in i Hem-grundarens lantliga oas – mitt i stan
Formgivarduon lämnade hetsiga Los Angeles för en fiskeby på Island