Designchefen listar 5 favoriter
Margot Barolo, ny designchef på Design house Stockholm, väljer och vrakar ur företagets otroliga sortiment.
Design house Stockholm, en institution inom skandinavisk design, fyller 30 år i år. I fjol inleddes successionen från vd:n och designchefen Anders Färdigh, en ikon och megaprofil inom svensk formvärld som dock är kvar som ägare och i styrelsen. Ny vd blev Daniel Hansson från H&M. Och i oktober tog Margot Barolo över som ny design- och designutvecklingschef. Hon har en gedigen 20-årig bakgrund som formgivare: egen produktion, uppdrag för Svenskt tenn och Design house Stockholm, lärare på Beckmans med mycket mera.
»Anders har varit en otroligt viktig person i branschen, inte minst för oss formgivare. Han har gett oss ett högt och starkt kulturellt kapital. Engagerad i formgivares villkor, olika varumärken och hur man utvecklar design. Många andra företag har gått åt ett annat håll. Mer marknadsstyrt och bara med vinsten framför ögonen. Här på Design house Stockholm har kärnvärdet varit designen och kraften i det. Jag har tidigare siktat på en akademisk fortsättning av min designkarriär, men när jag fick frågan om detta uppdrag kände jag att nu är det upp till bevis, så det gick inte att tacka nej«, säger Margot Barolo. Vi säger grattis!
Designfavoriter
1. Vaser och skålar i glas från 2012, Signe Persson-Melin. »Så vacker. Om Design house Stockholm kunde kröna en drottning så vore det Signe. Stor integritet och formvärldens skarpaste i både tanke och handlag.«
2. The gardener’s sofa, Eva Schildt. »Fick mig att första gången tänka att egen trädgård kanske ändå var kul. En möbel man bara trodde fanns i sagorna.«
3. Stege (helst i röd lack), Karl Malmvall. »Jag har sedan den kom i rött försökt övertyga familjen om att en stege på väggen är nödvändigt. Har inte vunnit striden, ännu.«
4. Mine av Anna Kraitz. »Koppen omfamnar allt i Annas formgivning — som aldrig är tråkig.«
5. Blocklamp, Harri Koskinen. »I slutet på 1990-talet gick jag förbi ett skyltfönster och såg en lampa som golvade mig: så fick inte lampor se ut på den tråkiga tiden. Det var modigt och så självklart!«
