Florence Knoll blev 101 år

Florence Knoll var arkitekten, formgivaren och inredaren som med företaget Knoll International satte en ny standard för det kalla krigets snofsigaste showrooms, villor och kontorslandskapen hos jättar som IBM, Union Carbide, General Motors och CBS. Förr kallades stilen för international style, contemporary eller mid century modern, i dag räcker det att säga Mad Men, så fattar alla vad som menas.

Trots att hennes möbler i dag definierar modernismen och retro-kopieras överallt, fanns Florence Knolls namn länge i designhistoriens marginaler. Kanske tilläts inte en kvinna att glänsa lika självklart som manliga formgivare, kanske brydde hon sig inte om att marknads­föra sig som stjärna. Hon kallade själv sin design för »kött och potatis-möbler« mellan Knolls designikoner som Eero Saarinens Tulip-möbler eller Harry Bertoias Wire Chair.

”Jag dekorerar inte utrymmen, jag skapar dem”

Florence Knoll arbetade med »total design«, en metod av Bauhaus-tänkande och mass­produktion, från dörrvred till varumärken och grafiska profiler. Hon tog efterkrigssamhällets uppåtkraft och förvandlade arkitektur till möbler, lät skyskrapornas lådformer återfödas i mänsklig skala. »Jag dekorerar inte utrymmen, jag skapar dem«, har hon sagt. Hon tänkte industriellt, hennes modulmöbler kunde enkelt mångfaldigas, det var bara att rita in i dem i rum efter rum, våning efter våning.

Det kantiga formspråket som blev hennes signum, byggde på stommarnas fyrkantsstål som gav möblerna precision. Formgivarna och vännerna Marcel Breuer, Eero Saarinen, Isamu Noguchi och Harry Bertoia ritade också för Knoll, men ungefär hälften av företagets möbler kom från hennes penna. Hon lyfte också upp design­klassiker i nytillverkning av Knoll, mest kända är Mies van der Rohes Barcelona-stol och Breuers Wassily Chair.

Hon föddes i Michigan 1917 som Florence Schust, med smeknamnet »Shu«. Tidigt föräldralös hamnade hon i en skola med kopplingar till finske arkitekten Eliel Saarinen, pappa till Eero Saarinen, och togs under familjen Saarinens vingar. Hon tillbringade bland annat sommarloven i Finland. Florence hade fallenhet för arkitektur, ritade sitt första hus med inredning som 14-åring, studerade vid Cranbrook Academy of Art, med Carl Milles som skulpturlärare. På arkitekturskolor i London och Chicago lärde hon känna legendarer som Walter Gropius, Alvar Aalto, Marcel Brauer och Mies van der Rohe, som blev hennes viktigaste läromästare när det gällde översikt och vikten av klarhet i idéer. »Av honom lärde jag mig mer än av alla andra och med färre ord.«

1943 träffade Florence företagaren Hans Knoll och fick honom att utveckla sin möbelfirma mot inredning. Paret gifte sig 1946, hon blev partner i firman Knoll Associates där hon ledde planeringsavdelningen. Att en kvinna hade en ledande position var ovanligt i efterkrigstidens USA och tidningarna skrev förtjust om den karismatiska direktören som klädde sig som en modell. Knoll införde också royalty för sina formgivare, en radikal nyhet på den tiden.

En suverän yrkeskvinna

Tragedin slog till mitt i lyckan när Hans Knoll dödades i en krock med en truck på Kuba 1955. Florence blev nu Knolls ledare. Hon gifte snart om sig med bankmannen, ranchägaren, mjölkbonden och piloten Harry Hood Bassett och bosatte sig på halvtid i Florida. Hon sålde sin del i Knoll, men styrde ännu företaget. I en tidningsartikel i New York Times från 1964 beskrivs hon som en suverän yrkeskvinna. Hon basade då över landets främsta inredningsfirma med 14 kontor i USA och 21 utomlands och ansågs vara den mest betydelsefulla personen inom amerikansk design, men framför allt hade hon »osviklig smak«, detta adelstecken.

Vid den här tiden stod Florence Knoll, 48 år gammal, på toppen av sin bana. Bara ett år senare, 1965, när hon hade avslutat inredningen av den Eero Saarinen-ritade CBS-skrapan i New York, lämnade hon företaget. Kanske ville hon sluta med stil, när arbetet gick som bäst, kanske kände hon att tiderna förändrades.

Snart splittrades 1960-talet i Vietnamkrig, popkonst, protester och flower power. Det tycks som om Florence Knoll inte skulle ha velat hänga med i de svängarna. Utan hennes ledning sprack också Knolls planeringsavdelning av inre konflikter och lades ner.

Själv drog hon sig tillbaka till Florida och sommarstället i Vermont. Hon tog uppdrag för privata kunder och engagerade sig i kampanjer mot Floridas »estetiskt horribla« reklamskyltar vid vägarna. Hennes formvärld hamnade i skuggan. Först på 2000-talet, när möbel­trenden sökte sig tillbaka till 1950-60-talen, fick hon upprättelse, utmärkelser och medaljer. 2004 utförde hon sitt senaste uppdrag, en utställning om sitt livsverk, på Philadelphia Museum of Art. 87 år gammal hade hon stil­säkerheten kvar, både i utställningens helhet och i minsta detalj. Knoll International fort­sätter att tillverka hennes design. Florence Knoll dog den 25 januari 2019, 101 år gammal.