Historien bakom möbeldesignern Zanat: ”Ett familjeföretag med hjärta”
Ett Unesco-klassat kulturarv, ett hundra år gammalt träsnidande familjeföretag och en svensk designstjärna. Vi tar en närmare titt på Zanats historia.
Det finns en handfull företag som man, trots att man vet att deras syfte är att vara vinstdrivande, ändå känner är »good guys«. Företag som gör väl och som driver utvecklingen i en positiv riktning. Ett sådant företag är Zanat.
Insatta designkännare känner förhoppningsvis till namnet, och om de inte gör det så har de kanske ändå trånat efter deras trästolar, till exempel efter att ha sett dem i orangeriet på Stockholms främsta designhotell Ett hem. Men det är inte många som känner till Zanats historia, och den är värd att berätta.
Allt började för mer än hundra år sedan i den lilla bosniska staden Konjic. Där bodde Gano Nikšić, en skicklig hantverkare som, efter att ha lärt sig en närliggande bys traditionella sätt att snida trä, förfinade och utvecklade metoden. Han lärde ut sin teknik och tillsammans med stans många bildhuggare – alltså träsnidare – började han producera möbler åt företag i storstäderna. Snart spred sig ryktet och även kunder i andra länder bad om trämöbler som snidats i Konjic.
Företaget Zanat
Gano lärde också sina fyra söner hantverket och tre av dem startade egna verksamheter inom bildhuggeri. Ett av dessa företag är det vi i dag känner som Zanat – ett namn som betyder hantverk på bosniska och kom till när den tredje generationen tog över företaget i början på 2000-talet. Denna gång var det bröderna Adem och Orhan som bestämt sig för att driva familjeföretaget tillsammans. Något som inte alltid varit självklart.
Trots att bröderna Nikšić även de lärt sig hantverket som unga hade de valt andra karriärer: Adem var arkitekt och Orhan framstående ekonom. Efter studier på Stanforduniversitetet hade den senare börjat jobba för Världsbanken och flyttade runt mellan olika världsmetropoler. Och medan Orhan slet utomlands började Adem under slutet av 1990-talet jobba på familjeföretaget och tillsammans med deras pappa gjorde han en del lyckosamma nyinvesteringar och kunde så småningom expandera.
Bröderna började drömma tillsammans om vad man skulle kunna göra av företaget. Det visade sig att de delade samma vision: att föra det lokala hantverket ut i designvärlden. De ville sammanfoga bildhuggeri, hantverk, design och företagande och skapa moderna, stilrena möbler med detaljer som snidats i Konjics karaktäristiska stil.
Minimalistiska möbler
Sagt och gjort. Orhan och Adem Nikšić gillade båda mer minimalistiska möbler än familjeföretaget traditionellt tillverkat, och de insåg att de behövde samarbeta med framstående designer från hela världen. Eftersom båda beundrar skandinavisk design – dels en demokratisk typ av design, dels på grund av dess avskalade uttryck – valde de att börja med att undersöka den skandinaviska formvärlden. Efter lite googlingar hittade de den svenska designstjärnan Monica Förster och hon var snabb på att svara på brödernas mejl.
Monica presenterade dem vidare för designer som Harri Koskinen och arkitekten Gert Wingårdh och tillsammans bad skandinaverna att få besöka verkstaden i Konjic – de ville se möjligheterna innan de åtog sig att jobba åt företaget. Väl där blev de imponerade och åkte hem med inspiration som resulterade i den kollektion som relanserade företaget 2015. Succén var ett faktum. Flera hotell och företag, allt från just Ett hem och Scandic till Google och SEB, har inrett sina rum med möbler från Zanat. Vinsten återinvesterade Zanat i företaget som gått från 15 anställda till fler än 50 på bara några år.
Flera av de äldre bildhuggarna har gått i pension men de har hunnit lära upp de nya unga hantverkare som anställts. På så sätt har man kunnat minska arbetslösheten i lilla Konjic och fler unga tjejer har fått jobb, till skillnad från förr när bara män arbetade i verkstaden.
Det var också viktigt att den traditionella typ av bildhuggeri som deras farfarsfar varit med och utvecklat fick leva vidare och ta plats på den internationella designscenen. Faktum är att hantverket är med på Unescos kulturarvslista och flera av de produkter deras farfarsfar skapade finns på museer runt om i landet. På tal om museum: i det hus där fabriken låg under andra världskriget, där även Orhem och Adems föräldrar bor, har Zanat låtit bygga ett bildhuggerimuseum där besökare kan lära sig mer om Konjics traditionella hantverk.
Möblerna i Zanas permanenta kollektionen har alla någon typ av handkarvat mönster i sin design. Monica Försters vackra Unna-stolar har till exempel mönster på baksidan av ryggstödet och Studio Ilses skåp och bänkar har ytor med hundratals små gropar i.
Alla möbler är tillverkade i trä från trakten. Man arbetar dels i ädelträ som lönn, ek och ask men även i fruktträ som valnöt och körsbär. För att inte exploatera skogen ser man till att plantera tre nya träd för varje träd man fäller. Tanken är att skapa en hållbar produktion, både rent klimatmässigt och socioekonomiskt. Man vill bevara både kulturarvet och naturen.
Alla produkter är spårbara. På så sätt kan man logga in och se att det är en äkta Zanatmöbel – det förekommer nämligen kopior –, var trädet som använts växt och snart också vilka hantverkare som arbetat med produkten.
Är man inte övertygad om att bröderna Nikšić är ute efter att göra gott kan man i alla fall konstatera att de lyckats producera vackra, högkvalitativa trämöbler med hantverkshöjd. För det, det är det svårt att argumentera mot.