Flytten till Furillen

De flesta skulle nog rivit det skruttiga garaget för militärfordon med hål i taket och dörrarna på trekvart. Familjen Imberg däremot såg möjlig­heterna i den okonventionella byggnaden och har förvandlat den till sitt drömsommarboende. Arkitekterna Henrik och Lotta Imberg hittade huset för fyra år sedan när de var på norra Gotland för att titta på en annan potentiell sommarbostad. Men när det första huset inte var tillräckligt barnsäkert passade paret på att se andra hus som var till salu i trakten. Ett av dem var just det före detta garaget för militärfordon på ön Furillen. Familjen åkte dit, hade picknick och föll pladask för närheten till havet, den unika naturen, avskildheten, och det gotländska ljuset. »Vi behövde något som var redigt och inte för konventionellt. Där man kan göra vad man vill. Där man inte måste vara försiktig eller rädd om något. Militärgaraget motsvarade allt detta och på köpet fick familjen som bor i Stockholm en egen magisk plats, med bara en enda granne på deras sida av ön.

Huset var i stort behov av upprustning men renoveringen har fått ta tid. Besluten har fått växa fram i taket med att familjen lärt känna platsen. »Det tar ett tag innan man vet vilka platser man gillar att dricka sitt morgonkaffe på och hur man rör sig på tomten.« Den första åtgärden blev att lägga ett nytt tak, prekärt eftersom den öppna himlen kikade fram i ett stort hål.

Huset har försetts med en ny panel utvändigt, ett nytt skal som Lotta uttrycker det, men den gamla sitter kvar innanför. Originalgolvet och en sarg av grov betong har också lämnats orörda. På ett tidigt stadium hade Henrik och Lotta en idé om »massa glas mot vattnet« som de nu övergett. Fasaden som vetter mot havet har sex före detta garageportar som familjen börjat uppskatta med tiden. »Portarna är så karaktäristiska för huset så de kommer att få vara kvar i någon form, vilket vi inte trodde från början. Det är något härligt med att stänga om sig om kvällen och öppna på morgonen. Att inte bara få in ljus, utan även luft.«

Första året på Furillen hade familjen varken vatten, kök eller badrum. Allt som fanns var el och en enkel grill där maten lagades. Att allt går att grilla var inte den enda lärdomen som kom ur den där första sommarens spartanska livsstil. »Det var en nyttig erfarenhet för vi började prioritera helt annorlunda. Att bygga ett badrum som jag till en början trodde var det viktigaste, det gjorde vi inte förrän i somras. Köket byggde vi sist av allt.«

I egenskap av ett gammalt garage hade huset inga rum och Lotta och Henrik har låtit det förbli så, med undantag för badrummet som är byggt som en låda i det stora rummet. I stället har paret byggt skärmväggar som delar av de två sovrummen, och matplatsen. »Vi ville bevara känslan av en volym och inte dela upp huset  i små rum. Alla sover ändå i en stor hög, så just nu behöver vi inte så mycket dörrar och små rum.«

Eftersom Imbergs var trötta på vitt och fräscht har de lämnat de isolerande träskivorna obeklädda och omålade. »Vi kände att vi ville ha något redigt, enkelt och oömt. Kanske målar vi över, eller byter skiva eller beklädnad någon gång i framtiden.«

Husets inredning är en salig blandning av alltifrån Ikea till arvegods och loppmarknadsfynd. Inte minst har Henrik och Lotta byggt möbler själva av det som funnits på plats som till exempel spillmaterial, och redan befintliga möbler. »För oss är huset en välkomnande, tillåtande plats. Vi är tacksamma över att vi får ge det här till barnen och oss själva. Det är en total frihet här ute, avslutar Lotta.

Text: Maria Lindén