Hållbar semester på landet? Spana in Lindeborgs eco retreat

Detta reportage publicerades först i Residence 03/2019. 

Vägen är smal, med skarpa, nyskurna kanter som sluttar rakt i diket. Den slingrar sig bestämt genom det sörmländska jordbrukslandskapet, förbi en fin liten kyrka och vidare. Efter någon kilometer syns den röda ladan på en höjd, Ekoladan som Carl och Julia Lindeborg kallar den. Julia tar emot utomhus, med dunjackan på.

»Vi går en sväng«, bestämmer hon.

Och direkt får jag en guidad tur kring projektet Lindeborgs Eco retreat, ett projekt med för närvarande tre rum (två familjesviter med kök och ett dubbelrum), en röd stuga för uthyrning, konferenserbjudande, yoga­kurser och ledarskapsträning. Julias visning inleds med en promenad ut på det närmaste fältet som har utsikt över Halbosjön, en av Sörmlands fem stora sjöar.

»Vi äger 70 hektar här«, säger Julia och pekar.

»Här borta tänkte jag att vi ska ställa lite bänkar, där folk kan sitta och ta det lugnt. Och här ska vi odla råg i år. När vi tog över lät vi jorden först ligga i träda i tre år, för att återställa den naturliga balansen i den.«

Rågen säljs till Saltå kvarn, som har kommit med värdefulla tips.

För Julia är ingen bondmora utan från början marknadsförare med en bakgrund på bland annat MTV i London. Och hennes man Carl är chefskonsult som föreläser och undervisar om förändring och utveckling. Två stadsmänniskor som gjort det där som andra bara pratar om. Sålt villan i västerort och dragit ut på vischan. Rätt långt ut, med Stockholmsmått mätt.

Bakom ladan står tre bikupor där bina sover sin välförtjänta vintersömn.

»Jag är biodlare«, säger Julia helt självklart och förklarar att hennes bin under vintertid får behålla en del av sin egen honung för att klara vintern.

Annorstädes förses bin med en sockerlösning. Katten Blåbär tar emot vid husknuten som vi rundar nu och guidar oss till hönshuset där de tolv hönsmadammerna just är på utflykt till odlingsplättarna närmast boningshuset.

»Här ska vi gräva upp och odla mycket mer i vår«, säger Julia.

»Vi vill ju väldigt gärna att vår kock som går här och plockar in mat som han lagar till gästerna kan plocka mer. Vi vill servera så mycket hemodlat som möjligt.«

Just denna dag lyser också en härlig vintersol över gården. Kort sagt, idyllen är total. Efter promenaden i den lilla skogen (»vi fällde träden med hjälp av en stor arbetshäst«) närmar vi oss retreatens hjärta, den röda ladan, där det i dagsläget finns bastu, tre övernattningssviter och en yogasal. I andra halvan bor än så länge fåren.

»När vi fick vår son Leopold för åtta år sedan blev vi mer framtids­orienterade och insåg att om 30 år kommer hans värld inte att se så jättebra ut om det inte görs drastiska saker för miljön. Så vi bestämde oss att göra slag i saken. Vi bodde ju redan lite lantligt på Resarö, men det kändes inte som att det räckte.«

»Vi drivs av en vision. Här kan vi skapa en väldigt härlig plats. Här kan vi göra skillnad. Här kan vi beröra på djupet. När man kommer hit blir man lugn och man får kontakt med den djupa delen av sig själv. Vi vill skapa möjligheter till lärande här. Vi vill inspirera och få folk att ta med sig någonting hem.«

Denna vision ledde till att paret sålde sin villa på Resarö och började leta efter ett boende i Nyköpingstrakten, 2011.

»Vi började hela experimentet med att ’wwoofa’, att göra praktik på en ganska storskalig farm på Nya Zeeland, där vi fick ta hand om 3 000 får och 600 höns«, säger Carl som har anslutit till fikat i en av familjesviterna.

»Vi kastade oss verkligen in i något helt nytt«, säger Julia.

»Det var ganska jobbigt.«

Väl hemma igen trängde de ihop sig i en lägenhet i downtown Nyköping och satte in en annons i lokaltidningen: »Gård på 75 hektar sökes.«

Det var bra tre stycken som hörde av sig. Men Vrena var kärlek vid första ögonkastet.

»Den här gården hade legat i en form av törnrosasömn. Samma ägare sedan 30-talet, och inte så mycket hade hänt, perfekt för våra ändamål.«

För sju år sedan flyttade familjen Lindeborg in, nu med ytterligare ett litet barn, en två veckor gammal bebis, Cornelia.

Den första tiden var tuff.

»I bostadshuset läckte det in. Vi skulle byta sex tak med en gång. Vi var väldigt ambitiösa och skulle lerklina allting i boningshuset. Det var tolv ton lera som kördes in via en ramp med skottkärra …« minns Carl.

De båda stadsmänniskorna utmanades hela tiden av de helt nya förutsättningarna. Under de första veckorna fick Carl till exempel sätta sig på traktorn och lyfta en liten lada som står på baksidan av boningshuset.

»Det var byggjobbarna som kom och pekade. ’Kan du lyfta den här?’ Då var det bara att bita ihop och se till att man inte drog i fel spak på traktorn. Vi har verkligen lärt oss massvis med grejer.«

Julia flikar in:

»I början var det verligen inte enkelt. Vi hade två grisar som vi använde för att böka upp den tunga lerjorden i grönsakslandet och göra den odlingsbar. Carl var ofta borta på föreläsningsjobb och jag hade bebisen i sele och tvååringen vid handen och gick runt för att mata djuren. En gång smet grisarna, då var man inte så kaxig. Jag stod där med Cornelia på ryggen och funderade lite kort på om jag helt enkelt skulle strunta i grisarna. Men sedan fick jag tag i ett rep och fångade in dem. Sedan ska du veta att gris-staket är ganska låga. Det slutade med att grisarna och jag och bebisen fick rulla in under ett staket för att få alla på plats igen.«

Tur att Julia, som för tio år sedan utbildade sig till yogainstruktör, är väldigt vig.

»När jag provade yoga för första gången blev det som ett uppvaknande. Jag hade hållit på med friidrott som ung. Men jag kände direkt, om man kan få jobba med detta vill jag absolut göra det.«

Julia och Carl har klara ambitioner när det gäller att inspirera andra. Carl som chefskonsult och Julia som yogainstruktör. Men de vill inte bara få folk att må bättre som personer, de vill också gärna lära ut allt de kan om ekologiskt hållbart leverne och byggande.

Ecoretreatens uppvärmning sköts av en bullrande biokolmaskin (som ser ut som Karlsson på takets ångmaskin fast hundra gånger större) som står i en av ladorna.

»Jag tror att det är den första i sitt slag i Sverige«, säger Carl stolt.

Den har byggts av en tysk uppfinnare. Pellets förbränns under uteslutning av syre och restprodukten blir till träkol, bitarna är lika små som harlortar. De samlas upp i säckar och grävs ner i odlingarna.

»På så vis blir vår uppvärmning klimatpositiv. Ju mer vi värmer upp våra rum desto mer koldioxid plockar vi bort ur atmosfären. I normal förbränning, när vi eldar upp något, frisätts åter all koldioxid till atmosfären som träd och växter har absorberat. Biokolmaskinens så kallade pyrolysteknik innebär i stället att biomassans energi används i en syrefattig miljö.«

»På gården räknar vi med att vi producerar cirka 15 ton biokol. Detta bidrar med att vi plockar bort cirka 54 ton koldioxid ur atmosfären årligen. Vilket motsvarar fem svenskars genomsnittliga utsläpp.«

Även vatten­reningen bygger på ett intrikat system där mikrober renar vattnet.

Bredvid ladan står träd och bärbuskar i prydliga rader som i en plantskola.

»Det här är en samodling som vi testar. Det är en kanadensisk odlare som har hittat på ett system att blanda sorter som gör att odlingen blir mer resistent mot skadedjur.«

Ecoladans ombyggnad har ritats av White arkitekter. Halva projektet är hittills genomfört. I den andra halvan av ladan bor fortfarande fåren. Inredningen har Julia valt ut och ritat tillsammans med White. Alla val är ekologiska. Trägolven kommer från gran som de har fällt i den egna skogen. Väggarna är trä som har impregnerats enligt en speciell metod.

»Jag letade länge efter ett passande klinkermaterial för golven och blev väldigt glad när jag hittade ett som är 100 procent återvunnet«, berättar Julia om ett av alla dessa val som kom upp i samband med bygget.

Härnäst ska det byggas ett stort växthus med ett restaurangkök för att man ska kunna laga ekologisk mat åt konferensgästerna.

»Vi vill också bjuda hit andra inspiratörer och förebilder. Vi har kocken Paul Svensson som ska komma hit i maj, och trädgårdsprofilen Hannu Sarenström«, säger Julia.

Hon har så många planer att det ibland bara snurrar i huvudet.

Blir det inte för mycket med gården, djuren, barnen och gästerna?

»Men vi är ganska bra på att ta ledigt. Vi är inte här för att bränna ut oss. För oss är det väldigt viktigt med harmoni och balans. Det är ju därför vi är här.«

Julia och Carl Lindeborg

Ålder: 40 och 41 år.

Gör: Driver Lindeborgs Eco retreat utanför Nyköping, en ekologisk gård med konferenser och hotellverksamhet.

Bor: På gård utanför Nyköping.

Aktuella med: Flera olika konferenserbjudanden före sommaren. Planering av diverse byggprojekt, bland annat ett växthus och ett restaurangkök för att kunna utöka materbjudande till gästerna.

Detta reportage publicerades först i Residence 03/2019. 

Text Imke Janoschek

Foto Pia Ulin

Styling Pella Hedeby/ Lotta Agaton Interiors

LÄS MER: 

Lyxigare variant av camping – 7 glampingplatser i Sverige

Städa hållbart – våra bästa tips

Årets miljöprofil 2019 Nirvan Richter, Norrgavel