En sen decemberkväll i Vasastan, en liten skara mediefolk och gamla barndomsvänner samlas hemma hos skådespelaren Peter Magnusson som fyller 35 år. Dörrklockan ringer, Magnusson öppnar en gång till.
Utanför står fyra objudna gäster. Pr-proffsen Carolina Gahn och Susanne Tirziu, medieprofilen Pontus Djanaieff – och hiphop-stjärnan Kanye West.
»Någon berättade att Peter hade fest och vi tyckte det lät kul så vi drog dit«, skrattar Carolina när hon ska förklara hur det kommer sig att en då 24-årig svenska från Östermalm blev musa åt en av världens största artister.
Känner man Carolina är det inte så konstigt. Hon är den som ser till att varje fest blir ett minne för livet. Alternativt att du inte minns dem alls … Hon får alla i sin närhet att känna sig välkomna, invigda och självklara. Dessutom är hon en lojal vän som alltid ställer upp. »Jag är snäll för det mesta, men gör någon illa någon runt mig så flippar jag. En gång på Stureplan såg jag en kille slå sin tjej och utan att jag kan minnas det själv sprang jag fram och sparkade till honom med mina vassaste pumps.«
Det var egenskaper som dessa som gjorde att Camilla Modin Djanaieff för sex år sedan frågade om inte Carolina ville jobba på hennes pr-byrå. »Hon föreslog att jag skulle byta från reklambyrå till pr. Någonstans var det självklart, jag har alltid varit bra på att föra ihop människor och på att höja folk till skyarna.«
De första åren i företaget jobbade hon hårt med kunder som Byredo, Rodebjer, Hotel Skeppsholmen och Ett hem. »Jag har hög arbetsmoral i det jag tar mig an. Modinåkerlind gav mig mycket värdefull arbetslivserfarenhet och minnen för livet. De litade på mig och satte mig i olika krävande arbetssituationer som gjorde att jag hela tiden växte.«
Och det var då hon träffade Kanye – hon fick helt enkelt ett samtal från sin chef en fredagskväll som sa att hon måste infinna sig på Teatergrillen. Väl där mötte Carolina Kanye och hans högra hand Virgil Abloh, som hon sedan drog med sig ut på stan. Killarna hade planerat att stanna två dagar men blev kvar i tio – och sedan var de tillbaka redan två veckor senare.
Trots att Kanye var enormt krävande började de umgås, och han ville att Carolina skulle börja arbeta för honom. »Jag skulle aldrig orka jobba för honom, shit, han är galen – sitter och sjunger med i sina egna låtar och ger mig onda ögat om jag inte också gör det. I stället brukar jag ge honom smakråd inför klädlanseringar och framträdanden. Typ ›ska Kim verkligen ha en hästpolohatt på väg från gymmet?‹«.
Vid ett tillfälle fick Carolina, som packat alla sina favoritkläder i några gigantiska resväskor, flyga till London. Väl där gick Kanye och hans team igenom väskorna. »De bara kastade sig över allting. Kanye tog till exempel ett par Alexander Wang-shorts och totalrippade dem. Lite panik fick han ändå, när det sedan kom ett personligt mejl från Alexander som frågade om han fick komma på premiärvisningen!«
Hon beskriver sig själv som en energisk person med en enorm aptit på livet. »Jag har haft en privilegierad uppväxt som gjort mig nyfiken på allt. Jag vill liksom prova och uppleva allt. Antar att det är min yes-man-inställning som tar mig till alla dessa möten och människor. Ena dagen är jag på förortsfest i Hallunda, nästa kan jag vara på drink hos någon vän till kungafamiljen på Östermalm.« Suget efter upplevelser gjorde att hon trots både hemlängtan, klaustrofobi och höjdskräck tog sig till Nya Zeeland och Australien efter gymnasiet, hoppade fallskärm och forsrände i mörka grottor.
Nyligen var hon på väg till Sydamerika med bandet Johnossi, och helgen innan intervjun tog hon en »spontanare« till London. När hon väl är på resa kan hon inte bara göra sedvanliga turistgrejor. »Jag måste verkligen uppleva människorna och staden. Jag har faktiskt fått se en hel del coola saker genom Kanye och hans vänner. Som att gå privatvisning på Louvren för att Kanye skulle köpa möbler, eller vara inne i den nya skyskrapan Freedom tower på Ground zero innan bygget var färdigt. Allra högst upp står det Gahn fishing på en av balkarna .«
Men äventyrslystnaden har ett pris. För cirka två år sedan var Carolina på en av sina vanliga spontanresor – den här gången till Beirut. Plötsligt, mitt på ljusa dagen, föll hon ihop på gatan. »Jag minns inget förutom att jag vaknade upp på ett sjukhus och frågade var jag var.«
Kroppen hade sagt ifrån. Efter att ha sovit alltför få timmar varje natt i flera år, var det plötsligt stopp. När Carolina kom hem hamnade hon i en fas där hon tappade geisten och inte hittade glädjen till livet. Hon åkte till Lasse Knutssons (Filippa Knutssons pappa) retreat Bara vara, »vilken upplevelse det var!«, men det hjälpte inte. En timeout blev räddningen. »Jag sa upp mig, vilade och gick i gestaltningsterapi. I dag mår jag bättre än någonsin och har startat eget.«
Arbetet sköts delvis från hemmet. Lägenheten har tidigare inhyst storasystrarna Martina och Tomasine i varsin omgång. Carolina har även bott här tillsammans med tvillingsystern Henrietta som sedan flyttade till Rom.
I hela lägenheten syns de tajta banden till familjen. Storasyster Tomasines tavlor sitter på väggarna, en tvålkopp med »Gahns tvålar«, det familjeägda tvålbolaget, står i badrummet, och fotografier på Carolina och Henrietta står på första parkett på hallbordet. »Sveriges fetaste tvillingar! Vi vägde över 3,8 kg vardera när vi föddes – mamma borde få något slags diplom!«
Hon beskriver lägenheten som typiskt Carolina. »Eklektisk, med en blandning av mycket konst, vintagemöbler och ny design. Flera accessoarer kommer från mina föräldrars dåvarande hem i Sydafrika.« Vardagsrum och sovrum är i storlek large och köket i klassisk kokvråstil.
»Kylen innehåller aldrig annat än vin, vatten och ingefära.« Gästerna uppmanas alltid att behålla skorna på, och trots att hon aldrig rökt själv får de blossa bäst de vill. »Jag vill ha ett öppet hem där folk känner sig välkomna. Kommer någon hit på semester så får de alltid bo här«, ett erbjudande som inte bara långväga gäster använder. Nyligen bad musikervännen Andreas Kleerup att få låna lägenheten. »Han bodde i en varm liten lya och påstod att han inte fick ro någon annanstans. Så när jag kom hem på kvällen klev jag rakt in i ett rökmoln och där satt han med sin musikutrustning i samma pose som 15 timmar tidigare. Men sedan spelade han lite musik och då kan man inte annat än låta honom fortsätta, för han är något slags galet geni.«
Just nu håller hon som bäst på att planera sin och Henriettas födelsedagsdrink. Och ringer det några oväntade gäster på dörren då – ja, då kan man ana att de snabbt får var sitt champagneglas i handen och en bra story att ta med sig hem …