Bunkern i Hellvi
En betonglåda – ritad av prisbelönta Ateljé Ö – står redo att bitas av väder och vind. Placerad på Gotland, men byggd på inspiration från både Los Angeles och Mexiko.
Säg det som det är. Ska det byggas ett hus av betong så låt det synas, låt huset bli materialet, låt det själv skapa atmosfär och stämning. Betong har under lång tid byggt både det varaktiga och det tillfälliga. Vi kan förstå de gamla romarnas förtjusning när de kom på detta förunderliga, flytande material som kunde hällas, formas och stelna till konstruktioner.
Betong var framtidsmaterialet för snabba byggen i stor skala, upp mot himlen, ut över vatten och fält. Materialet blev snart också ett skällsord, »betonggrått«, som stämplades på allt från politik till landets nya bostadskvarter. Just för att vi har präglats av så mycket skepsis inför betong blir överraskningen extra härlig när vi hittar den i ett småskaligt high end-sammanhang, kant i kant med fingertopps-arkitektur och snickeri.
Huset i Hellvi på Gotland, ritat av den Visbybaserade arkitektbyrån Ateljé Ö – det lilla kontoret med de många fina husen – är just en uppvisning av betongens opretentiösa personlighet. »Vi har kallat huset för bunkern. En granne gick förbi och muttrade att det liknade en bunker och det fastnade. Vi försöker komma på ett nytt namn«, skrattar Jenny Ringsö, som med sin man Jan Ringsö lät uppföra huset för ett par år sedan.
Jan arbetar med reklam och kommunikation. Jenny var art director innan hon 2016 startade modemärket I am your sister, som ska inspirera kvinnor att stå starka tillsammans. »Jag ville ha ett uttryck som var inkluderande och stöttande, en stolthet«, säger Jenny. Namnet bottnar i ett tal hållet av den feministiska förkämpen Audre Lorde på 1980-talet.
Jenny Ringsö
ÅLDER: 54 år. FAMILJ: Maken Jan Ringsö och fyra barn. GÖR: Grundare och kreativ chef på IAYS/I am your sister. AKTUELL MED: Omprofilering av varumärket IAYS till ett märke med ”premium knitwear with a purpose” med engagemang för kvalitet, hållbarhet och socialt ansvar.
Huset smyger i småskogen i Gotlands bergslag på nordöstra ön, där de nedlagda kalkbrotten ruvar bland tallarna och blir turistbad om somrarna. Slites betongfabrik med sin jättegrop och väldiga produktion är inte långt borta. Jenny och Jan hade länge spanat efter ett hus på ön, kollat gamla kåkar, vräkiga, små, deppiga eller omöjliga hus, inget hade riktigt passat. »Jag hade tjatat på min man i 15 år om att vi ska ha ett ställe på Gotland«, förklarar Jenny.
Men så fick de nys om en 4 000 kvadratmeters sluttande tomt med utsikt över ängar och ner mot havet. »Vi träffade säljaren en hösteftermiddag, såg tomten i magiskt ljus och blev förälskade. Det var precis vad vi ville ha. Vi bestämde oss på stående fot.«
Med inspiration från andra sidan jorden
En stor fastighet hade delats till åtta tomter som styckats av lite varefter naturen verkade tycka att de skulle ligga. Inte för att maximera antalet tomter, utan vackert utplacerade. Inga stora schaktningar eller sprängningar behövdes. Men vilket slags hus ville de bygga?
Paret tittade först på nyckelfärdiga kåkar och några olika arkitektfirmors idéer, men Jenny, som hade läst om Ateljé Ö i Residence, ville helst ha ett hus ritat av det kontoret, som dessutom är lokalt och känt för sin närvaro i processerna. Kontakt togs, samarbete inleddes. »Jag hade galna mood boards med mig, med massor av ouppnåeliga hus. Vi gillar verkligen mid century, Case Study-husen med platta tak i Los Angeles«, säger Jenny.
Inspiration till huset kom inte bara från de kalkrika markerna, utan också från andra sidan jorden: Mexiko. Där köpte Jenny och Jan ett strandhus för elva år sedan. De var på semester, hyrde ett hus i en by vid havet och hittade en byggnad som ingen ville ha. »Vi frågade en mäklare, la ett skambud och fick huset. Det har varit ett äventyr för hela familjen att vara där, lära känna trakten och folket i byn.« Nu får Mexikohuset finna sig i att sättas på undantag. »Vi var där i julas och tänkte bara på Gotland.«
Den mexikanska enkelheten inspirerade Gotlands-projektet. »Jenny och Jan gillar den tropiska modernismen, platta tak och råa material«, säger Ateljé Ö:s Mats Wahlström Walter som grunnade på uppdraget tillsammans med kompanjonen Joel Winsnes. De slogs av en tanke. »Vi mindes plötsligt Lammin, ett finskt betongblock med kärna av cellplast. Det är enkelt som Lego.«
Blocken murades till väggar, men också i innerväggar och köksö och skapade på så vis en saklig helhet där ingenting döljs eller skäms för sig. »Blocken brukar putsas, men det funkar också bra att låta bli. De tål väder och vind och lirar med det karga landskapet. Om det blir en defekt så syns det och den råheten vill vi omfamna och vara ärliga med«, säger Mats. Betongens enkelhet rimmar också med den lokala bebyggelsehistorien. Det var knapert på ön förr. »Ett pragmatiskt byggsätt stämmer bra med öns tradition av bondesamhälle. Där slängdes inte en enda planka. Allt togs till vara.«
»Vi ville inte ha ett typiskt Gotlandshus, utan framhäva känslan av ett garage med en mix av betong och värmen i trä och textilier. Det blir en intressant kombination, starkt och vackert på samma gång«, säger Jenny Ringsö.
Mats betonar fönsterplaceringar och detaljer. »En vacker ankomstfasad kan vi på kontoret strida för, det är en kritisk grej, viktig för besökarna«, säger han och funderar vidare över varför vissa hus bär på en egen laddning, oavsett stil. »Det vi skapar är ju någonstans också offentlig konst. Om vi glömmer det gör vi samhället en otjänst.«
Att använda arkitekter handlar inte bara om stil och estetik, utan om att få tillgång till kunskapen att läsa av en plats och placera ett hus så att tomten används till fullo. Väderstreck, ljus, fuktighet, mark, utsikt, allt samverkar. Mats och Joel kom snabbt på hur huset skulle ligga i uthuggningen bland träden och i förhållande till en jättestor sten som nu är med i gårdsbilden. »Den frilades och kom i blickfånget.«
Betong möter trä
Så skapas en plats med själ, i stället för dödligt perfekta gräsmattor och enorma trädäck. Foga in hus i miljön, låt dem samspela, prägla varandra, inte höja sig över markytans liv, som om byggnaden vore rädd för naturen. »När det regnar och väggarna torkar ser huset skitigt ut, men det är så vackert i sig, lite dystert«, säger Jenny.
Också Mats prisar husets närhet till väderlekarna, en realism i arkitekturen som förändras med tiden. »Fasader blir alltid skitiga nedtill, regnet stänker och bös, jord och smuts binds på fasaden. Det kan växa alger och bli frostsprängningar om det är en känslig yta. Det här huset är starkt och klarar påfrestningar och blir bara vackert av att åldras.« Inomhus möter betongen trä. Innertak, väggar, kök, fönsteromfattningar och möbler är av plywood som ger en varm, härlig trä-atmosfär i alla rum. »Plywood är billigt och skapar en ombonad känsla. Träpanel är kanske lite mer vuxet, men plywood är mer ungt och hippt«, säger Mats.
Här är det precision som gäller. Inga lister eller annat som döljer, utan direkta anslutningar. Då måste också arbetet utföras noga. Just här i det skarpa mötet mellan två material och genom arkitekternas sinne för proportioner uppstår en tydlig finess. Huset vet liksom vad det vill säga. »Fint hantverk med enkla material ger en exklusivitet som är mycket större än att klä in allt med marmor«, tycker Mats.
Familjen tog huset i besittning i december 2022. »Vi flyttade in bland byggpapp, maskiner och flyttlass. Det var lite Norén-pjäs över det. Sedan firade vi jul, alla barn och deras kompisar och kära. Vi hade en bild av hur mysigt det skulle bli, men det var svinkallt. Det var ändå roligt, vi kommer aldrig att glömma det, en bra invigning.« Så skapas ett hem: från dröm till plats till bygge till första stunderna och vanorna, paradisets startplatta. Hellvi, bunkern – eller vad det nu ska heta – kommer att vara en underbar plats under lång tid.