Färger är en av de viktigaste ingredienserna i hur vi uppfattar vår omgivning. Jag har inga favoritfärger, alla är vackra«, säger Marc Sadler, själv lika färgstark som de produkter han formger och lika rik på kreativa kulörer som sitt eget hem.
Marc Sadler är de funktionella tingens filosof och han bär på ett stoiskt lugn dessa hektiska dagar innan Salone del Mobile. När vi talas vid håller han på att färdigställa sin installation på möbelmässan i Milano i april där han kommer att visa en rad nya armaturer. Hans installation Fibre Evolution som han gjorde under ljusinnovatören Foscarinis vingar visades för ett par år sedan även på Stockholm Furniture Fair och lampserien Twiggy lyser upp många svenska hem. Trots att Marc Sadler främst arbetat som designer inom sportsektorn är det för hans nytänkande lampor som han gjort sig ett namn.
Marc Sadler föddes 1946 i Innsbruck, är fransk medborgare men bor numera i Milano. En världsmedborgare som rör sig fritt och fantasifullt över gränserna på designplaneten – hans CV fylls med designalster från sjukhussängar till skor.
Marcs speciella styrka är blicken för teknik, »technologicalness« som han själv kallar sin stil, och ofta kommer kunder med ett konkret problem. Estetiken får uppdragsgivaren liksom på köpet, från Boffi och Flos till Krupps och Dainese.
Att MOMA i New York har plockat in Marcs MC-skydd i sin permanenta samling är talande. Signore Sadler älskar hastighet, både i tanken och i skidbacken. Karriären kan närmast summeras i orden »Just do it«, men så har han också designat storsäljare för Nike. Som så många andra evolutioner startade även Marc Sadlers med en krasch, en bokstavlig sådan: i slalombacken. Under tiden i sjukdomssängen närde han drömmen om att åter få åka skidor och den fick honom att experimentera med skidpjäxor som minskade risken för frakturer. Resultatet blev troligtvis den första pjäxan som gjorts i återanvändbar termoplast. Materialvalet var lite ödesmättat för numera är plast något av Marcs signum som designer. Med ett patent under armen och en dröm om smidigare fötter hade Marc plötsligt Nike, Reebook och Dolomite på kundlistan. Marc grundade sitt eget företag i New York 1978, men hela världen var hans arena. Framgångarna har avlöst varandra och få personer lever upp till epitetet kosmopolit så som Marc Sadler.
Sedan mitten av 1990-talet har Marc Sadler verkat i Italien. Huset har aldrig blivit färdigbyggt eftersom det hela tiden förändras och växer med familj, gäster och vänner. Typiskt för en filosof och tekniker, att utvecklingen är evig, att det inte nödvändigtvis är svaret som är det viktiga utan att fortsätta fråga, att tänka och pröva sig fram.
»Mitt nuvarande hem är resultatet av många flyttar och flera ›tidigare liv‹ som nu slutligen samsas här i Milano i en märklig harmoni. Som om föremål och människor, med all sin erfarenhet, har landat här för att till sist få ro.«
Möbler, belysning, sport, ja Marc Sadlers kreativa ådra har synts inom många områden, men nyfikenheten och experimentlustan har alltid funnits där, särskilt när det gäller plast, ett allt annat än ›plastigt‹ material. I Marcs händer är det snarare känsligt.
I ett före detta industrikomplex nära San Cristoforokyrkan vid Navigliokanalerna slumrar huset i grönskan. Tågrälsen gick förbi här i vad som nu är en prunkande trädgård. Vi pratar med en man som alltid varit på väg, med livet som ett godståg på väg rakt mot det okända. Marc tilltalades omedelbart av tegelbyggnadens stränga industriarkitektur som öppnade sig mot gräsplanen.
»Vi arbetade hårt på olika nivåer för att skapa rörelse och rymd i den öppna ytan med de ursprungliga gjutjärnspelarna.«
Platsen för tv-tittande och läsning har lyfts upp och står avskilt från husets centrum, eldstaden. Fyra pampiga fönster öppnar upp mot trädgården. Geometrin bildar en inspirerande kontrast till det kreativa möbelarrangemanget. Den U-formade lädersoffan blickar vilsamt ut mot det gröna och de olikfärgade borden och stolarna sammanfattar Marc Sadlers gärning – mångfald före enfald.
Väggarna är vita och släta utom i hallen och köket där tegelväggarna påminner om ursprunget. Allt det vita lyfter fram Marc och hustrun Paulas stora passion, måleriet. De är båda mer fascinerade av färg än form. Det syns. Särskilt i sovrummet som helt saknar möbler, här smälter rummet samman med grönskan genom fönstret. Det är också det enda rummet som har en kulör på väggen. Den klarröda färgen skapar en visuell effekt, en signalfärg som påminner om »carpe diem«, att leva livet – nu. Och huset är fullt av liv, det är inget designmuseum. Både utomhus i trädgården och inne utmanas vuxna och barn på fotboll. Lekfullheten sitter i väggarna. Och hos Marc Sadler själv.
»Jag gillar att leva nära naturen, samtidigt älskar jag att bo i storstäder där summan av alla mänskliga förmågor är mer koncentrerade«, säger han.
Han låter som en återuppstånden Seneca.
Det gamla gjuteriet i Milano kombinerar det lantliga och urbana, så avskilt med sin grönska, ändå en del av designstaden »numero uno«. De rumsliga lösningarna kittlar fantasin, men det är en aspekt som alltid kommer först i Marc Sadlers eget hem – funktionen.
Vad är din vision som designer?
»Termen ›design‹ är ganska missbrukad. Det finns ingen unik definition, varje designer har sin idé av betydelsen, ofta i bjärt kontrast till sina kolleger«, svarar Marc som finner idén om tingens skönhet högst föränderlig, sett såväl till tid, rum som person.
»Resultatet av perfekt harmoni mellan form, funktion och hållbarhet, det är design i ett nötskal för mig.«
Det syns. Harmonin sitter som gjuten i det gamla gjuteriet.
