Hemma hos Danielle Siggerud

Många byggnader på Holmen i centrala Köpenhamn berättar om öns historia som bas för den kungliga danska flottan. I dag myllrar de kulturskyddsmärkta lokalerna av kreativa verksamheter av olika slag. I en före detta lagerlänga vid en av kanalerna, bara ett stenkast från konstakademin där hon utbildade sig, har arkitekten Danielle Siggerud skapat en stillsam oas i fyra plan för sig själv och mannen Mathias.

Det var i början av 2000-talet som den långsträckta gamla tegelbyggnaden omvandlades till bostäder. Danielle och Mathias flyttade in till­sammans för tre år sedan, men Danielle tog tid på sig för att verkligen lära känna huset, hur de levde på den här platsen och hur ljuset förändrades över dagen, innan hon bestämde sig för hur det skulle bli. Den stora hallen som behövde avgränsas och definieras, glaspartiet i innerväggen som skulle låta dagsljuset flöda fritt, köket som öppnades upp och vändes för att man inte ska laga mat med ryggen mot den vackra utsikten – alla rum är genomarbetade in i minsta detalj för att vara så funktionella som möjligt.

”Jag är arkitekt och för mig handlar inredning om att förstärka arkitekturen”

Här finns inga starka färger eller mönster någonstans, ingen dekoration annat än materialens egen karaktär som den framträder i ljuset från fönstren mot kanalen. Dolda funktioner och förvaringslösningar låter vackra originaldetaljer som de grova bjälkarna i taket och det nya, men tids­typiskt lagda, brädgolvet framträda desto tydligare.

– Jag är arkitekt och för mig handlar inredning om att förstärka arkitekturen. Om du skapar vackra och funktionella rum så behövs inte så mycket annat. Många använder sig av färg och mönster för att skapa hemtrevnad, men jag är inte lika intresserad av färger som av rummet i sig, säger hon.

De ursprungliga väggarna är klädda med puts för att understryka deras ålder. Nya delar har gestaltats i andra material. Här och där berättar ett gammalt beslag om husets långa historia. I köket och badrummen sitter vackra skivor och handfat av marmor. Överallt pågår en sorts dialog mellan gammalt och nytt. Funktionaliteten har kommit i första rummet och estetiken har följt på den. Kanske, resonerar Danielle, har tankar från buddhismen också spelat en roll.

– Min mamma kommer från Thailand och där lever man på ett annat sätt, fyller inte hemmet med en massa saker. Vi lever i en väldigt materialistisk tid, men jag tror att människor blir mer och mer medvetna om sin konsumtion. Hur mycket behöver vi egentligen? Jag köper mycket vintagemöbler, dels för att de kommer med en historia, men också för att det är ett hållbart sätt att konsumera.

En trappa upp sträcker ett vardagsrum ut sig över hela vånings­planet. Ett dubbelfönster i öppningen där förråd lyftes in och ut från pråmar vetter ut mot kanalen. I dag ligger båtar med solbadare förtöjda längs den lilla vattenvägen. På andra sidan tornar Henning Larsens gigantiska opera­hus från 2005 upp sig.

Ytterligare en trappa upp finns ett gästsovrum och det stora sovrummet, som har dold klädförvaring bakom en vägg och luckor som döljer sminkbord och ett litet pentry. Genomtänkt funktion överallt. Jag går förbi dörren till en toalett utan att upptäcka att den finns där. Danielle är uppvuxen i Oslo och flyttade som nittonåring till Köpenhamn för att plugga arkitektur på KADK, kungliga danska konstakademin.

En lärare på arkitektutbildningen tyckte att hennes idéer påminde om den brittiske arkitekten John Pawson och introducerade henne för hans arbeten. Det ledde så småningom till att hon sökte och fick praktik på hans kontor i London. Hos Pawson, som bildat skola med sin genom­arbetade och varma minimalism, fick hon bland annat jobba med The Design Museums nya lokaler i Kensington som öppnade i november 2016, och med ett par privata bostäder.

– Det var en bra erfarenhet. Kontoret är ganska litet, så jag fick göra nytta på riktigt i projekten, säger hon.

”Jag tänker på arkitektur och design hela dagarna. När jag kommer hem vill jag kunna lämna det”

Sedan Danielle startade eget har hon arbetat mycket med ­hi­storiska byggnader, bland annat den uppmärksammade omvandlingen av privatpalatset Holsteins Palæ till exklusiva lägenheter. Att rita bostäder till andra är en uppgift som hon tar sig an med stor ödmjukhet.

– Det är ett enormt ansvar att skapa någons hem, ett ramverk för deras liv för lång tid framöver. Därför är det viktigt att få bra kontakt med ­kunderna och verkligen försöka förstå deras behov, säger Danielle.

Hon berättar om hur hon försöker utmana sina klienter och visa dem på nya möjligheter. Om det går vill hon gärna träffa dem i deras gamla hem innan de börjar prata om det nya.

– Många tänker att de ska ha ungefär samma rum som tidigare, utan att veta om det kommer att fungera med deras liv på den nya platsen, fortsätter Danielle.

I en fungerande och harmonisk miljö hänger alla delar ihop. Därför tar Danielle gärna ett helhetsansvar i sina projekt, från själva byggnaden och ner till detaljer som dörrhandtag. Där de rätta detaljerna inte finns ­designar hon egna. Just nu arbetar hon med ett kafé för design­märket Menu, vilket har fört med sig att hon också ritat ett bord som finns i produktion hos företaget. I framtiden vill hon gärna göra ett hotell.

– Det skulle vara intressant att tolka hur vi lever på ett hotell, hur vi interagerar och delar gemensamma ytor med människor vi inte känner.

När hemmet på Holmen var färdigt tänkte Danielle att hon förmodligen skulle vilja göra om allt igen så småningom. Men så har det inte blivit.

– Jag tänker på arkitektur och design hela dagarna. När jag kommer hem vill jag kunna lämna det där och inte ägna mig åt att att förnya eller hålla på och flytta runt saker. Jag är faktiskt helt nöjd, säger Danielle.

Text: Anders Bergmark Foto: Line Klein Styling: Mille Collin Flaherty

Om Danielle Siggerud

Gör: Arkitekt, driver eget kontor.

Bor: 380 kvadrat­- meter i ett ombyggt 1600-talshus på Holmen.

Familj: Man ­Mathias, fastighets­utvecklare, och hunden Alf.

Läs mer:

Hemma hos konstproffset Paul Mccabe 

Favoriterna för en minimalistisk jul! 

Julen hos Artilleriet är här!