i arkitektens hemvändarstuga
I Bokenäs i Bohuslän har den Sydney-baserade arkitekten Erik Rudolfsson återvänt till sina barndomsrötter. Här genomsyrar naturen allt.
Från den lilla grusvägen ser det ut som en klassisk svensk sommarstuga till formen. Men ju närmare man kommer uppenbarar sig allt fler detaljer som sticker ut. Taket höjer sig för att sedan slutta ner igen. Det tycks hänga över den lilla uteplatsen som är omringad av tallar och den bohuslänska graniten.
Längtade hem
Efter 35 år i Australien kände arkitekten Erik Rudolfsson ett starkt behov av att återvända till den plats som han själv växte upp på. Av en slump såldes en tomt 250 meter från hans föräldrahem i Bokenäs i Bohuslän. Trots att den var svårbygd och hade sålts och köpts flera gånger utan att någon vågat sig på den, tyckte han att den var perfekt för hans dröm om ett fritidshus på den svenska västkusten. Platsen är omgiven av allt det som han lekte i som barn: fjorden, ljungen, torven, klipporna och granarna.
»När man bor på landet som barn blir naturen det som man leker i. På engelska säger man ›sense of place‹, platsen där man har varit mycket blir viktig. Det känns i min kropp. När man blir äldre brukar man prata om att vilja återvända till sina rötter, men för mig har den känslan alltid funnits. Det var först nu jag hade möjligheten«, säger han, och beskriver hur han som barn gick två kilometer genom skogen för att komma till skolbussen.
»En sådan lång promenad gör att man ser sin omgivning, och man får mycket tid att tänka på livet. Träden som jag har sett tusentals gånger är inpräntade i huvudet – precis de träden har vi nu på tomten. Jag har aldrig klättrat i träd just här, men vi gick förbi tomten för att åka skridskor. Det är en lång myr som slutar i en damm där vi spelade ishockey på vintrarna. Men det är också närheten till fjorden vi badade i som barn, hoppade i från klipporna och värmde oss på bergshällarna som slipats av inlandsisen«, beskriver han.
Miljön fick bestämma huset
Det var även platsen som fick styra vilket typ av hus det kunde bli. Detaljplanen är från 1960-talet och huset fick max vara 60 kvadratmeter och tre meter högt med ett 30 graders vinklat tak. »De ville bevara stugområdet«, beskriver Erik Rudolfsson, som inte såg det som några konstigheter att bygga litet. I Australien har han mycket erfarenhet av att bygga smala terrasshus med finess.
I det här fallet penetrerar bland annat en servicebox plåtfasaden på sidan där badrummet är och gömmer värmepumpen, och skapar samtidigt en entré där man kan sitta och ta på sig skorna. »Jag tycker om små planlösningar. Det är bättre för världen också. Det tar mindre energi och material.«
Den västra fasaden är stilmässigt lik den lokala traditionella arkitekturen i området. Takets form leker dock skickligt inom byggnadsreglerna, med upp- och nedgående vinklingar som maximerar volymen i sällskapsutrymmena. Det grå, plåtklädda taket och väggutdragningen avslutas med svarta, vertikala gavlar i betsad furu.
Erik Rudolfsson
Erik är uppvuxen i Bokenäs och skolad i Uddevalla. Han flyttade efter tre årsresande runt Europa och Asien till Australien 1987. Han tog examen från arkitektskolan vid Sydney University 1995. Under studietiden arbetade han för arkitektfirmor som specialiserade sig på exklusiva villor och lägenheter. År 2006 slog Erik Rudolfsson ihop sitt eget arkitektkontor med vännen Joseph Allikers kontor och bildade RAAarchitects som ritar både privata villor och kommersiella hus. Erik och hans familj delar nu tiden mellan Australien och Sverige.
Denna behandling får huset att smälta in och undviker konkurrens med naturens färger. Den smala och långa formen på huset skapar en effektiv och praktisk planlösning som har utvecklats för att maximera kopplingen till naturen – även under kalla eller regniga förhållanden.
Material och färger valdes för att vara återhållsamma och inte ta uppmärksamheten från naturens färger och mönster. Till och med den gröna vinylmattan från Bolon plockar upp färgerna på mossan och lingonriset utanför, som på så vis flödar genom huset. »Hela tanken med huset var att naturen ska vara närvarande hela tiden. Vi har ingen konst, inget abstrakt. Det är naturen som är det viktigaste när vi är där, jag blir glad av färgerna.«
Och på kvällarna kan man sitta och se på harar, rådjur och rävar som strövar förbi, säger han när vi hörs på länk mellan Sydney och Stockholm.
Köket var viktigt
För honom har klockan precis slagit åtta på kvällen och för mig är den tio på morgonen. Avståndet har så klart varit en del av utmaningen med att bygga hus i Sverige. Under byggtiden var Erik Rudolfsson enbart där två gånger. Den ena gången för att köpa in vitvaror, kakel och sten och den andra gången för att hjälpa till med den platsbyggda inredningen. »Skåp och luckor i köket är i vinklar så det är inte så enkelt som det kanske ser ut. Att få en byggare att förstå hur man gör det tar lite tid.«
»Men våra snickare på plats var helt fantastiska. De älskade det för att huset var lite annorlunda. Vi har haft många sådana här samtal via länk tillsammans«, säger han.
Trots att Erik Rudolfsson har bott mer tid i Australien än i Sverige har han fortfarande kvar vänner och bekanta i området. Köket blev viktigt för att få plats med middagar och luncher. »Vi lagar mycket mat. Även fast det är litet fungerar det perfekt. Vi behöver bara öppna de stora skjutdörrarna på sidan så är det nästan som att man är utomhus. Det var viktigt för mig att huset skulle kunna öppnas upp till uterummen.«
»På så sätt är det ett australiskt hus i svensk natur«, säger Erik Rudolfsson, som på samma gång beskriver hur han själv känner sig.
»Även fast jag har bott här dubbelt så länge som jag har bott i Sverige kommer jag alltid känna mig mer svensk än australisk.«
