Hemma hos Hanna Nova i svamphuset i Huddinge

Hanna blev kär i ett hus. Arkitekturen. Det hugger till i hjärtat när kåken plötsligt blir synlig, skarpskuren i villastaden mellan Stuvsta och Huddinge hills, med sina labyrintiska vägar, bergknallar och garageuppfarter, ett filmiskt landskap, känt från amerikanska förortsrullar. Här och där har någon tänkt annorlunda. Hannas hus är en främling i myllret av hustyper. Egentligen en modernistisk låda, men landad med en stark idé. Och fönsterkarmarna är röda, bara det en liten lycka.

»Det var love at first sight. Jag älskade huset när jag gick runt i det första gången. Det var välritat, men också lite mystiskt där det låg inbäddat i sensommargrönska«, säger Hanna Nova Beatrice, Residence tidigare chefredaktör, medan hon klättrar i den slanka spiraltrappan upp till vardagsrummet.

Sex månader gamla sonen Ted hänger på armen.

»Jag tänkte inte på att jag skulle få en bebbe då, huset är en smula opraktiskt.«

Fyra större syskon kommer och går. Hanna är barnledig, men i huvudet pyser och bubblar idéer.

»Jag var stressad och trött när jag blev gravid och den här lille personen gav mig ett lugnare tempo. Hemmalivet är mysigt, men nu börjar det klia i fingrarna.«

Vardagsrummet svävar

I början av 2020, när mammaledigheten är över, beger hon sig ut på nya äventyr i arkitektur, media, inredning, möbler.

»Jag har varit på Residence i drygt sju år, vi har gjort en fantastisk resa och haft himla roligt ihop. Jag har aldrig skrattat så mycket på någon annan annan arbetsplats. Men nu är det dags att ta nästa steg i min karriär.«

Huset ritades av den jugoslaviske arkitekten Radovan Halper och kallas lokalt för Svamphuset. I vissa vinklar liknar det en svamp, där det balanserar på sin smala betongfot. Rummen en trappa upp kragar ut, lagda på en stålställning. Utsikten från vardagsrummet är som från en drönare, vi hänger över takåsarna.

»Det är ett fint hus att bo i, man seglar högt, omsluten, samtidigt har man ingen kontakt med omgivningen.«

Den förr så radikala lådan har normaliserats för att bli ett bättre hus. De förra ägarna byggde uteförråd och bytte fasad. För att få kontakt med marken lät Hanna bygga en terrass som knyter an mot klipporna. Under åren har inredningen fixats till, steg för steg.

»Det får ta sin tid, det brukar bli bättre då.«

Möblerna är en mix av känt och okänt och sådant som synts i Residence under åren.

»Jag har aldrig brytt mig om hur saker passar ihop.«

Hon har ett annat, mer personligt fokus.

»Jag tycker om att vara nära mina vänner som arbetar med form. Då kan jag följa utvecklingen av en möbel och får inblick i tillverkningen.«

Huset ritades av Radovan Halper

I vardagsrummet står vännen Emma Olbers ljuvliga bord Landala och en prototyp av Asplund-bordet Palais Royal bredvid Crown-stolar från Massproductions, överblivna efter en Residence-utställning på ArkDes. Här finns Nick Ross första marmorbord skapat på Konstfack. Mer närvaro i ett fåtal kvalitetssaker är Hannas fokus.

»Hur ska vi leva mer färre saker och värdera det vi omger oss med?«

Det är en fråga som berör alla.

Radovan Halper (1928-1993) var en modernist med starka idéer. Han studerade till arkitekt i Zagreb på 1940-50-talen, kom till Sverige 1957 och arbetade på Stockholms stadsplaneringsbyrå, bland annat med Årsta och Farsta. 1967 startade han kontoret Halper-Karlén tillsammans med Bengt Karlén, en av de flitiga arkitekter som ritade folkhemmets nya bostadsområden, bland annat »lyxkedjehus« på Lidingö 1967-68, tillsammans med Halper.

Vid den här tiden utvecklade han idén med sitt svamphus, »Pilzhaus«, tänkt att bli en ny slags typhus. Idén var att kunna bygga på små, omöjliga tomter. En huslänga i Täby planerades, fick inte bygglov, men i Huddinge gick det fint. Huset byggdes 1968, men blev det enda av sin sort.

»Med sin avancerade stålkonstruktion var det svindyrt att bygga. Det skulle ha Hollywood-känsla med en väldig takterrass, men det passade inte svenskt klimat och snödrivor.«

Halper övergav idén, jobbade vidare i Sverige några år, flyttade till Schweiz. Den svenske konstruktören som byggde huset, gjorde om takterrassen och bodde sedan här i 30 år. Huset K-märktes i tidigt 2000-tal.

»Nu får vi inte röra någonting. Ingen sade något om det när vi köpte huset«, säger Hanna som flyttade in med sin dåvarande australiensiske man och två barn, men skilde sig snart.

Mötte möbelsnickare

Hon försökte ensam hålla det åldrade, mögelskadade älsklingshuset under armarna. Men livet bjuder på överraskningar. Hanna träffade Matti Carlson, möbelsnickare, omskolad filmljudläggare. Han friade och flyttade in med två deltidsbarn, stoppade en 60-talsbrandbil i grannens garage, fyllde förråden med maskiner och ställde en segelbåt på tomten.

»Matti är lite lik min pappa. Det är många projekt som pågår hela tiden, men jag är van att leva i ljudet från restaureringar. Han lagar motorer, gör möbelprototyper. Det känns hemtamt.«

Pappan var antikvitetshandlare i Västerås.

»Han kunde arrangera ett bord med en fotogenlampa och stå och titta på det i 20 minuter, liksom lycklig.«

Mamman var journalist. Här anar vi fundamenten till Hannas kommande yrkesliv: Estetik, möbler, berättande.

»Ja, jag satte ihop det på mitt eget lilla vis.«

Matti Carlson arbetade tidigare på möbelföretaget Tre sekel i Tibro. Nu jobbar han heltid på ett snickeri i Stockholm, men har också ritat ett geometriskt och monumentalt matbord, Hommage Grande för Tre sekel, som har blivit en prisbelönt framgång.

Lanserade My Residence

Efter tio år i London, på skolor och tv-jobb, »ena dagen Dolly Parton, andra dagen Michael Douglas eller Dee Dee Ramone«, kom Hanna hem till Sverige. Laddad med utländska impulser arbetade hon som chefredaktör på magasinet Plaza Interiör och tidningen Form, jobbade hela nätterna, startade Plaza Deco och gav ut några böcker, bland annat den omtalade Behind the scenes: stories from the design industry. 2012 fick hon frågan om att bli chefredaktör på då LRF-ägda Residence. Hon fick ett år på sig att vända skeppet, som då brottades med vikande annonsförsäljning.

»Vi fokuserade på inredare, tog in mycket mer design och konsthantverk och fick snabbt en ny, yngre läsekrets.«

Hannas och redaktionens utblickar och nätverk födde nya samarbeten, idéflöden och utställningar. Tidningen blev piggare, mer excentrisk, mottaglig för omvärlden.

Ett snilledrag var att koncentrera »Ressans« stil och själ, översätta texter till engelska och sprida budskapet i specialmagasinet My Residence.

»Alla ville vara med och den har lyckats internationellt på sitt eget sätt.«

My Residence fick snabbt efterföljare i »bookazine«-segmentet. I december kom det femte numret av detta sobra magasin för samtiden.

Nu ska Hannas hem få mer kärlek och omvårdnad.

»Jag vill göra klart. Om några år, när barnen blivit större, kanske vi flyttar, men inte till ett annat hus, utan vill laborera med andra boenden. Hur vi ska leva våra liv då? Kanske en lägenhet i stan, ett hus på landet, en lägenhet i Köpenhamn? Vi vet inte just nu.«

Så kan framtiden få stå öppen. Men innan dess ska alla maskiner och redskap jobba på Svamphuset här på sin förstadsklippa. 

Hanna Nova Beatrice

Ålder 44 år. Bor I hus i Stuvsta i södra Stockholm tillsammans med Matti Carlson, gemensamma sonen Ted, 6 månader och hans fyra äldre syskon.

Gör Tidigare chefredaktör på Residence.

Aktuell med Nya äventyr inom media, design och arkitektur.

Text Petter Eklund

Foto Andy Liffner

Styling Annaleena Leino

LÄS MER:

Naturnära hemma hos inredaren Bert Van Hoecke

Från London till Hornstull – kika in i arkitektparets färgstarka våning

Skulptören Lena Lervik: ”Klart man kan göra konst bakom köksgardinen”