Hemma hos Ikea-aktuella Martin Bergström
Konstnären och modeskaparen Martin Bergström är aktuell med en stor kollektion för Ikea som arbetades fram i Indien. Vi fick hälsa på hemma.
Text: Imke Janoschek
Foto: Erik Lefvander
När modedesignern, mönsterskaparen och konstnären Martin Bergström fick förfrågan om han ville åka till Indien i flera månader för att göra en kollektion för Ikea, fanns det bara ett enda riktigt stort hinder. Martin gillar verkligen inte baciller. Han ogillar de så mycket att han helst inte åker tunnelbana i rusningstrafik.
– Jag är, ehrm, lite hypokondrisk. Och det var väl också därför som jag aldrig hade varit i Indien tidigare.
Martin är mönstrens man och känd för de stora dramatiska uttrycken som kostymdesigner för några av våra stora artister. Han skapar mönster för haute couture-hus i Paris och klänningar bestående av tusentals blommor, jordgubbar eller kondomer i sitt samarbete med konstnären Nathalia Edenmont.
Läs mer: Ikeas nya designsamarbete går i svart och gråskala – och det är så snyggt
Han jobbar både som mode-, kostym- och setdesigner, han har gjort inredningar och happenings. Han inspireras av moder jord och döden, båda ståndigt närvarande i hans dynamiska, organiska mönster som har ett starkt grafiskt uttryck. Man tänker kanske inte direkt Ikea, massproduktion och platta paket när man hör namnet Martin Bergström. Men det kommer det att bli ändring på under 2016.
Upplägget som det stora möbelvaruhuset erbjöd var så otroligt lockande.
– Jag fick tre punkter att förhålla mig till. Kollektionen skulle heta Svärtan, alla produkter skulle vara i färgen svart och jag skulle jobba med NIFT, The National Institute of Fashion Technology i New Delhi, designskolan i Indien.
Martin klickade dessutom direkt med den kreativa chefen för projektet, Karin Gustavsson.
– Det var så bra förutsättningar att man behövde nypa sig i armen.
Så på bacillfronten var det bara att bita ihop. För att lösa problemet checkade han in en stor extra resväska full med alcogel.
– Inte bara till mig utan till alla andra i projektet så att de inte skulle smitta mig!
Triumfalt nog så klarade sig Martin utan minsta magsjuka. Projektet pågick under flera månader, så Martin åkte fram och tillbaka mellan New Delhi och Stockholm. Briefen gick ut på att han skulle samarbeta med 25 modestudenter på designutbildningen NIFT för att skapa ”mode för hemmet”.
– Jag valde att göra objekt och sänglinnen och mattor, saker som man kan bruka och spara och som förhoppningsvis älskas länge.
I början besökte Martin och teamet alla möjliga fabriker som Ikea samarbetar med för att se vad det fanns för möjligheter på plats.
– Det är väldigt omvälvande att vara i Indien, det finns mycket elände men också otroligt mycket vackert. Det var också intressant att försöka komma längre än till den traditionella estetiska bilden av det färgglada etno-Indien, med små fina mönster och en massa guld.
Martins kollektion skulle ju heta Svärtan och inte ha några färger alls, utan bara bestå av olika nyanser av vitt, grått och svart.
– Det första man tänker på som västerlänning är alla indiska färger, men det finns också en annan estetik. Jag letade efter det moderna Indien och tycker att jag fann det tillsammans med studenterna i alla vardagliga strukturer, mönster som blir till på väggarna av monsunregnet till exempel. Det är som att alla ytor i Indien har en textur, det finns nästan ingenting som är helt slätt. Jag vill visa det poetiska i saker och ting, det som andra kanske finner alldagligt.
I workshoppen med studenterna ritades under fyra dagar inte mindre än 2 000 mönster som så småningom reducerades till femton, som kom att ingå i Svärtan-kollektionen.
– Vi använde oss mycket av traditionella metoder och naturmaterial. Jag fick själv prova på alla hantverk, det var väldigt givande. Jag gick från att knappt vilja åka dit till att verkligen sakna Indien.
Globalt lanseras kollektionen i augusti 2016.
Martin som i botten är modedesigner har aldrig egentligen jobbat med ready to wear och massproduktion. Under sin karriär har han då och då nosat på inredning, men det är först nu som han gör en kollektion som blir åtkomlig för väldigt många.
– Jag är egentligen inte för massproduktion, jag har alltid undvikit det, men i det här fallet tittade vi på alla involverade fabriker och jag kunde se att Ikea verkligen jobbar stenhårt med kraven på att det ska gå schyst till.
Svärtan kommer till hösten, med 42 artikelnummer. Här finns bland annat stora keramikfat, bäddtextil och ett litet soffbord.
– Jag gillar saker och ting där funktionen är just att det får vara vackert. Och så tycker jag att man bara ska köpa sådant man verkligen älskar.
Utflykten in i möbelproduktionens värld gav mersmak och Martin har nu gjort en egen kollektion med tyger och bäddtextilier.
– Jag fick en massa kunskap där i Indien, det öppnade upp ögonen. Jag vill producera i Europa och i Sverige så att det inte blir så långa frakter.
Medan vi samtalar går det undan i tvåan på östra Södermalm. Martin pratar som en smattrande skrivmaskin, associationerna forsar fram. Han visar en massa projekt i laptoppen, flyger upp för att hämta ytterligare grejer. I lägenheten har han och sambon bara bott i några månader, ändå känns den inbodd och helt klar.
– Ja, sådant gör vi på en dag. Jag hatar flyttkartonger! Det är bara tjoff och tjoff och vi packar upp allt på en gång.
Det finns även ytterligare en lägenhet i Helsingfors – sambon är dansare från Finland – och ett boende i Berlin.
– Jag älskar verkligen Stockholm, jag är född på Folkungagatan. Men allra mest älskar jag Stockholm när jag vet att jag får åka härifrån, hahaha. I både Finland och Berlin kan jag ladda batterierna på allt det jag kan sakna här.
Martin var ett lite ovanligt barn som kunde ett helt växtlexikon utantill när han var tre år. Föräldrarna köpte ett 500 liter stort akvarium till villan i Nacka för att stilla hans brinnande naturintresse.
– Det gick sönder en dag, det minns jag väl. Det var fiskar överallt, några låg i den öppna spisen. Väldigt mycket vatten rann ut och vi fick lägga om hela parkettgolvet. Men den här inre bilden av alla fiskar överallt, den har jag haft med mig sedan dess.
Pappan var rymdforskare och byggde en forskningsstation i källaren. Mamma var speciallärare i matte.
– Mina föräldrar var hela tiden väldigt stöttande och tillåtande. När jag upptäckte måleriet var jag 14 år, jag började måla i olja. De var bortresta någon helg och jag målade som besatt, till slut tog alla ramar slut och jag drog ut alla köksluckor och målade i dem. Märkligt nog tyckte de att det var jättefint och helt okej. Själv hade jag nog fått spader nu om jag hade kommit hem till ett sådant kaos.
Hans stora naturvetenskapliga intresse konkurrerade länge med den konstnärliga läggningen, men till slut pluggade han i alla fall konst.
– Mitt mål var att bli konstnär, så jag började med att gå Nyckelviksskolan. Då upptäckte jag textil med tryck, att man kunde måla och trycka det. Sedan började jag trycka på T-shirtar och då upptäckte jag att jag kan göra mina egna kläder …
Martin gick olika konstnärsutbildningar under tio år, bland annat Konstfack i Stockholm och mode på Universität der Künste i Berlin för Vivienne Westwood.
– Det var fantastiskt. Jag lärde mig otroligt mycket där. Sanningar som jag säger till mina studenter nu när jag undervisar på Beckmans. Saker som ’Du måste ha en ram när du berättar någonting, du ska kunna din historia’, och som tredje grej: ’Tyg är dyrt.’ Och sedan när du kan mode- och konsthistoria, då förstår du att du inte är så jävla speciell. Alla dina problem har funnits före dig. Kolla knäppskallarna i barocken! Man får inse att man har sin tid och man får göra det bästa av saken.