Hemma hos Joanna Sundström i Gamla stan

1:21

Efter reklamen: Tre konstverk hos Joanna Sundström

(1:21)

Får man köpa ett konstverk så att det matchar den dyra snygga bruna sammetssoffan man just har unnat sig? Det är en fråga som brinner i bröstet hos många. Det är inte alltför länge sedan som kända inredare hatade att befatta sig med konst när de fick inredningsuppdrag. Konsten var ofta »för ful« och störde. Detta är nu ändå några år sedan. Joanna Sundström rynkar inte ens pannan när jag frågar om soffmatchningen.

»Tja alltså, alla vägar till konsten är bra. Men det är bättre att du köper din lägenhet så att den passar din konst. Det var i alla fall så jag gjorde.«

Joanna är 41 är, Residence konstbloggare, grundare av Stockholm art week och kommunikationsbyrån Part projects, delägare i gjutjärnsföretaget Näfveqvarn, White guide och så har hon några nya projekt på gång. »Men alltid en fot in i konsten«, betonar hon.

Hon är ganska nyinflyttad i sin trerummare i Gamla stan, där hon bor med sina två barn varannan vecka. Men hur kan man köpa en lägenhet för att den ska matcha konsten? På riktigt?

Ikeas nya konstkollektion är här – spana in!

Att köpa en lägenhet som matchar konsten

»Jag visste ju att jag har till exempel den här« – hon pekar på en två meter hög tavla av Emma Bjurström – »och den behöver takhöjden. När jag kollade på lägenheter hade jag mina fördomar om Gamla stan. Det som man bruka tänka: trångt, mörkt, för mycket insyn. Det var egentligen bara för att jag för en gångs skulle råkade vara för tidig för en promenad med min vän Anna Ryott som jag cyklade förbi den här visningen. Och då blev jag glatt överraskad.«

Här i hörnlägenheten fanns det ett ljusflöde och 3,50 i takhöjd. Och många bra väggar. »Jag skulle aldrig köpa en takvåning, där man inte kan hänga något på grund av alla sneda väggar«, säger Joanna.

Hon började jobba med konst för 15 år sedan. Joanna är uppvuxen i en känd teater- och skådisfamilj. Farmor var skådespelaren och primadonnan Gudrun Brost, pappa Johannes Brost. Mamma, Jannik Sundström, var »kändisfrisör« och startade Klippoteket en gång i tiden och jobbade med Vidal Sassoon när det begav sig.

»Jag älskar ju teatern och kulturarbetare så klart. Jag har konst i mitt blod genom teatern. Men jag har också stor respekt för vad dessa yrken innebär i uppoffringar. Jag dras till det knäppa men har också varit lite rädd för det. Jag har magister i ekonomi och är dubbelutbildad med hängslen och livrem.«

Men det blev aldrig teater för din del?

»Jag gjorde några korta skådespelarinsatser i min ungdom. Det var kul och roligt. Ett gäng av de bästa personerna samlas och alla kan sin bit och bidrar med sitt i ett stort projekt. Det är underbart. Teater är ju verkligt och så direkt. Jag älskar det. Och därför älskar jag också performance som konstform. Det har en speciell plats i mitt hjärta.«

Waldersten-tallrik kan bli nästa samlarobjekt

När Joanna mötte konsten

Till konsten kom Joanna för 14 år sedan via en plats i Market art fairs styrelse där hon snabbt blev operativ chef tillsammans med en annan person.

»Jag var nykär i konsten och åkte till en mängd konstmässor, som Art Basel och Frieze i London. Jag kunde se hur en stad blommade upp runt en konstmässa. Det var fester och det var middagar, flygplatsen helt full och hela konstvärlden möttes i ett crescendo. Det tyckte jag var helt underbart, och så kände jag att detta måste också kunna hända i Stockholm.«

Då fanns det tre olika mässor på gång, Market som var galleridriven, Minimarket som sedan blev Supermarket och som var konstnärsdriven, och så startade Fotografiska en egen mässa som skulle heta Fotomarket.

»Där blev det lite jobbigt och rörigt med alla dessa olika aktörer och mässor, och jag kände att nu tar jag tag i den här röran. Kanske lite naivt och ovetande. Nu ska här samarbetas tyckte jag«, säger Joanna och skrattar.

Alla inblandade ansåg visserligen att det var en bra idé med en mer gemensam satsning på konsten, men det satt också väldigt långt inne. »Det var mycket revirtänk då. Men nu efter tio elva år är det inte så mycket så längre.«

Det blev startpunkten för Stockholm art week som brukar gå av stapeln i mitten av april, med en bubblande konstscen, olika mässor, öppna gallerier, cocktails och partyn över hela stan.

Stockholm art week – en oberoende plattform

I början fick Joanna bidrag från Stockholms stad. Men nu har hon drivit projektet i tio år utan bidrag och med hjälp av varierande samarbetspartner.

»För att jag tycker att det är så roligt. Stockholm art week är en oberoende plattform för Stockholm som konststad«, säger Joanna.

Allt var frid och fröjd, men sedan kom corona. Det värsta året någonsin för konsten och eventscenen. För Joanna har corona-året 2020 inneburit ett reningsbad på många plan. Hennes morfar dog i covid och hon förlorade en vän i lungcancer. Hennes stora passions-projekt, Stockholm art week, fick ställas in på grund av Corona. Och hennes egen pr-firma, Part, tappade en mängd uppdrag. »Part är helt event-baserat, så det blev tufft att ställa om.«

Joanna häller vatten i sin espressomaskin och konstaterar: »Jag fick helt enkelt omfamna förändringar. Livet är hela tiden förändring. Jag har bejakat förändringen. Jag tror att det är viktigt att man kan det, i sådana här tider. Det är jobbigt. Men de som klarar det kommer lite längre. Om det inte är corona så är det någonting annat. Det går inte att påverka.«

Lägenheten i huset med anor från 1700-talet omfamnar förändringen och Joannas nya liv och hennes växande konstsamling. Hon är passionerad konstköpare och rekommenderar alla att bli det.

Quiz: Testa dina kunskaper inom konst- och kulturhistoria

»Kan man ingenting så är det bra att ha någon att hålla i handen. En ciceron som visar dig saker. En viktig grej är att ta sig tid, att se mycket konst. Gå på gallerier, mässor, och nu, när det inte går, ta sig tid att titta på online-viewings.«

Sedan får man bli berörd av konsten, känna känslan: Är det rätt? Och då ska man slå till.

»Att köpa sitt första riktiga konstverk är som att ta sin första sil. Obs obs: jag har alltså inte tagit droger, konsten är min enda drog, haha! Sedan vill man bara ha mer.«

Relationen till konsten

Joanna själv har via sitt jobb så klart en relation till många konstnärer.

Hon visar ett verk av Ylva Ogland, som hänger i vardagsrummet, en vit kvinnogestalt som verkar liksom krypa ur sin egen puppa. »Ylva har ju transformerats till Ylva Snöfrid. Hela hon är en ongoing transformation, det händer alltid något i hennes värld. Transforamtionen skedde under en lång ritual och det här verket är en del av den processen. När jag ser den känner jag en urkraft och den har en central plats i mitt hem.«

I sovrummet hänger ett annat verk som knyter an till en konstnärs metamorfos. Det är Yngvild Saeter som har jobbar mycket med hjälmar och andra skal. Här har en hjälm blivit ett slags pälsdjur som dessutom är en lampa.

Joanna klappar lampan förtjust. I hallen hänger olika porträtt av farmor Gudrun. Ett fantastiskt vacker svartvitt fotografi med poweraktrisen i full action.

»Det är Gudrun som mor Courage i Brechtpjäsen. Jag ropade in det på en auktion.«

Joanna Sundström är White Guides nya vd

Mitt emot hänger två teckningar av Gudrun. En av ingen mindre än Isaac Grünewald som ritade henne och tillägnade teckningen Wilhelm Kåge.

»Jag lät de här vara ramade i sina guldramar. När de hamnar i det här sammanhanget fungerar det«, säger Joanna. Och berättar att hon även hade en professionell konsthängare hemma när hon flyttade in, Max Ronnersjö. Som dels är konstnär och dessutom jobbar som konsthängare. »Han har en bra blick och vet på millimetern hur högt något ska hänga och tycker till om plats. Det är bra att unna sig en sådan.« Dessutom gör han konst av dammet som borras ut för att ge plats åt skruven. Aktuell med en utställning i Stockholm under våren.

Utanför hennes lägenhetsdörr står en liten samling av gjutjärnskrukor och bänkar. Det är produkter från det anrika företaget Näfveqvarn som Joanna har varit pr-ansvarig för länge. Nu har hon blivit delägare.

Gjutjärnsföretaget, som har anor från 1600-talet, började exakt för 100 år sedan sitt samarbete med Sveriges konstnärselit, däribland till exempel Anna Petrus som också samarbetade mycket med Svenskt tenn. »Vi tänker ta upp den tråden med konstnärssamarbeten igen«, säger Joanna. »Jag ser väldigt mycket fram emot det.«

Hon har också ett nytt uppdrag för White guide på gång.

»Det känns superkul. Konst och krog hänger ju ihop, så det kommer att bli underbart.«

Brinnande djur på Fotografiska