Hemma hos prisade arkitekten Andreas Martin-Löf
Prisade arkitekten Andreas Martin-Löf bodde tidigare i ett av sina egna projekt, mitt i Stockholms innerstad. Kika in i Lyceum!
Arkitektoniska ekon blev till lyhörd lyx när Oscar Properties och Andreas Martin-Löf Arkitekter förvandlade ett par universitetsbyggnader till Lyceum med 69 nya bostäder mitt i Stockholm. Ni vet hur det låter i trapphallen till en gammal skola. Stegen ekar mot sten under ljusa luftrymder.
Andreas Martin-Löf kommer skyndande med en matlåda i handen, »Det är inte alla dagar jag hinner med lunch«, och visar vägen upp i trapphuset. Han har själv flyttat in i en av lägenheterna.
»Det är historisk mark för mig och min familj. Jag känner samhörighet med platsen och är uppväxt några kvarter härifrån.«
Området kring den övre delen av Drottninggatan och uppåt Observatoriekullen är kvarter med hög Stockholmsdensitet, stadsrum med varierade fasader och en smula ödsliga gator där man kan tänka sig figurer från Pär Rådströms böcker släntra förbi på småtimmarna eller gäng av modsiga studenter på väg mellan fiken på 1960-talet, innan universitetet flyttade ut till Frescati.
Här i det gamla kvarteret Vega, kallat »Stockholms Quartier Latin«, låg ett av huvudstadens tidigare kunskapscentrum, med Gamla Tekniska högskolan och Bergsskolan. Institutioner har flyttat runt under decennierna medan de utsmyckade fasaderna i nyrenässans har ruvat på kunskap och auktoritet.
Just här i huset utbildades apotekare på Farmaceutiska institutet. Trapphuset berättar om Andreas Martin-Löfs arkitektoniska metod. En tidigare fastighetsutvecklare hade tänkt sig att riva trappan och låta lägenheter gå ända ut i hörnen. Andreas tänkte tvärtom när Oscar Properiets köpte husen 2010.
»Det finns en tendens inom property branding att bara lassa på mer och mer. Det handlar ju tvärtom om att försöka se vad som finns på platsen. Man måste låta det ta tid och arbeta igenom projektet. Hade vi klistrat på en falsk bild av Lyceum hade inget stämt.
« Det är första gången han och Oscar Properties har gjort en konvertering av ett statligt byggnadsminne. För att få kontakt mellan trapphusen, hiss och lägenheter utförde Andreas en finurlig bypassoperation, drog upp en smalare trappa som byggdes exakt som om det varit 1890-tal.
Inte en pastisch för pastischens skull, utan problemlösning som gestaltats på samma nivå som ursprunget. Efter 120 år tog Andreas upp kontakten med Borghamns stenbrott och kunde beställa samma kalksten i brunt och grått till golv och trappor. Dörromfattningar har fått samma profil som äldre snickerier.
»Jag är inte speciellt intressad av redovisande, ’the clear cut’, utan tvärtom den sömlösa övergången mellan historia och det moderna.«
Olika tider vävs samman med subtila kopplingar.
»Arkitekturen behöver inte skrikas ut, den ska bara vara där, rimma utan att ta över. Det finns många föreställningar inom arkitektvärlden om vad man får göra och inte får göra, men i själva verket får man göra precis vad man vill«, säger Andreas och låser upp till sin lya.
Här inne i en femrummare på 150 kvadratmeter svindlar det till av takhöjd och behärskad pampighet. Andreas öppnar lunchlådan och sätter sig till bords. Köket och vardagsrummet är 13 meter långt, allt hållet i milda färger. Lägenheten är ritad för en trebarnsfamilj med barnsovrum, som nu är hobbyrum, gästrum och bibliotek, och sovrum med walk-in-closet, allt skapat ur en tidigare hörsal.
»Vi har anpassat rummen efter ett modernt liv och hur folk vill ha det hemma nu. Det måste vara rätt antal rum i förhållande till kvadratmeterna.«
I sin egen inredning har Andreas tagit upp trådar ur Lyceums marknadsföringsmaterial, till exempel Pierre Jeannerets Easy armchair.
»Jag tänkte att jag ska leva som i en rendering«, säger han och skrattar lite åt stolarna och soffan.
»Det känns väldigt trendigt i år, nästa år gör jag kanske något annat.«
Fasta möbler har byggts i teak, balanserande mot mörkt gröna snickerier. Laboratorieestetik blev inspiration för inredningen. Andreas pappas morfar Carl Benedicks var professor i metallurgi med eget institut i kvarteret.
När labbet hade stängts på 50-talet dokumenterades det av fotografen Hans Hammarskiöld och de bilderna är en av källorna till dagens moderniseringar. Två gjutjärnspelare flankerar köket. Det skulle vara klassiskt i kunskapens rum, en pampighet som vi idag läser på ett annat sätt, nästan som humor. Högst upp snirkliga kompositkapitäl.
»Inte helt renlärigt, men vackert. Jag var besatt av pelarna och ville absolut bo här, men med tiden har jag insett att det som gör den här lägenheten är att jag kan sitta vid köksbordet och se upp på Observatoriekullen med Hårlemans observatorium som alltid har solen på sig och lyser som en lanterna.
Det är rofyllt att kunna blicka ut över gården som vi omskapar, att kunna se de fina byggnaderna här och ända bort till Engelbrektskyrkan, det är den verkliga kvaliteten. Jag flyttade in för att det finns något historiskt här, en koppling till familjen och till sex års arbete med huset. Jag sitter lugnt här.«
Andreas Martin-Löf har ritat bostäder för Oscar Properties sedan 2004. Han är specialist på att förvandla äldre fastigheter till lyxbostäder på attraktiva tomter, men har också ritat helt nya hus. Han arbetar dessutom med radikalare grepp i stadsväven, till exempel Snabba Hus, utvecklat tillsammans med Junior Living, Svenska Bostäder och jagvillhabostad.nu.
280 mobila ungdomslägenheter i Västberga i Stockholm är ett spjutspetsprojekt för att råda bot på bostadsbristen. Projektet vann nyligen Nordic Architecture Fair Award och ska utvecklas på flera platser.
Här i lägenhetens balanserade atmosfär av nytt och gammalt kommer vi att prata om arkitektoniska trender. Bilden av 2020-talet börjar formas.
»Vi är inne i en tid där alla stilar är tillåtna samtidigt i ett slags ’transitional style’. Ingen ny dominerande riktning har funnits i decennier. Är ismernas tid förbi?« funderar Andreas medan doften av nybryggt kaffe börjar sprida sig i det öppna köket.
Miljö och kvalitet är långt viktigare frågor än stil.
»Nu kan vi diskutera den här tidsåldern på ett djupare sätt än bara med begrepp som pastisch, modernt, vackert eller samtida. Jag blir allergisk av det ordet, vad betyder det?«
Postmodernism är poppis igen bland yngre arkitekter, »pomo«, som en nät- och bilddriven, stilfokuserad trend, inte sällan ironisk, ett flirtade med arkitekturens grundelement, lätta att klicka in. Det är modernt med valv igen.
»Varenda ung arkitekt har gjort ett valv, en del är jättebra, men ibland blir det helt platt. Det måste finnas ett skäl att använda dem.«
Andreas försöker i stället att arbeta med en sorts osynlighet, att smyga in och läka sår i gamla byggnader och göra unika kopplingar mot det nya.
»Jag måste hitta någon sorts botten, annars fungerar det inte.«
Andreas Martin-Löf, arkitekt
Utbildad på KTH och Konstfack.
Bor: Lägenhet på Kungsholmen, Stockholm.
Gör: Driver sedan 2008 det flerfaldigt prisbelönta kontoret Andreas Martin- Löf Arkitekter.
Aktuell med: Inredningarna till Skandinaviens högsta byggnad Karlatornet i Göteborg, utveckling av Sturekvarteret, samt ny lampserie för Frama.
Text: Petter Eklund
Foto: Erik Lefvander
Styling: Lotta Agaton