Imkes krönika: Att leva utan en fungerande toalett
När man kommer tillbaka från semestern och renoveringsbehoven i hemmet under tiden gått bananas i en gemensam protestaktion.
Så börjar jobbet igen efter den härliga sommaren. Äntligen hemma med rinnande vatten, inga flugor, inga mygg och alla faciliteter till hands! Vill man ha en rawfoodboll eller en sushirulle med chilimajonnäs och rostad lök väntar hela stan med trehundra varianter på temat. Vilken lättnad. Skulle man kunna tro ja. Men genast tornar civilisationens vanskligheter upp sig.
Chefen har inget varmvatten hemma ty varmvattenberedaren i hennes 70-talshus sprack under semestern. Jobbets dusch som skulle kunna vara ett alternativ ligger tre våningar under marken i okänt land, känns som granne till Fritzl-källaren och går bort som ersättningsdusch.
Min dusch i villan är fortsatt i skriade renoveringsbehov, vattnet rinner till fel hörn av badrummet och nu efter sommaren är toan också ur bruk, i alla fall för den oinvigde som inte kan finliret – att jobba med en spolningsmekanism som hanteras varsamt men bestämt och utan att darra på manschetterna med hjälp av en skör blomtråd. Darrar man på manschetterna spolar toan sedan i all evighet. I vilket fall går det inte att bjuda in till ett sådant badrum. I synnerhet inte chefredaktören till Sveriges bästa inredningstidning. Men chefen måste duscha. Det får bli någon annanstans på stan. Vi går igenom alla dugliga badrum vi någonsin har porträtterat i Residence. Ingen svarar på Messenger.
Det visar sig att alla dessa människor vi skriver om har mycket längre semester än vi (och bättre badrum).
Att mitt badrum fortfarande inte är renoverat beror på att husets tillbyggnad måste pålas, annars kommer vi enligt uppgift att sjunka ner till jordens medelpunkt på grund av sumpmarken som huset är byggt på. Att hitta pålningskunniga människor är ungefär som att hitta alla slags hantverkare, jättejobbigt. Men jag kan klart tipsa om att pålningskunniga är en bristvara och säkert en bra karriärsoption.
Att det ska ta sådan tid för inredningsjournalister att få sina hus i skick beror på att vi lever liv som barnboksfigurerna Pettson och Findus ungefär. I den boken där Pettson ska baka pannkakstårta och det inte finns ägg och det inte går att sno ägg från hönsen, och därför måste man åka till stan och då är cykeln paj och då måste Pettson in i boden för att laga cykeln och nyckeln till boden är i brunnen och på något sätt är även en tjur inblandad – precis som i vanliga livet.
Vi väntar nu på att pålningskillen, som vi har hittat, i sin tur ska hitta en smed som kan smida den optimala pålen till huset. Som ni förstår blir nålens öga allt mindre här. Om det var svårt att hitta den där pålningspersonen så verkar det vara helt ohyggligt svårt för pålaren att hitta denna smed. Som alltmer liknar en smed som har liksom magiska Harry Potter-krafter för att resa upp huset från jordens medelpunkt igen. Under tiden försöker vi att laga toan, men det går inte och toan borde då ersättas med en helt ny, säger rörmokaren, och det kan ju inte hända förrän huset pålas. Som tur är har vi en toa till.
Chefen duschar så länge hos grannen. Allt löser sig förr eller senare. Ny varmvattenberedare kommer, men sedan river hon ut halva huset för att på något vis hänger allt ihop med några platsbyggda garderober som härbärgerar fuktdjävulen själv.
Livet är som en Hästensreklam, den gamla, där en gubbe med töntig nattmössa sitter på sängen och allt runtomkring honom går sönder. Förutom sängen.
Vår säng gick sönder häromdagen förresten. Gav efter för ett djärvt hopp av 14-åringen. Knackelibrak. Men man ska fokusera på det positiva. Allt som funkar i livet. Tunnelbanan. Hissen på jobbet. Kaffemaskinen. Ibland funkar den. Och då är det ju som ett mirakel. Varmt kaffe direkt i koppen. Tänk på det …
Läs även:
Hanna listar: Veckans 11 främsta inredningsnyheter