Kika in hemma hos inredaren och tv-stjärnan Hanna Wessman

2:03

Efter reklamen: Titta in i fantastiska huset som Mark Isitt älskar

(2:03)

Det är studs och spänst i Hanna Wessman. Hon är nog en sådan person som hoppar upp på höga lådor på gymmet. Ur stående ställning. Utan att fundera jättelänge på att det kan göra ont i knäet eller att man kan slå i smalbenet. Sådant som en annan kanske tänker på innan. Hanna Wessman bara hoppar. För upp ska hon. Hon har jobbat som programledare på tv i snart tio år, tre av dessa fram tills nyligen på Äntligen hemma för TV4. Hon driver en egen blogg sedan sju år tillbaka, som omfattar en shop och även är en plattform för nio andra bloggare. Hon ritar egna möbler tillsammans med vännen och kollegan Louise Liljencrantz och det nystartade möbelmärket Rood. Och hon jobbar som inredare åt stora privata boenden och åt fastighetsbolag.

Hanna har en man och två ganska små barn, som är fem och sju år, och bor i en väldigt fin lägenhet, en femrummare som hon målar om helt och hållet inför en styling-fotografering, fastän hela familjen ligger däckad i årets vidriga influensa.

– Det var jobbigt här för några veckor sedan kan man säga, ingen var jätteglad. Färgburkar och en familj med fyrtio graders feber är ingen bra kombo. Min man bad mig verkligen uttryckligen att låta bli denna ommålning innan. Men jag kände att det var ett måste. Det är ju mitt jobb. Jag vill visa upp något som inspirerar, annars kan jag faktiskt låta bli att vara med i en tidning.

Vill du ha mer inspiration? Vacker inredningsmagi hemma hos Artilleriets grundare.

Fastän familjen inte kommer att bo kvar i lägenheten. Fastän hon kommer att behöva måla allt vitt sedan. Men det är bara att hoppa upp på den där lådan. Inget gnäll, utan bara ett litet hopp.

När Residence hälsar på för denna intervju är det både städning överallt och mattläggning i sovrum och hall. Telefonen ringer då och då med olika besked från Hannas andra byggprojekt.

– Jahapp, benen till bordet kommer inte i dag. Okej, kunden kommer att döda mig, men det får gå.

Men även att det krånglar lite varstans, hindrar inte att vi sitter koncentrerade i flera timmar och pratar. I rummet bredvid bär just hantverkarna ut dubbelsängen och övrig inredning för att lägga mattan.

Lägenheten har en rätt udda planlösning som inte är självklar att inreda, men det har inte varit någon match för Hanna. Hon har skapat ett mysigt hem med många trivsamma vrår. Mathörnan i köket har en platsbyggd soffa med en specialsydd, underbar smutsrosa sittkudde, sofforna i det trekantiga vardagsrummet bildar en vinkel som verkligen bjuder in till samtal. I barnens rum finns det platsbyggda skrivbordslösningar och en säng som samtidigt är en mysig koja. Jag klappar den fantastiskt mjuka sammeten på vintagefåtöljerna, beundrar olika konstverk som hänger på väggen. Man känner den vana handen bakom alla val, ett skickligt öga och någon som orädd blandar material, texturer och färger. Varför kan hon det här?

– Jag har det inte hemifrån, skrattar hon. Men jag har alltid hållit på och haft exakta föreställningar kring hur det ska se ut hemma. Jag tog kommandot över mitt eget rum redan som liten. Var jobbig, la mig i alla kakelval och så vidare. När jag var tretton hade jag en lila plastmatta i mitt rum, lila väggar och taket var knallgult.

Hannas pappa är hantverkare, vilket nog har bidragit till hennes goda hand med sådana.

– Jag älskar hantverkare. Jag tycker de är konstnärer. Det är nog en bra förutsättning för mitt jobb.

Hanna är självlärd.

– Jag har akademikerskräck och jag var inte bra i skolan. De föll inte för mig och jag föll inte för dem, kan man säga. Men det här med att lära sig allt själv är i alla fall inget jag rekommenderar. Man kan lika gärna gå en utbildning, för att lära sig själv och göra alla misstagen tar exakt lika lång tid.

Egentligen skulle hon bli skådespelare. Men ett studiebesök på Stadsteatern i Borås fick henne att tänka om.

– Det var verkligen en turning point för mig. Det var en massa barn där. Det låter ju så mysigt att ha barn med sig till jobbet, men det betyder också att man aldrig är ledig. Folk vid teatern jobbar kvällar och helger, hela tiden. Och de har ofta väldigt dåligt betalt. Jag kände att jag nog ville leva ett annat liv.

Så det blev tv. Hanna råkade vara i Stockholm och träffade en tvproducent som ville göra ett program om greyhoundracing.

– Det var någonting mina föräldrar höll på med. Jag är uppvuxen med den sporten. Min pappa var en av de som tog spel på hundar till Sverige. Producenten sa till mig: Men du ser ju ut som en sådan som skulle passa i tv. Javisst, självklart, sa jag då.

Veckan efter flyttade Hanna till Stockholm. Sedan följde sex år med tv-produktion på olika greyhoundbanor i Sverige.

– Jag gjorde över tusen direktsändningar, inslag, porträtt och reportage. Jag lärde mig otroligt mycket, var på de stora sportredaktionerna och träffade alla. Jag tog det väldigt seriöst och tackade nej till många erbjudanden under tiden. Det var många kvinnor som tog kliven till de stora programledarjobben då. Jag körde ett annat race och tyckte hela tiden att jag måste kunna ämnet som programmet handlar om.

Efter greyhoundprogrammen blev det Sofis mode på tv för Hanna, sedan startade hon ett eget modemärke, jobbade som stylist och stylade kändisar för musikvideor.

– Och sedan blev jag med barn. Och det var väl första gången på tio år som jag stannade upp och tänkte till.

Hon valde i detta läge mellan att sadla om helt och bli psykolog, ett yrke som hon fortfarande när drömmar om, eller inredare.

– Det blev inredare. Jag tänker ofta på det där citatet ’om du inte följer dina egna drömmar kommer någon annan att anställa dig för att uppfylla sin dröm genom dig’. Jag har många vänner som sitter precis i den situationen. Jag vet att jag kan jobba hårt och att det jag gör är bra, och jag har väldigt tydliga mål kring vilket liv jag vill kunna leva.

För några veckor sedan sa hon upp sig från prestigejobbet som tv-inredare på Äntligen hemma, trots att hon hade väldigt roligt, älskade teamet och trots att produktionsbolaget verkligen ville ha henne kvar.

– Jag kände att jag var klar. Jag vill helt enkelt kunna prioritera att göra en bra inredning framför att göra bra tv. Och nu vill jag gå vidare med mina egna projekt. Man måste välja, det går inte att göra allt.

På agendan står i stället ”det jag alltid jobbar med”, bloggen, shoppen, att inreda hela hus. Men också att ta fram egna möbler, tillsammans med vännen och kollegan Louise Liljencrantz (som också jobbar som inredare och vars styling och inredning vi har visat många gånger i Residence). Louise och Hanna träffades för några år sedan via gemensamma vänner och klickade direkt.

– Vi kan verkligen nörda loss gemensamt, pratar inredning i timmar och hon tröttnar aldrig, skrattar Hanna.

De första produkterna för det gemensamma märket Rood, ett matbord och ett nattduksbord, är redan ute på marknaden.

– Att skapa egna möbler är en naturlig del av att vara inredare. Att ta fram möbler för ett rum ingår i jobbet, och med alla de platsbyggda lösningarna som jag har ritat under åren, kändes det som ett naturligt steg. Jag har enorm respekt för design. Det är verkligen inte så att jag tror att jag kan allt. Men jag vill testa.

Hantverkarna ropar, Hanna ska bestämma kring gardiner och mattan. Hon gör det med fast hand och utan att tveka. Det nya varumärket kommer till att börja med att säljas via Hannas bloggportal Hanna’s room och den tillhörande shoppen. Det som annars kan driva företagare till vansinne, distribution och marknadsföring, är redan löst. Via hennes stora

bloggpublik. Hon är ett typexempel på den nya tidens inredningsföretagare som helt enkelt gräver där de står, utifrån sina egna plattformar, oberoende av andra.

– Det är det mitt arbete handlar om: att maximera och få ut det mesta och bästa. Det blir sjukt mycket bättre när man gör det. Det är en enorm tillfredsställelse.

Text: Imke Janoschek

Foto: Erik Lefvander

Styling: Hanna Wessman