Kika in i Ohboy-huset i Malmö – där betongen är i fokus

1:21

Efter reklamen: Så gör du en fin hållbar blombukett

(1:21)

»Det är ett hus jag blir glad av«, säger Anja Emzén och öppnar sin signalgröna dörr i ett trapphus av rå betong, stål och glas. Det är härligt när fördomar vänds ut och in. Sedan miljonprogrammets dagar, i över 50 år, har det tjatats om den hårda och kalla betongen, om dess tristess och livsfientliga gråhet.

Stackars betong, den är ju bara ett material. Det var människor som tänkte kallt och planerade fel och gav betongen dess usla rykte.

Men här i Ohboy, ett bostadshus och hotell i Västra hamnen i Malmö, blir det uppenbart att betong är ett inspirerande material.

»Den har mycket värme i sig, är varmgrå med struktur och vackra skiftningar och spår. Den skapar helt klart mer liv och värme än vita väggar«, säger Anja i en spontan hyllning till betongväggarna som fortsätter från hennes hall, ut i köket, upp i vardagsrummet och sovrummet.

Det är gott om storskalig betong i området, ofta dold av snofsiga ytor och påhängda balkonger, men det här huset har tänkts annorlunda, skapats vassare och dragits till sin spets. Det stod färdigt 2017 och är ett urbant, bilfritt hus. Hyresgästerna får gratistjänster, lånecyklar, leverans­boxar, verktyg, odlingslådor och informationssystem. Kvarteret präglas av biologisk mångfald med en mindre skog på innergården, solceller, blåtak och sedumtak där vallmo och blåklint vajar i blåsten. Ohboy är ett av Sveriges finaste bostadshus, inte för att det glänser och poserar, utan för att det lever.

Anja och hennes pojkvän Carlos har bott här i ett och ett halvt år och de trivs fint, med vid utsikt över Malmö och havsglimt utanför. Nedanför ligger Stapelbäddsparken, landets bästa skejtanläggning, som en vacker betongskulpur. Två stora terrasser, som på ett skepp, öppnar lägenheten.

»Det är viktigt att mitt hem är inspirerande. Jag gillar rymden, att vi är högt upp. Det är fantastiskt att få bo så här. Det är en hyresrätt, ingen mångmiljonslägenhet med superdyra designmöbler, utan ett cykelhus med fin gemenskap. Det jag föll för var den lekfulla designen och utformningen, samt husets koncept, att ett hyreshus kan vara så genomtänkt och ha så mycket själ«, säger Anja.

Balkongerna på framsidan är snedställda i en vinkel som plockades upp från skejtparken, som i sin tur följer stapelbädden, en väldig ramp i betong där Kockums fartyg byggdes fram till 1970-talet. Vi kan ännu ana dem vid sjösättning, de tycks passera som rostiga spökskepp genom huset. Det var vatten här ännu på 1980-talet.

Med Turning torso som utropstecken byggdes Västra hamnen för att få nytt liv i den insomnade industristaden Malmö. Där förr tusentals varvsarbetare flödade över klaffbron och genom grindarna till industriområdet rör sig nu universitetsstudenter, reklamare, företagsfolk och startup-kids. Havsbadet längst ut är somrarnas fågelberg som drar folk från hela Malmö.

Cord Siegel, en av arkitekterna bakom huset, kommer cyklande och ansluter.

»Ohboy-huset är grön brutalism. Vi ville göra unika hyresrätter. Varför ska hyresrätter alltid vara konforma och lite tråkigare än bostadsrätter?«

Arkitektbyrån Hauschild + Siegel vill ändra på det. Byrån ägs och drivs av Axel Hauschild och Cord Siegel. De är bägge från Tyskland, utbildade där, men träffades på ett arkitektkontor i Köpenhamn och beslöt att starta eget. Nu har de tre kontor, i Malmö, ett litet i Hamburg och ett i Köpenhamn, där Axel bor. Han jobbar mot den tyska marknaden, där kontoret ritar för olika byggherrar.

I Sverige sker arbetet på ett mer handgripligt sätt.

»Det handlar om punk och do it yourself-attityd. Då blir det bra, utan de kompromisser som ofta uppstår i stora, säkra byggsystem«, säger Cord över en snabb kaffekopp på trottoaren i grönskan vid hotellreceptionen.

Byrån har utvecklat sin egen metod: den går in i projekt som byggherre, köper en markplätt, ritar och är närvarande genom hela bygget och tar hand om förvaltningen.

»Vi kör med processorienterad design, är med som spindeln i nätet, jobbar successivt i små team med hantverkare och konstnärer. Det blir ett ’Gesamtkunstwerk’, ett allkonstverk. Så får vi också en speciell produkt.«

Med sådana här små, aktiva, miljösmarta aktörer ser vi en bättre framtid.

Cord Siegel bor också i Västra hamnen, i huset Urbana villor som han ritade och lät bygga tillsammans med arkitekten Pontus Åqvist. Landskapsarkitekten Karin Larsson, sambo med Cord, arbetade med samspelet mellan arkitektur och växtlighet. Huset fick Kasper Salin-priset 2009 för sin gröna profil, med lokal odling, hållbarhet och en omsorgsfull »charmig slarvighet«. Det var ett nytt tilltal i Sverige.

Kring gården vid Ohboy-huset ligger nu två andra Hauschild + Siegel-hus: Hållbarheten och Ohhoy-huset, energimedvetna, nytänkande, ordentligt prisbelönta och uppmärksammade.

»Vi re-inventerar bostad och natur som designobjekt. När andra köper en stol köper vi en växt. Bladens form, blomningen, dofterna, det blir stora kvaliteter i boendet.«

Cord bubblar av entusiasm. I Ohboy-huset är han både arkitekt, ägare och hustomte. Han snackar praktiska saker med Ola Fagerström som driver hotellet och sköter hyreslägenheterna, kollar bevattningssystemet och leder en besöksgrupp in i husets lobby med sin gröna målning av konstnären och serieskaparen Sara Granér.

»Skulle vi jobba med en designer? Nä, blir oftast som Absolut vodka-reklam. Det var roligare att knyta en lokal konstnär till huset.«

Granérs bokstäver och cykelhjulsbild sätter en lekfull attityd och syns på långt håll på fasaden och festlokalen som sitter som en grön hatt på taket. Granérs texter är utförda av graffitikonstnären Robbin Carlsson.

Det gick inte att bygga bostäder i markplan, och att locka till sig butiker var för segt. Då föddes idén om ett hotell. På somrarna blir Västra hamnen en helt annan stad, med massor av badturister.

»Vi skapade ett on the street-hotell, en antihållning mot dagens storhotell som sluter sig mot världen som på en kryssning där allt ska finnas inom fasaderna. Vi vill att gästerna kliver ut direkt på gatan här i Malmö«, säger Cord.

Alla de 31 rummen vetter direkt mot gatan, med varsin grönskande uteplats. Cykel ingår i priset. Erkända lokala designkrafter har inrett: Lisa Hilland och Mats Theselius. Ett lokalt snickeri har byggt inredningen. En informell, vänlig smartness präglar hela huset. En White guide-skylt från i år sitter på dörren, »rekommenderat hotell«.

Nu har konceptet kopierats. Intill ska ett annat bolag bygga bostads­rätter med hotell i bottenvåningen. Cord rycker på axlarna:

»Vi får ta det som en komplimang.«

Hauschild + Siegel har flera projekt på gång, dels i Tyskland, dels på olika platser i Sverige. I Malmö växer hyreshuset Iggy i kvarteret Passageraren – därav husets namn. Huset handlar just om musik, replokaler, rörelse i staden och om ljusinsläpp i etagelägenheterna.

»Det blir cortenstål, raw metal«, säger Cord Siegel som arbetar med sina anställda i baracker direkt vid bygget.

»Vi vill leta efter framtiden, det är vad vi tycker är intressant och då får vi också intressanta arbetsuppgifter. Vi vill hitta nya teman kring folks vardagar.«

Dörrarna till terrasserna står öppna. Anja Emzén jobbar hemma i dag. Hon är frilansande art director och grafisk formgivare och har de senaste åren jobbat mycket med Ikea i Älmhult där hon tar fram kreativa koncept och bildmaterial för företagets globala kommunikation.

»Jag har alltid tyckt om att arbeta med händerna, har ritat, målat, gått kurser och jobbat extra som fotograf.«

Direkt efter gymnasiet flyttade hon till Köpenhamn där hon pluggade grafisk design i fyra år, sedan Sydney i ett år där hon frilansade som designer och fotograf. När hon återvände till Sverige och Malmö 2011 hamnade hon först i ett ganska ruffigt område.

»Det var lite deppigt, fast jag försökte inbilla mig att jag bodde i Berlin«, men så småningom kunde hon köpa en charmig tjugotalslya på Sankt Knut, en av de numera gentrifierade idyllerna i stan. Hon älskade den lägenheten, men när hon träffade Carlos och de ville flytta ihop behövdes mer plats. Precis då blev en av topplägenheterna i Ohboy-huset ledig.

»Först var vi inte inne på att bo i Västra hamnen, det kändes lite off, blåsigt och hade inte samma själ som de äldre, charmiga kvarteren inne i stan, men när vi såg det här huset blev vi förtjusta.«

Förtjusningen känns i hela huset.

Detta reportage publicerades först i Residence 09/2019

Läs mer

Unikt Bruno Mathsson-hus till salu –kika in

20 fina förvaringskorgar i jordnära toner

Ett hem med patina – kika in hos Malin Rudén Börjesson