En studie i trä – kika in i konstnärernas hus i skärgården
Ett lika vackert som förnuftigt hus som ska stödja livet för människorna inuti det, ritat av arkitekten Mikael Bergquist för konstnärerna Jacob Dahlgren och My Ekman.
Du kan längta efter doften av ett hus, efter sommarvarmt virke, solbränd plywood, ett slags trähud som är kärnan i denna byggnad på Nämdö i Stockholms skärgård. Huset har det bästa hos en loge, ympad med moderna linjer, ett lika vackert som förnuftigt hus, ritat för sina människor.
»Arkitektur ska vara ett slags bakgrund till livet. Jag har ingen ambition att det här huset ska vara en ikonisk designpryl, utan det ska stödja liv, utan att pocka på uppmärksamhet«, säger Mikael Bergquist, arkitekten som har ritat huset för konstnärerna Jacob Dahlgren och My Ekman och deras barn. »Det är som en barnteckning av ett hus, liksom normalt, ändå raffinerat.«
Huset fick sin plats i en släkt- och husgemenskap på ön, i ett sammanhang med äldre byggnader. Den traditionella ladformen var naturlig. På tomten låg en sommarstuga som revs och då upptäcktes en mindre sommarstuga inuti. Så byggdes det gamla skärgårdslivet, med roliga svartbyggen av plankstumpar, sockerlådor, masonit, skräpvirke, hus som hörde ihop. Livet skulle levas anspråkslöst på semesteröarna. Den där känslan av enkelhet finns också översatt till det nya huset, byggt med trästomme och klätt med sågad, obehandlad granpanel.
Traditionell kunskap i arkitekturen
Ett sadeltak med rejäla taksprång ger karaktär åt den ganska smala huskroppen.
»Jag gillar det bondförnuftiga. Det har varit ett mode att inte ha taksprång på hus, men de behövs, de leder bort regnvatten och huset får en rejäl mössa som ger skugga.«
Till de stora fönstren och väggarna behövs en skärm när solen rundar södergaveln och slår in genom de stora fönstren under eftermiddagarna och kvällen.
Mikael visar hur traditionell kunskap har använts överallt. Råsponten i taket tar till exempel slut vid fasaden. Underifrån syns därför takets grå skivor av sinuskorrugerad fibercement.
»Huset klär liksom av sig självt. Det är en detalj som jag har tagit från bondgårdsbyggnader. Det ser riktigt ut på något sätt. Där kan det bo svalor.«
Stugan byggdes för familjeliv och ska kunna fungera för olika sociala situationer, större middagar med många gäster eller liv för två personer. Interiören är inte helt öppen, det är sällan bra för barnliv, utan här finns vrår att söka upp och loft att dra sig undan på. Byggnaden är uppdelad i tre delar. I mitten vardagsrum med dubbel takhöjd. Ett mindre sovrum och en trappa upp till ett loft med föräldrarnas sovrum. Över köket arbetsrum på ett loft mot norr.
I centrum ståtar kakelugnen, husets varma hjärta. Mikael hade inte tänkt sig en kakelugn och överraskades först av storleken, när Jacob och My presenterade idén. »Men det blev jättebra. Den tillförde verkligen någonting.« Ugnen tillför en lustig känsla av 1800-talsvåning, en kontrast, inramad av de skarpskurna, kvistfria plywoodskivorna som är grund till hela inredningen.
Idéerna för huset växte fram under ett års tid och materialiteten med plywood dök upp efter ett tag. Jacob Dahlgren är en duktig snickare och han och My har satt upp alla plywoodskivorna själva, ett knepigt jobb med små toleranser i själva stommen. »Inuti är huset bearbetat som en stor möbel. Utanpå är det enkelt och robust.«
De skiftande mönstren i träytorna ger ett livfullt uttryck som med tiden kommer att skifta i en skala från honungsgult till grått. Virket plockades ihop på en brädgård, kapades i rågade längder, skeppades till ön med en pråm, bars upp för hand till tomten där skickliga ukrainska snickare tog hand om bygget. Det var före kriget. Trähus är tåliga, de kan röra sig, svälla, krympa, stå emot väder och vind. De luktar gott och ger ett bra inomhusklimat. De åldras och blir allt vackrare med åren. »Att bygga i trä är en kunskap om hållbarhet som vi behöver ta med oss in i framtiden«, säger Mikael.
Arkitekten Mikael Bergquist
Han växte upp med ritande och konstruktioner. Hans farbror Göran Bergquist var arkitekt med fokus på byggnadsvård. Pappan var ingenjör på Bernadotte & Bjørn och senare Electrolux.
»Jag hade vaga uppfattningar om vad en arkitekt egentligen gjorde, men jag gillade ritningarna, pennorna, linjalerna och att bygga modeller.« Mikael utbildade sig på KTH och Kunstakademien i Köpenhamn. Efter fem lärorika år på AOS arkitekter startade han eget 1996.
»Jag har alltid varit inställd på att ha ett eget kontor och har aldrig ångrat beslutet.« Han är en arkitektonisk mångsysslare som ritar privathus, inredningar, utställningar, skriver böcker och undervisar på KTH:s masternivå.
»Det finns saker i min portfölj som inte direkt överlappar varandra, men som är parallella och jag gillar synergierna som uppstår.« Han har i dag lång erfarenhet av den här typen av kustnära kåkar, hus som smyger bland klipporna. »Som arkitekt kan du läsa av en plats ganska väl, med alla funktioner, men också mikroklimaten och orienteringen mot väderstreck och på så sätt få något som fungerar över tid.«
Mikael Bergquist har också en lång fascination för arkitekten Josef Frank. För de flesta är han mest känd som mönster- och möbelmästaren på Svenskt tenn, men Frank hade en tidig karriär som avancerad modernistisk arkitekt i Österrike på 1920-talet. Han ritade också några underbara villor i Falsterbo. »Frank är min avancerade hobby, ett område jag ännu lär mig mer och mer om.«
1994 skapade Mikael och hans KTH-klasskompis Olof Michélsen den första utställningen i Sverige om Franks arkitektur. Mikael återkommer då och då till olika projekt. Han har renoverat ett av de mindre Frankhusen i Falstebo och arbetar nu med återställandet av Villa Wehtje, ett fantastiskt hus i samma område, byggt 1936 för ägarfamiljen till Skånska Cementbolaget.
»Jag vill påstå att det är Sveriges finaste modernistiska villa.« I Stockholm arbetar Mikael med den pågående ombyggnaden av Svenskt tenns butik på Strandvägen, där den gamla Malmstensbutiken inkorporerats, ett stort projekt också bakom kulisserna.
Han har ritat en ny belysningsavdelning och ett underbart litet kafé, ett tea room med drömsk fruktkaka och Franks knallfärgade stolar.
»Det som inspirerar hos Frank är hans tankar om hur människan rör sig genom byggd miljö. Ett hus ska vara som en liten stad, med trånga gränder som leder till ett torg och vidare, ett sätt att röra sig där det aldrig tar stopp«, berättar Mikael Bergquist som låtit sin Frank-kunskap prägla huset på Nämdö med sina många ingångar och utgångar och möjliga flöden, krypin och öppna rumsligheter mot ön och somrarna.
Mikael Bergquist
Ålder: 61 år.
Bor: Radhus i Saltsjöbaden
Gör: Arkitekt med eget kontor. Undervisar i Master studies på Arkitektskolan KTH
Aktuell med: Renoveringen av Josef Franks Villa Wehtje i Falsterbo