Kika in hemma hos superstylisten Marie Olsson Nylander
Efter fem husrenoveringar har inredaren Marie Olsson Nylander hittat hem, i Höganäs vackraste villa. Dags att sitta still i båten – ett litet tag i alla fall
Föreställ dig att du flyttar med tre små barn och din man till ett fantastiskt hus på över 300 kvadratmeter, med tolv rum, fyra meter i tak, men för närvarande utan kök. Du river ner tak, slipar om golv, målar om alla väggar, samtidigt som du jobbar och har hand om barnen. Hela tiden följer en kamera dig. Du inser mitt i allt detta att du vill lämna din man. Och sedan får du veta att du har bröstcancer. Och precis då får du en mikrofon och en kamera i ansiktet som frågar: »Hur känns det nu då?«
Marie Olsson Nylander känd från Husdrömmar
Det var denna mardröm som drabbade stylisten och inredningskonstnären Marie Olsson Nylander ifjol. Marie, 40, tre gånger porträtterad i Residence och numera även känd från tv, var med i SVT:s program Husdrömmar som leds av Gert Wingårdh och Pernilla Månsson Colt (ny omgång spelas in i detta nu). I programmet följs diverse familjers husrenoveringar under flera månader i sträck. Arkitekten Wingårdh och journalisten Colt skildrar Bills och Maries flytt in i den stora villan på Hamngatan i Höganäs, och livet med tre barn, utan kök, samt dokumenterar även Maries uppbrott från Bill, och det traumatiska sjukdomsbeskedet. Programmet sändes i mars i år i SVT.
»Jag minns det lite som i en dimma. Får man ett cancerbesked går man ju på autopilot. Jag kom ihåg hur jag kände knölen, jag visste direkt att det var allvarligt. Och hur jag fick det bekräftat. Och hur jag sedan fokuserade på att ’nu måste jag byta tröja, för jag ska stå där nere vid havet med Pernilla och kamerateamet och prata om det här’. Dagen efter kom en kompis, och vi rev ut tapeten i hela hallen. Man blir som en robot, utan kontakt med sig själv.«
Känslorna hann ifatt långt senare, det tog nästan ett år.
Marie Olsson Nylanders hem – villan i Höganäs
Vi sitter i matsalen i Höganäs vackraste hus, Maries barndomsdröm faktiskt. Hon är uppvuxen i Höganäs, och som liten flicka brukade hon cykla förbi konsul Killmans pampiga villa från 1870. Konsul Killman var redaren som var först med ångbåt i Höganäs, en berömd och rik man vars hus blev ett pampigt representationsbygge och som genom decennierna tjänat som speceriaffär, bankkontor, rederikontor, försäkringsbolag och brittiskt respektive danskt konsulat. Villan är så ståtlig att den nästan verkar lite malplacerad i den lilla staden.
Redan entrén är magnifik. Det blåser styvt från sundet som ligger bara hundra meter bort. De två gigantiska agaveplantorna i stora krukor som Marie har ställt utanför dörren, darrar lätt i vinden. Inne i hallen är det Maries stora orädda penseldrag som tar tag i besökaren. Svartmålade snickerier, stora tavlor, skulpturer, mycket speglar.
Marie Olsson Nylanders unika stil
Hennes stil har under de senare åren renodlats, blivit lite mindre romantisk och en aning mer industriell, kompromisslös och orädd. I SVT-programmet får man se hur Marie tvingar sin man Bill att riva ner ett helt kökstak, och att renovera de bakomliggande, 150 år gamla, brädorna – ett enormt jobb men som blir till ett stämningsskapande konstverk i köket.
»Det finns de som har någon form av absolut gehör för inredning, och Marie är en sådan«, utbrister Gert när han får se resultatet.
Tar det lugnare efter tumören
Marie har, förutom sin jobberfarenhet, fem totalrenoveringar innanför västen, fem hus på elva år. Därtill tre barn, ett cancerbesked och en skilsmässa. Men nu, trots två jävliga somrar, sitter hon här, i Killmans residens. Det långa håret är borta, det nya som växt ut efter cellgiftsbehandlingen är mjukt och lockigt. Den korta frisyren klär henne.
»Visste du att hårsäckarna skadas av cellgifterna, det är därför det är lockigt nu. Det kan bli rakt igen så småningom. Men jag gillar lockarna …«, säger hon och skrattar till. Tumören är borta, nu måste själen hinna ifatt. Hon är i toppform, springer varje dag. »Jag är ingen sportnisse, har aldrig varit. Men om jag inte hinner springa en dag blir jag numera orolig.«
Marie tar det numera lugnare än förut då livet hela tiden gick i ett. »Jag ångar inte på som för bara något år sedan. Tackar inte automatiskt ja till alla jobb. Den här sommaren har jag varit ledig i flera veckor.«
Marie Olsson Nylander inreder maffigt och stort
Sedan Marie och Bill var med i Residence 2010, då med sin totalrenoverade 70-talsvilla i Arild, har stylistuppdragen kommit i en strid ström.
»Efter det reportaget tog det fart i mejlboxen. Alla mina hem som har varit med i inredningstidningar ligger ju fortfarande på nätet. Och det är så jag har fått en hel del internationella uppdrag. Just nu inreder jag 250 kvadratmeter i Moskva, ett vardagsrum i Wien och ett hem i Norge. Jag tror att min stil passar internationellt. Jag är inte sådär svenskt avskalad, ibland undrar jag om jag är stylist egentligen? Jag är mer för stora drag, göra fint i det lilla är inte riktigt min grej.«
Och mycket av hennes inredning är just maffigt och stort. I matsalen står ett pampigt matbord i massivt trä, en sådan gigantisk pjäs att man tycker att det nog behövs en lyftkran för att flytta det.
»Vi plåtade just Villeroy & Bochs hela katalog här inne i matsalen, under hela förra veckan«, skrattar Marie. »Det var ansträngande, jag skulle vara stylist, modell, intervjuobjekt. Men det var därför jag tog in bordet, och nu orkar jag nog inte flytta det igen.«
»Ingenting får kosta något«
Överallt står det sådana projektbord, skåp, möbler, »ja, det här ska upp, och det där ska ner, och det här har jag lånat.« Hon ler plötsligt brett. »Vet du vad min nya grej är? Ingenting får kosta något. Jag köper allt på nätet. Det är möbler som ingen annan budar på. Den där fulcoola soffan där uppe i skinn, jag älskar den. 300 kronor! Jag gillar fortfarande kvalitet, absolut, men jag känner att jag inte vill lägga ner en massa pengar.«
Hon beskriver sig själv som en utpräglad projektmänniska, »både jag och Bill är ju det«. Bill bor nu bara ett stenkast från huset, lite längre ner på gatan så att de tre barnen kan springa emellan.
Marie Olsson Nylander om skilsmässan med Bill
»Att skiljas är helt fruktansvärt. Jag kan inte vänja mig vid det här med varannan vecka. Det kommer att ta tid, om det ens går. Jag har haft mitt livs två värsta somrar, och i dag rekommenderar jag ingen att leva på det hektiska sätt vi har gjort. Alla unga människor man ser som renoverar, jobbar och bildar familj, och som till slut blir utbrända, det var det som hände mig och Bill. Jag vill bara säga till dem: låt det vara! Njut av bullen i din hand och en ledig eftermiddag.«
Hon hämtar kaffe i två stora muggar i det angränsande köket, det som byggdes under tv-programmet och som blev både den jobbigaste och mest lyckade delen av renoveringen. Att de flyttade in i ett hus utan kök började med att Killmans villa från början var alldeles för dyr för familjen. Men Marie som är av sorten, »jomen det här ska gå«, övertalade de förra ägarna att riva ut sitt mycket påkostade kök i huset och sälja av det. På så vis sänktes priset. Och så fick hon samtidigt plats med sitt eget kök, som hon hade köpt på ren spekulation för något år sedan. »Det var ett utställningskök, ett spontanköp, som var lite galet. Typ ’det här behöver jag till nästa hus!’ Så butiken fick förvara det åt mig ett bra tag.«
Marie är öppen med känslor och åsikter
Marie är en av dessa hudlösa människor som tar in allt och släpper ut en hel del, ofiltrerat rullar det över en, känslor, åsikter, planer, tankar.
»Jag är väldigt öppen, jag kan vara supersocial. Men ibland vill jag bara stänga in mig. Det känns som jag uttrycker mig via min inredning, min konst. Är du med?«
Den frågan återkommer då och då, ett lite otåligt »är du med«, som ett lite för kvickt barn som cyklar iväg framför föräldern och till slut vänder sig om, nästan ur sikte: »Hallå, är du med?« Så ropas det från hallen; för att titta till hunden, från arbetsrummet, för att hämta en tidning.
Marie Olsson Nylander om huset i Höganäs
»Det är klart att folk frågar ’ska du bo kvar i detta stora hus själv nu med barnen?’. Men jag känner att nu bor vi här, ja. Nu gäller det att sitta lite still i båten ett tag, för barnens skull. Och jag använder huset väldigt mycket i mitt jobb, hela ovanvåningen fungerar ofta som studio.«
Men blir det du och detta hus, på sikt?
Marie drar lite i de korta lockarna.
»Nej, så klart inte. Inte hela livet. Jag ska bo i ett stenhus i ett varmt land när jag blir gammal. Och kanske i en stor våning i Köpenhamn. Ja, det skulle jag kunna tänka mig.«
