Kika in i arkitektens tidlösa 1960-talshus med naturen i fokus
Arkitekten Anders Holmberg kom över en riktig 1960-talspärla, åldrad men välbehållen och full av överraskningar och skatter. Den största? En sex meter hög ljusgård i hjärtat av huset.
Den anspråkslösa enplansfasaden ut mot gatan avslöjar inte mycket om vad som finns inuti – om man inte råkar ha ett tränat öga förstås. Arkitekten Anders Holmberg bodde i en annan villa i stadsdelen Ormberget och hade noterat de nio takfönstren i en perfekt kvadrat i princip mitt på huskroppen.
»Vi bodde i en annan arkitektritad villa och skulle absolut inte flytta. Men jag hade sett de där takfönstren och funderade på hur det såg ut där inne«, berättar han.
När hans kunder började höra av sig och säga att ett drömhus i området var till salu förstod han vilket hus de pratade om. Anders bestämde sig direkt. Hans fru Sofia behövde lite mer betänketid. Men efter visningen, där de mycket riktigt träffade flera av Anders beställare, kände de att det här verkligen var deras hus.
Anders Holmberg
Ålder: 51 år.
Bor: Villa i Västerås.
Gör: Arkitekt.
Aktuell med: 15-årsjubileum med egna bolaget Anders Holmberg Arkitekter och aktuell med ett antal projekt där han själv är aktiv i uppförandet av husen.
Villan, ritad av Alnefelt Tollbom Arkitektkontor, färdigställdes 1968. I dåvarande Tjeckoslovakien spirade Pragvåren, Paris skakades av studentprotester och i Stockholm öppnade Moderna museet en stor utställning om konstnären Andy Warhol. Snart skulle mänskligheten ta sina första steg på månen. Arkitekturen speglar den energiska och optimistiska tidsandan.
Två steg in i hallen blir det uppenbart vad de nio takfönstren lyser upp. Mitt i huset öppnar sig en sex gånger sex gånger sex meter stor ljusgård med golv av travertin, en kub av luft och ljus i hjärtat av huset. Från entréplanet leder en trappa ner i souterrängvåningen, som gjord att skrida nedför i minikjol från Courrèges, balanserande en Manhattan i ena handen.
Visst skulle man kunna argumentera för att det är ett kolossalt slöseri med utrymme. Men det är också ett alldeles magnifikt rum som besjälar hela huset. Och hur sätter man en prislapp på det?
»Det här huset får mig att må bra varje dag. Det är generöst! Men en ingenjör som funderar på hur utrymmet är disponerat skulle kanske ha synpunkter på yteffektiviteten«, konstaterar Anders.
Så gick renoveringen till
Från ljusgårdens båda plan leder dörrar ut till sju sovrum, en stor matsal, uteplats och poolavdelning. Sedan han flyttade in har Anders ritat in en liknande ljuskub i en villa i Norrköping, en hommage till huset och till arkitekten, Vilhelm Alnefelt.
»Man kan diskutera vad som är funktionellt och inte, men att bygga ett sådant här rum handlar inte om funktion. I våra projekt brukar jag förespråka att rita in lite opraktiska delar. Allt måste inte vara enbart praktiskt och funktionellt. Ibland måste man tala till hjärtat och själen, och det här huset gör det. Det berör.«
När han och familjen flyttade in var huset relativt slitet, men med undantag för köket och poolen krävdes inga mer radikala ingrepp än bredspackling och ommålning. Interiören är helt befriad från vita väggar. I stället har Anders och Sofia plockat upp kulörer som redan fanns på andra ställen i huset, eller valt kulörer som fungerar bra tillsammans med dessa. Här och där stötte de på oväntade skatter, som de infällda lamporna från Louis Poulsen i taket på nedre planet. På entréplanet hittade snickaren ledningar i väggarna som förberedde för vägglampor. Anders fullföljde planerna och satte upp lampetter.
»Min tanke med renoveringen var att spara så mycket av originalinredningen som möjligt och använda originalmaterial till nya ingrepp. För mig handlar det om respekt för huset. Jag vill att man inte ska se var gränsen går mellan gammalt och nytt.«
I köket har Anders och snickeriet Västerås Möbelhantverk använt träslaget oregon pine till den egendesignade köksmöbeln och rosa kakel som plockats upp från ett av badrummen.
»När vi designade köket ville vi spara på materialet. Därför använde vi till exempel enkla mellanstycken mellan skåpen i stället för dubbla«, säger Anders och visar hur luckorna öppnas med hjälp av en glipa i stället för beslag.
»För mig är det rationell design. Ingen kosmetik. Allt är funktion.«
Vid ena änden av köksbänken ut mot gatan har Anders en arbetshörna. Diskho och diskmaskin finns i en funktionellt placerad men dold alkov vid andra änden av köksbänken. Eventuella diskberg stressar inte när man umgås kring maten. Det dolda diskrummet har Anders ritat in i flera av sina egna projekt.
Inredningen är en blandning av originaldesign och antikviteter. För Anders är själva hållbarheten en poäng, oavsett om tillverkaren heter Vitra eller Massproductions eller om det handlar om målade allmogestolar.
»Jag gör ingen skillnad på samtida möbler och vintage. Men det ska finnas en långsiktighet. Yta utan innehåll är värdelöst. Folk blir olyckliga av det.«
Baksidan av huset vetter mot en höglänt, trädbevuxen naturtomt som ger en känsla av avskildhet från husen runt omkring. På övervåningen utgörs baksidan av en långsträckt matsal med bord i ena änden. En klar höstsol silar in genom trädkronorna och fångas upp av takpaneler av oregon pine och den vackert glaserade Höganäskeramiken på den öppna spisen. Stavparketten på golvet upptäckte Anders under en brun nålfiltsmatta.
»Säljaren, som var dotter till husets första och enda tidigare ägare, sa att hennes pappa berättade att skulle finnas parkett under mattan. Vi tog fram den och har inte slipat den utan låtit den vara som den var.«
En trappa ner ger växtligheten ett fullständigt insynsskydd i det stora sovrummet. Några gardiner behöver aldrig dras för.
»För oss är det som att bo på landet. Vi kan följa årstidernas skiftningar. Jag har inte fällt ett enda träd«, berättar Anders.
I nedervåningens motstående hörn ligger poolen med tillhörande bastu. Anders simmar ett par dagar i veckan. 120 längder blir 1000 meter. Stora glasdörrar kan öppnas mot uteplatsen, gömd för grannarna av höjdskillnader och tät grönska.
Anders öppnar, vi kliver ut på de lövtäckta stenarna och det går inte att ta miste på hur mycket han älskar det här huset.
Hus signerat Alnefelt Tollbom Arkitektkontor AB
»Dels inspirerar det mig, dels tar jag hit kunder och pratar om sådant som diskrummet, ljusgården och poolen. Det blir nästan som en del av jobbet fast det hör till mitt privatliv. Men så är yrket.«
När vi gått varvet runt tar han fram skisser och originalritningar på huset, daterade 1965 och 1966 och stämplade med Alnefelt Tollbom Arkitektkontor AB. Det är många, många timmar som lagts på den här villan.
»Det finns sådana här arkitektoniska pärlor på flera ställen runt om i Sverige. Det är ett kulturarv. För guds skull, förstör det inte!«
