Hemma hos: Här bor supermodellen Frida Gustavsson och Marcel Engdahl

1:02

Efter reklamen: Tips: Så inreder du med pastell

(1:02)

»Jag fick en känsla av att folk hade varit lyckliga här och kände på en gång att jag rörde mig hemvant i rummen.«

Modellen/skådespelaren Frida Gustavsson beskriver ögonblicket när hon för fyra och ett halvt år sedan steg över tröskeln till det som skulle komma att bli hennes hem. Då hade hon på allvar bestämt att det var i Stockholm som hon ville leva.

Visst var det härligt att jobba i världens alla hörn, gå visningar för Dior och Prada, agera musa åt Maria Grazia Chiusi och Pierpaolo Piccioli på Valentino och bli plåtad för amerikanska Vogue av drömfotografen Tim Walker, ha lägenhet i Paris och New York och bo på hotell i andra städer mest hela tiden, men ändå kände hon att hon saknade sitt rätta sammanhang. Hon hittade det inte hur mycket hon än letade på avlägsna platser. En dag sa hennes smarta kompis Robert Rydberg, även känd som Sveriges bästa stylist:

»Sin egen trygga plats bygger man själv, med hjälp av människor man samlar på sig.«

Sagt och gjort, den platsen och de relationerna ville hon utveckla hemma i Sverige, i ett nytt hem som hade utsikt över Mosebacke på Södermalm i Stockholm. Utanför fönstret ligger en liten park med ett härligt sommarkafé, som dessutom har stans godaste glass på menyn, och en känsla av att vad som helst kan hända här.

»Det var också rätt läge för mig att bosätta mig mer ordentligt. Jag hade fått lite mer mognad själv, önskade mig husdjur (som blev katterna Gusten och Lillis som stryker sig runt benen) och väggar att hänga upp konst på. Jag ville ha en plats att ställa saker som betyder väldigt mycket för mig. Som farmors sideboard jag fått ärva och alla de prylar jag samlat på mig genom åren.«

Hon säger att hon trivs bättre med saker som har något slags historia, för hon tror någonstans att tingen vi omger oss med är besjälade. Så som de tänker i Japan där de också behandlar sakerna de äger med mer respekt än gemene svensk man eller kvinna. Dessutom blir ägodelarna mer intressanta om det finns en berättelse kring dem. Vintage samlande är också ett sätt att göra i alla fall ett pyttelitet inlägg i klimatdebatten och diskussionen kring konsumtionshets, tycker hon.

»Som konsument kan man göra smarta och personliga val. Alla mina smycken är till exempel gjorda av samma person. Jag kan gilla när man väljer att ha en relation till en hantverkare som man kan prata med. Det känns hållbart«, säger Frida.

Stilmässigt pryds hemmet av en 60-talsestetik. Kanske för att det var så det såg ut hemma hos farmor och farfar och hon tyckte om att att vara hos dem, spekulerar hon. Det var ju så tidlöst och oängsligt där, hur skulle man inte kunna känna sig trygg då? Och så trasslar hon in sig i ett resonemang om att det är lite märkligt hur mycket vi anstränger oss för att våra hem ska uttrycka en viss känsla, när hemmet egentligen bara borde fixas till så att man själv och de som bor där trivs.

»Varför bryr man sig då vad någon annan tycker och varför ska man vilja spegla sin identitet hit och dit? Jag vet inte, men ändå gör man det.«

I alla fall, 60-talet har hon också valt för att hon älskar mörkt trä och för att möblerna är robusta men nätta på samma gång.

»Det blir också en bra kontrast till huset som är byggt vid sekelskiftet och hur högt det är i tak här«, säger hon och så blickar hon eftertänksamt tre meter uppåt.

Hemmet i sig bär på en rad historier: Att det en gång för länge sedan varit mjölkbutik syns för att spår av en ytterdörr dröjt sig kvar i golvet, och i ett förvaringsutrymme över en garderob, som fungerade som lekstuga för barnen som bodde där tidigare, har inte riktigt allt rensats ut.

I köket hittar man en djungelbladstapet som ger ungefär samma känsla som en Henri Rousseau-tavla och har fått fungera som färgsättningsmall för resten av rummen, som går i olika nyanser av grönt, brunt och orange. Tapeten är handgjord och gjordes från början för väggarna på Beverly Hills Hotel i Los Angeles där Frida oftast bor när hon är i Kalifornien. Direkt när Frida såg den visste hon att hon ville ha den i ett framtida hem, hon ringde hotellmanagern som lotsade henne vidare till den dam som tillverkar den.

»När jag hörde av mig till henne för att beställa några rullar sa hon: ›Well, it’s very expensive, honey‹, men det fick det vara värt, tycker jag. Det är för övrigt mitt bästa tips när det kommer till inredning: Välj tre färger och håll dig till dem så mycket det går«, fortsätter Frida.

Under åren har möblerna åkt fram och tillbaka mellan rummen, inte förrän pojkvännen Marcel Engdahl flyttade in för något år sedan föll allt på rätt plats. Kanske var det den röda stolen som hans morfar stal från italienska ambassaden efter ett dammigt seminarium som gjorde det? Eller att de är lyckliga ihop, för att återknyta till den där grundkänslan Frida hade vid första besöket.

Tillsammans har de iallafall skapat en perfekt grundstruktur därhemma, tycker de. Visst ska de måla om köket och avsluta ett pågående badkarsprojekt (om bara Blocket kan leverera!) innan de känner sig klara. Om man nu kan bli klar i ett hem? Förmodligen inte, kommer de överens om. Och så vill de hänga om alla tavlorna eftersom de har ett par nya på ingång…

Marcel jobbar till vardags på Galleri Belenius och Frida har ett konstintresse som väcktes redan när hon var tolv, så det blir en del konstsnack dem emellan. Konstnärsduon Beck & Jung kan man till exempel inte ha för många verk av, resonerar de. Mycket av det som finns på väggarna kommer annars från kompisar: Ett foto av Linnea Sjöberg och en textil av Malin Gabriella Nordin.

»Det som gör ett hem, tycker jag, är just tavlor, böcker och musik«, säger Marcel och sätter på klassisk musik. »Det är det som brukar spelas i vanliga fall. Eller jazz.«

Hela hemmet osar av kärlekshistoria på alla möjliga vis, det känns i luften att de älskar att vara där och hur noggrant de valt ut det som finns i rummen. Samlingen av loppisfyndat gult glas som tronar i fönstret, en Gösta Berlings saga- utgåva med ett rent magiskt omslag som förgyller bokhyllan och tallriken med motiv av kungen och drottningen.

– Vi gillar ju kungen och drottningen. Speciellt Silvia, hon är bra! Säger Frida.

Om Frida fick välja skulle hon alltid ha med sig lägenheten. Till den grad att när hon för några månader sedan filmade i Budapest, hon spelar huvudrollen i kärleksdramat Swoon som har premiär i höst, plockade med sig ett doftljus, lite tavlor, böcker, kuddar och handdukar för att återskapa lite hemtrevnad och den där speciella doften som alla hem har, i ett mögelluktande hotellrum. Det gick sådär…

Frida Gustavsson och Marcel Engdahl
Ålder: 25 år & 27 år.
Gör: Frida är modell och skådespelare och Marcel jobbar på konstgalleri. Bor tillsammans med katterna Gusten och Lillis på Södermalm i Stockholm och lantställe på Muskö.

Text Marie Birde. Foto Mike Karlsson Lundgren. 

Läs mer:

Så inreder vi med färg 2020 – här är allt du behöver veta! 

Kika in hemma hos PR-stjärnan Daniel Redgert 

Daniella Witte i nytt designsamarbet – och vi älskar det!