Titta in i regissörens vackra sommarhus på Dalarö
Han är en anlitad regissör och modefotograf och vet hur det känns när man jobbar på tok för mycket. Vi har fått hälsa på i Kalle Gustafssons hideaway på Dalarö.
Det började redan i unga år. Kalles föräldrar reste mycket genom Europa med sina tre barn. På somrarna rullade bilen från Sverige ner till Medelhavet och Kalle släpptes loss i länder som Italien, Frankrike, England.
– Jag fick vara självständig tidigt. Mamma och pappa kollade av om jag kunde några viktiga fraser, vad jag hette och var jag bodde och sedan fick jag dra iväg.Och mamman hade alltid med sig en kompaktkamera med filmrullar i. En kväll fick jag låna kameran och brände av en hel rulle på min lillebror Mattis i motljus. Jag tyckte att det blev så fint. Det fick jag såklart skäll för. Det var nog då intresset för fotografi började.
I villan hemma i Lund fick Kalle så småningom inreda ett mörkrum i källaren där han experimenterade med olika stilar. När han var 16 ställde han ut bilder på ett kafé. In kom en konstsamlare som köpte alla.
– ’Vad vill du ha’, frågade han. Jag tog 150 kronor per kopia och tyckte att jag gjorde en väldigt bra deal, skrattar Kalle.
Kalle Gustafsson är en av Sveriges mest etablerade modefotografer som jobbat med stora mode- och reklamkunder genom åren. Han beskrivs ofta som en mästerlig historieberättare med en tidlös nostalgikänsla.
– Säkert influerad av mina föräldrars fotoalbum från 60- och 70-talet. Jag köpte ett speciellt gulfilter till mitt objektiv, och fick fram detta varma ljus, samma som på mina föräldrars ungdomsfoton. I början blev det många jobb i den stilen. Numera jobbar jag lite annorlunda. Allt går i vågor.
Att Kalle är född historieberättare märks direkt. Det tog honom själv lite tid att upptäcka det. Men suget in i bildvärlden kom snabbt: Via motljusbilderna på lillebror i Venedig, utställningen i Lund, två utbildningar i Sydney och Paris, år av backpacking till Syd- och Centralamerika och Asien, assistentjobb för diverse fotografer och sedan egna jobb för stora kunder som H&M och Vogue. Karriären har snurrat fort och i mycket högt tempo, 300 resdagar om året är inget speciellt när man plåtar mode för stora varumärken. Kalles sambo Sara Bille, också hon fotograf, jobbade först som hans assistent, men har nu byggt en egen karriär.
– Det som låter lyxigt kan vara förödande jobbigt i längden. Att arbeta med den här typen av jobb betyder ju att man aldrig är ensam utan alltid omgiven av människor och det krävs mycket arrangemang och social kompetens. Jag kom till slut på att jag bara ville vara själv.
För några år sedan blev Kalle sjukskriven för utbrändhet, bara 29 år gammal.
– Jag hade varit utbränd ett tag men inte riktigt fattat vad det var som hände. När jag letade efter ett lantställe här ute på Dalarö visade ägaren till huset mig sin egen favoritplats, en klippa här nedanför där man har en otrolig utsikt över vattnet. När jag stod där tog jag ett djupt andetag och kände helt plötsligt att det var evigheter sedan jag hade andats ut ordentligt.
Klippan är fortfarande favoritplats. Men Kalle har bytt hus. För tre år sedan köpte han en ny sommarstuga, byggd på 60-talet, också på Dalarö. När Residence hälsar på är det hösttung melankoli bland fritidshusen, terrassen är regnblöt och i det noggrant möblerade huset flödar en lika noggrant komponerad spellista av passande offseason-jazz.
I huset har Kalle skapat en speciell stämning med en egen färgsättning i blågråtoner och sin samling av företrädesvis danskt 50-talsdesign, men även en och annan Jean Prouvé och Pierre Jeanneret.
– Jag har alltid varit inredningsintresserad. Som barn ville jag bli arkitekt eller designer, eftersom jag älskade att rita av möbler och leta efter designprylar på loppisar. Men sedan kom kameran in i mitt liv.
Ute i garaget finns det en hyvelbänk och verktyg, men även en blänkande svart veteranporsche cabriolet. Det är i den här typen av miljö man börjar prata om manliga förebilder.
– Min pappa hade älskat att se den här bilen, men han gick tyvärr bort i fjol. Han hann inte heller se huset.
Var han händig?
– Nej inte alls. Pappa hade nog femton olika jobb. Men han var aldrig händig. Men jag vill gärna vara det. Han jobbade som tomatodlare, reseledare i Italien och lastbilschafför …
– Han startade lite olika företag, han var rätt tidig på att importera mat från Italien. Hans syster bodde med sin familj i Toscana. Vi hälsade ofta på i min fasters fantastiska hus som låg högt upp på en av de toscanska kullarna utaför Florens. Kulturen, klimatet och arkitekturen bjöd på en estetisk värld som präglade Kalle.
Nej Hans pappa var inte händig, men Kalle var bra på slöjd, till och med riktigt bra. Kanske är det där som hans stora kärlek för trä bottnar.
– Jag gick estetisk linje och jag kommer ihåg hur jag valde att göra udda saker, som en brödrost i trä. Läraren tyckte att valet var extremt olämpligt och konstigt, en brödrost i trä. Men jag gillade formen av de runda brödrostarna som fanns på 50-talet.
Den här tvärsäkra känslan att veta vad man vill göra och gå tvärtemot vad andra säger har drivit honom alltsedan dess. På fotoutbildningen i Paris där en av uppgifterna var att plåta hemlösa – det var självklart hur det skulle
göras. Svartvitt, kornigt, dokumentärt – plåtade Kalle kulört, modeinspirerat och med poser.
Och fick en enorm utskällning. Att plåta mänsklig tragedi i färg var inte okej.
– Men sedan var det någon lärare som tyckte att det såg fantastiskt ut. Någonstans där tändes mitt intresse för modefotografi.
Så småningom landar vi i historien om Chandigarh, den indiska moderniststaden som Le Corbusier ritade under 50-talet och som hans kusin, Pierre Jeanneret möblerade. Ett modernistiskt experiment som sedan fått förfalla. Jeanneret ritade bland annat stolar och skrivbord och dagbäddar till kontor, skolor och bibliotek.
Möblerna i teak och rotting ansågs efter ett tag förlegade. Indierna ville hellre ha modernt stålrör. Under slutet av 90-talet var det en del som undrade vad som hade hänt med staden och möblerna och reste dit och fann att de flesta möbler såldes som ved eller helt enkelt slängdes på gatorna.
Nu säljs de intakta möblerna för stora summor på gallerior och auktionshus runt om i i världen.
– En bekant till mig började prata om det här. Och jag fastnade såklart i Indiana Jones-historien, säger Kalle medan vi står och tittar på hans egna exemplar, en av Jeannerets V-stolar med skrivbord.
– Jag älskar egentligen skandinaviskt design mer, men det här gick inte att värja sig emot.
Passionen för designen och storyn har nu mynnat ut i ett eget galleri som ligger bredvid hans egen fotostudio i Stockholm. Galerie Maison Première ska fungera som ett galleri med olika utgångspunkter.
Just nu är Pierre Jeanneret en utgångspunkt, men det kommer att vara mycket andra utställningar inom fotografi, konst design och kreativitet.
– Det är lite galet att satsa på en verksamhet man inte fullt bemästrar, men där innehållets estetik och tänk är så drivande, säger Kalle.
Ja, och kanske också märkligt att man just skulle till och sakta ner lite och det i stället slutar med att man startar ett galleri?
– Om ens hobby har blivit ens jobb, måste man ha en ny hobby. Och så där håller man på.
Kalle Gustafsson
Bor: I sekelskifteslägenhet på Kungsholmen och i fritidshus på Dalarö.
Gör: Jobbar som internationell anlitad modefotograf med kunder som Vogue och Paul Smith.
Driver: Det stockholmsbaserade Galerie Maison Première.
Läs också:
Kika in i Granitgrundarens vackra hem i Kapstaden
Konstnärens ateljévåning med magisk utsikt är till salu
Kika in hemma hos modekungen Daniel Lindström
Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Bekräfta din mejl
Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.
Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.
Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook