8 Ikeamöbler som blivit dyrgripar – och därför ökar de i värde

Ladoga, Ulvö, Vilbert, Impala, Moment, Cikada … Välkommen till folkhemmets arbetshästar. Ikeas möbler har knappast gått till formhistorien. Flödet av trendiga möbler från 50-tal till i dag har passerat under designradarn, men hamnade i våra vardagsrum och gillestugor. Vi är alla kompisar med Billybokhyllan, själva symbolen för den praktiska, prisbilliga, kollektiva Ikea-erfarenheten.

– De flesta har växt upp med Ikea. Jag minns varje år då katalogen låg hemma och väntade, hur spännande det var att bläddra i den, säger Malin Sveholm, chef på Bukowskis market.

I nätauktionernas värld har nu en ny möbelklass dykt upp: Ikeas äldre utbud, från tider då det snickrades med omsorg i dåtida lågprisländer som Danmark och Polen. Det är möbler som ingen i auktionsbranschen ville röra vid förut. Då var Ikea-märkning tabu, i dag är det tvärtom.

– För tio år sedan skulle vi inte ens ta in soffan Moment av Niels Gammelgaard. I dag är den populär med sin 80-tals­techno med nätkänsla och blänkande serveringsvagnsestetik, säger Malin.

Marknaden är rastlös: de vanliga design­klassikerna är förtvivlat genomlysta och lite trista. Vem höjer på ögonbrynen över en PK-fåtölj, en PH-lampa eller en Eames-stol? Då känns det mer spännande att tråla Ikeas vatten och fiska upp det bästa ur vår folkliga, okända möbelskatt. Men långt ifrån allt från Ikea hamnar på andrahandsmarknaden. Glöm berget av stilmöbler, porslinet och allt som slitits fult och naggats. Det nyare sortimentet lider också av laminatsjukan, plast på spånplatta, det åldras aldrig vackert. Det som säljs på finare auktioner i dag är nästan enbart möbler byggda i solitt trä eller stål.

Malin Sveholm listar några parametrar för ett högt andrahandsvärde: Välkänt formgivarnamn, samtidigt ska möbeln vara i något slags begränsad upplaga, gjord under kort tid. Det ska också finnas exklusiv känsla i formen, som i Ikeas salongseleganta sideboards.

– Viktigt är också att möbeln är välbyggd och hållbar, säger hon och visar på Karin Mobrings Natura-fåtölj, en furu-ripoff på Børge Mogensen, men ändå en fin stol med egen karaktär.

Det var förr otänkbart med 70-talsfuru på auktionshusen, men i kölvattnet på furutrenden med Axel Einar Hjorths sportstugefunkis har intresset spridits också till de bästa möblerna ur senare tider. Det förbjudna materialet har blivit coolt.

– Mogensen-stuk med konjaksfärgat skinn känns just nu oerhört rätt inrednings­mässigt, men jag är inte helt säker på prisbilden i fram­tiden.

Malin Sveholm lyfter också fram Impala, Gillis Lundgrens stålrörsfåtölj från 1972.

– Förutom att den är snajdig och tids­typisk gjordes den bara under ett år – en flopp – och det ökar intresset. När marknaden inser att något är typiskt, men sällsynt, går priset upp.

Det handlar också om flödet av information. Ikeas affärside var att formgivarna arbetade anonymt. I dag vill vi veta allt om dem, vill ha produktnamn och årtal. De gamla Ikea-kata­logerna är en bra källa, men de är rariteter med antikvärde. För fem år sedan kom boken Ikea – the book av Staffan Bengtsson där produkter kopplades till formgivarna, som äntligen fick sina historier skrivna. Nu väntar vi på den definitiva Ikea-databasen.

Annat som går bra på auktionsmark­naden är Ikeas 1700-talsserie från 90-talet.

– Det finns ett sug efter den typen av klassiska möbler. Man är fascinerad av 1700-tal, vill åt stilen, men bryr sig inte så mycket om origi­nalet. Ikea-stolarna kan ibland kosta jämförbart med äkta 1700-talsstolar.

Hur är det med det nutida utbudet? I modern tid har Ikea satsat på gästspel som i PS-kollektionerna, där formgivarens namn var viktigt.

– PS-serien innehåller flera kända namn, men den har inte nått oss ännu. Vissa av serierna har blivit för stora. Mats Theselius karmstolar i rotting har dock stigit en smula i pris, berättar Malin.

Man minns den kortvariga besökaren Selma, Fronts sittmöbel med textil berättelse i rygg och stits. Den försvann snabbt, men har potential för framtiden. Ikeas mattor är maskingjorda med tveksam kvalitet och har inte dykt upp på auktionsmarknaden. Inte heller Ikeas textilier, trots fin form och starka formgivarnamn.

Och hur går det då för Billy? Då det Gillis Lundgren-ritade systemet fyllde 30 år 2009 hade hyllan sålt i över 41 miljoner exemplar. Här kan vi prata designikon, men ändå ingen auktionsraket.

– Nej, en Billy-bokhylla kommer aldrig att bli aktuell för ett högt andrahands­pris. Formgivningen är alldaglig och kvaliteten inget vidare.

Ledsen Billy, du må vara folkets hjälte, men på de fina auktionerna platsar du inte. 

Ikeas dyrgripar: dessa möbler har ökat i värde

1. Impala av Gillis Lundgren (f 1929). Stålrör med skön popkänsla blev konstigt nog en flopp 1972. I dag kostar fåtöljen 2 000–4 000 kronor. Den här gula klubbades för 4 300 kronor på Bukowskis market.

2. Amiral, Karin Mobring, Bauhausvibb med skinn och stålrör.

3. Ikeas variant på Muslinge­stolen, Åke som såldes mellan 1952–56.

4. Sideboard Ulvö av Erik Wörtz för Ikea, 1960. Klubbades för 4 000 kronor på Bukowskis.

5. Screentryck av Ernst Billgren, ur Ikeas Art Event-serie från 2006, klubbad för 5 600 kronor.

6. Vilbert, stol av Verner Panton (1926–1998). Stolen i plast­laminat kom för sent för att haka på Memphis-stilen och blev en legen­darisk Ikea-flopp 1993. Marknadspris i dag: 2 000–4 000 kronor.

7. Natura (1977) stadig och ”dansk”, gediget furu, ritad av Karin Mobring (1927–2005) som under 40 år på Ikea präglade det svenska hemmet med både popmöbler och 70-talsfuru. Respekt! En fåtölj kostar i dag runt 5 000 kronor.

8. Moment, soffa av Gillis Lundgren (1985). 80-tal i sin mest stålblänkande form. Priserna kan flaxa och den kostar allt från 1 500 till 9 500 kronor. Kolla skicket på klädseln.