Bäst just nu i designvärlden enligt Staffan Bengtsson

Vad kommer vi att få läsa på din blogg, Staffan?

”Jag älskar listor. Också det grafiska med listor. Själva STAPLANDET av ord. Hard core. Bara det nödvändiga. Njuter när jag skriver julklappslistor. Listor gör allt så mycket tydligare och rakare. David Lettermans TOP 10 eller Martin Luthers 95 teser uppspikade på slottskyrkan i Wittenberg 1517 – samma sak! Och alla fattade. När jag veckospanar i formvärlden för Residence´ räkning blir resultatet sålunda LISTOR I PARTI OCH MINUT.”

Inför bloggstarten bjuder Staffan oss på ett första smakprov med en fem i topp –lista ur Stockholms formvärld.  

Veckans topplista kommer från KULTURHUSET, Stockholm. Betongklossen som faktiskt börjat leva upp igen.

1. Bäst just nu: Kristina Abelli Elander. Eller KRISSAN som vi som diggar henne hellre säger. SUPERBRUDEN är 100 av hennes bästa verk från 1970-talet och framåt. Knasig popkonst som när man tittar efter lite noggrannare också är skön konst av yppersta kvalitet. Besläktad både med ikonen Öyvind Fahlström och Marie-Louise Ekman. Men mycket mer gripande och med mycket mindre bajs! Det är skönt tycker jag. Bajskorvar i konsten är överskattat. Men Krissan ska ni se, innan hon försvinner 23 augusti. (Filmen om Krissan (en av världens charmigaste konstfilmer) som visas har Carl Gustaf Nyqvist gjort och den kan ni se redan nu på SVT Play). Om någon inte hajat att 1970-talet är tillbaka så får denne någon en stekpanna i skallen av Superbruden! Enda invändning: att Marianne Lindberg de Geer, som hållit i utställningen, i sin text poängterar vilken ”föregångare” Krissan varit för senare generationen kvinnliga bildmakare. Fy vad det måste vara svettigt att som tjej alltid vara förebild för sina systrar.
2. Nästa lika bra: Nationalmuseums/Kulturhusets GLASS IS TOMORROW med samtida glas från både Sverige och Europa.  Konstglas och vardagsföremål. Härligt presenterat i ljusa rum med hjälp av enkla plywoodbyggen och massor av ljus. Fredrik Nielsens ”raggarglas”! Han har kört billack på stora glaskannor. Tunga pjäser som bara pangar på. Liksom Matilda Kästel (lämnade Konstfack 2014) som skapat surrealistiska/formalistiska skulpturer och Karin Törnell vars disiga glastunga liksom slickar i sig all ens uppmärksamhet. Nu älskar jag glas igen. Nu ska jag aldrig mer gnälla över vad Kjell Engman ställt till med!
3. Taket på Kulturhuset är 3:a på min lista! Att bara sitta där och se ut över världens vackraste huvudstad och ölet är kallt och folk trängs som på Bråvalla och alla trivs bland konstiga stolar och ingen verkar ensam. Inte ens de med små hundörade svarta anteckningsböcker. Och rikligt med gröna växter som syresätter oss och lockar bina till sig och andra djur som borde flytta tillbaka till Stockholm.
4. Det är såklart roligt med en ny bekantskap från Berlin. Konstnären John Bock. Högst upp i Galleri 5 håller han till med sina apparater och textilier utslängda på golvet. Inte utslängda hipp som happ, men lagom fritt grupperade. Lägerkänsla. Lite natthärbärge. Saga och byggsats i någon sorts arty kombo. Tre filmer varav en visst specialgjord för Kulturhusets räkning. Power Ekroth har varit curator.
5. Kulturhuset har numera en särskild container som får nytt innehåll en gång i månaden. Just nu bor en massa glasformgivare i containern och när jag återser Monica Backströms fantastiska SPACE (drygt 2 meter hög) blir jag så himla glad. Antikrundans Knut Knutson älskar vet jag, och Tom Hedqvist (hur kunde Röhsska sparka honom?!) har påpekat det punkiga i att gjuta in metall i glaset. Högst på min privata önskelista: en Space-pjäs av lady Backström!