Carl och Karin Larssons stilbrytande familjeliv
Med nya boken Ett hem: Carl & Karin Larssons värld gjuter Elsa Billgren nytt liv i det ikoniska konstnärshemmet Lilla Hyttnäs.
Carl och Karin Larssons konstnärskap och kreativa livsåskådning manifesteras i varenda liten vrå av Lilla Hyttnäs i dalska Sundborn, i dag ett av de mest välkända och inspirerande konstnärshemmen. Scener ur familjens liv spreds över världen i början av 1900-talet genom Carl Larssons soliga akvareller och etablerade sig över tid som själva sinnebilden för det svenska hemmet: ljust, funktionellt och hemtrevligt.
Med framtagandet av den nya boken Ett hem: Carl & Karin Larssons värld har vintageälskaren Elsa Billgren – tillsammans med fotografen Mira Wickman, skribenten Ulrika Ewerman och illustratören Maja Sten – väckt Lilla Hyttnäs till liv igen. Gamla originalverk och omsorgsfullt bevarade textilier och kläder har plockats fram. Mat har lagats i köket och serverats på fat som länge stått undangömda i skåp eller hängt på väggarna. Gamla vaser och kärl har fyllts med sommarblommor.
»Det här är en av de mest ärofyllda förfrågningar jag fått. Carl och Karin Larsson betyder så mycket för så många människor och deras konstnärskap är verkligen en del av den svenska folksjälen. Det har varit en otrolig resa, att få komma nära inpå en annan familj som inte har levt där på länge, men som samtidigt är högst närvarande«, säger Elsa Billgren.
Carl och Karin Larssons stilbildande hem i Sundborn
År 1888 fick familjen torpet som gåva av Karins far Adolf Bergöö, inledningsvis som sommarbostad men det tog bara tre år innan de flyttade från sin lägenhet på Södermalm och bosatte sig i Sundborn för gott. Och under de följande 20 åren förvandlades stugan till ett av landets mest stilbildande hem. Inspirerade av nationalromantiken och den brittiska arts & crafts-rörelsen skapade konstnärsparet en djärv och utmanande kontrast till sin tids rådande stilideal – med rena linjer, enkla möbler och klara färgskalor. Fram till 1912 byggdes huset om och till i flera omgångar. Bland annat genom att Carl fraktade dit en hel stuga med pampiga väggmålningar, eftersom han inte stod ut med tanken på att den annars skulle rivas. I stället fogade han samman stugan med sin nybyggda ateljé. Därför är det också helt logiskt att en mängd olika stilar samsas i husets fasad – där timrade faluröda stockar agerar brygga mellan stående träpanel och ljusgul puts.
Men det var Karin Larssons konstnärliga uttryck som satte tonen för inredningens gestaltning. Det var hon som släppte in ljuset och satte färgerna. Hon formgav möblerna och de platsbyggda inredningslösningarna, vävde tygerna och de detaljerade gobelängerna. Allt med samma precisa fingertoppskänsla och inspiration hämtad från världens alla hörn.
»Jag är väldigt fascinerad av Karin Larsson och hennes mångsidighet. Hon var före sin tid med så mycket och hade känsla för allt som rörde design, textilier, hantverk och mode. Att få ta fram hennes bevarade skatter har varit otroligt inspirerande, allt är så vackert!«
Konstnärsparets gemensamma kärlek, till varandra och till vackra ting, är uppenbar i hemmet. Draperiet Kärlekens ros, ett av Karins mest kända textila verk, som hänger mellan makarnas sovrum var en present till Carl som tog två år att färdigställa, förutom att vara otroligt vacker var även den luftiga väven avsedd för att makarna skulle kunna se varandra innan de somnade på kvällen.
Osedda delar av konstnärshemmet
Lilla Hyttnäs har varit ett populärt utflyktsmål under många år och besökare har kunnat ta del av det kreativa hemmet genom guidade turer sedan 1946. Men i arbetet med den nya boken har Elsa fått tillgång till delar av hemmet som inte är tillgängliga för allmänheten och i de annars låsta skåpen väntade familjens välbevarad skatter som inte sett dagsljus på många år och som nu fått agera historisk rekvisita.
På många sätt öppnar boken ett fönster i tiden mellan läsaren och livet konstnärsfamiljen i Lilla Hyttnäs levde under 1900-talets början, där målningarna ur Carl Larssons Ett hem har ersatts med fotografier, med ett stilideal som på många sätt hunnits i kapp av samtiden. För i kontrast till andra hem och familjelivets generella ideal under den här svunna tiden ledde familjen Larsson en vardag fylld av liv, kreativitet och flödande ljus. Utan stängda dörrar och uppställda finrum som bara var tillgängliga för de vuxna.
»Familjen Larsson var ju väldigt modern när de bjöd in sina barn och vänner i livet. Dörrarna stod alltid öppna. Allt var inte perfekt, men gick att lösa. Jag tycker verkligen att Carl och Karin förmedlar att hemmet ska vara levande, ingen prydnad. Och det kan vi nog alla behöva påminnas om ibland.«
