Krukmakeriet Würtz på Jylland skapar lermagi åt hela Europa

Det ligger ett krukmakeri på Kirkebakken 41 i staden Horsens på Jylland i Danmark. En far och en son jobbar tillsammans och gör skålar, tallrikar, fat, vaser, tekannor. Det kunde vara 1890, 1923 eller 1945, men K H Würtz keramik är en samtida succé i vågen av handgjort, närodlat och taktilt som spritt sig i restaurangvärlden.

Krogar av världsklass som Noma, Amass, Fauna i Oslo, Luksus i New York och danska ölimperiet Mikkeler använder i dag Würtz rustika keramik. Formspråket är tidlöst, skålarna kunde vara gjorda i Kina för 1 000 år sen, vaserna på 1950-talet, men K H Würtz har sin specialitet i glasyrerna som ger molnlika ytor eller bildar mönster som landskap sedda från luften. Faten är spräckliga av pudrade järnoxider och kristaller, muggarna tycks smekta av rök. Det är sonen Kasper som är glasyrmästare.

– Jag glaserar i stort sett allting. Vi har några grundglasyrer, men spontaniteten är viktig. Det gäller att hela tiden laborera med nya tekniker, pröva, testa och utvecklas.Keramik handlar om kontrollerad slump och varje bit är unik.

Pappa Aage Würtz mötte som långhårig tonåring leran i det tidiga 70-talet då krukmakeri stod under stark påverkan från den keramiska gurun Bernard Leach (1887–1979). Utbildad i Japan hade Leach 1920 startat verkstad i St Ives i England och kom med åren att bli en av världens mest inflytelserika keramiker. Hans bok A Potters Book från 1940 var med sina tankar om materialet och arbetets etik en stark inspiration för generationer av kids med lerklösar i nyporna och drömmar om ett alternativt liv.

– Pappa träffade aldrig Leach, men boken blev hans bibel i många år. Jag har också läst den och tankarna om spontanitet och enkelhet inspirerar ännu, säger Kasper, som växte upp nära sin drejande pappa, något som såklart satte spår.

Numera bor Kasper Würtz intill verkstaden. När det var ateljéförsäljning senast kom flera hundra keramiksugna besökare.

Lockad av Leachs leriga filosofi arbetade Aage Würtz med brukskeramik. Han började som drejare av jättestora keramiklampor för firman Trombo. Så småningom startade han eget och verkstaden växte till 25 anställda. I 90-talets minimalistiska våg gick det trögt och Aage blev lärare i tio år, innan smaken svängde tillbaka mot det handgjorda. År 2000 tog han upp keramiken igen, då med hjälp av sonen som hade återvänt hem efter litteraturstudier, ”det var för teoretiskt och intellektuellt”, och visade sig ha medfödd känsla för leran. Till en början såldes stengodset till butiker, men det gick trögt.

Att hitta köpare har i alla tider varit den lilla keramikverkstadens bekymmer.

– Du måste samtidigt vara drejare, glasyrmästare, ingenjör och kemist. Då räcker ofta inte tiden till att också ägna sig åt reklam, berättar Kasper. Framgången kom först 2006 när Michelin-krogen Noma i Köpenhamn upptäckte den funktionella och vackra keramiken. Plötsligt dukades verkstadens tallrikar på världens bästa restaurang och beställningar började drösa in. Tre år senare startades varumärket K H Würtz, där Kasper tog över ledarskapet med ansvar för glasering, försäljning, form och kundkontakter. Hans namn står numera under föremålen, medan Aage helst sitter vid drejskivan där han har trivts i 45 år. I dag har man hjälp av sju medarbetare och viss drejning har lagts ut på andra lokala verkstäder för att man ska hinna med.

Med framgången blir nu utmaningen att leverera i större volymer, utan att tappa känslan. ––Självklart vill vi växa, men vi måste stå för vår kvalitet, det är den vi lever av, säger Kasper, som har fått förfrågningar om fabriksproduktion i Portugal, men tackat nej. Efter att magasinet Monocle besökte K H Würtz 2014 kopplades den tidlösa verkstadens vardagar också upp mot nutidsflödet med massvis av ”love”, ”wow”, ”beautiful” och ”What’s the price?” på Instagram. Förföriska filmsnuttar i slow motion visar händer som doppas i filmjölksrosa glasyrbad, tallrikstravar, drypande svampar och lerformer som drejas. ”Pottery porn”, som en Instaföljare noterar. Krukmakarromantiken må flöda medialt, men kärnan i verksamheten är som alltid arbetet: långa dagsverken, yrkesstolthet, experiment, goda medarbetare och produktionens kretslopp och puls.