”Du har väl hört historien?” frågar Gunilla Lagerhem Ullberg, som varit designchef för mattföretaget Kasthall i 25 år. Hon står på den enda lilla lediga golvfläcken i sin ateljé på Södermalm, bredvid två sirliga sekelskiftesstolar framför en hylla med pelargoner jämte dammsugaren intill soffan där border collien Stina ligger och sover på en fårskinnsfäll under en serie kalejdoskopiska bilder skapade av torkade blomblad. Bilder som bidrog till att förära -henne Elle Interiörs designpris 2012 och Svensk Forms Designpris S för den delen. Tillsammans med hennes mattor förstås:
– Med en kalejdoskopisk mönsterbild och en tredimensionell textilupplevelse upplevs Herbarium som en poetisk dikt, i form av en matta. Ett mönster som likt en pressad blomma eller klassiskt haute couture överlever säsong efter säsong, löd juryns motivering.
Lagerhem Ullberg personifierar det svenska mattundret. Något hon själv i och för sig rycker på axlarna åt där inne i sin olivgröna dunjacka – från ateljéns skyltfönster drar det kallt.
– Jag tror knappast andra länder uppfattar oss som ett mattunder, säger hon.
Men så har hon inte heller någon riktig koll, erkänner hon. Försäljningssiffror blundar hon för. Vill inte veta.
– Jag var på en mattmässa nyligen. Det var den första på säkert 20 år.
I stället ägnar hon sig åt ”bus”.
– Jag spenderar nästan all min vakna tid åt att tänka ut hur jag kan lura vävmaskinerna att göra något de aldrig gjort tidigare. Det är ett stående mål jag har.
Därför jobbar hon helst direkt i maskinerna. Hon tar tåget ner till fabriken i Kinna och kryssar mellan de där sex meter breda vävstolarna tryckluftsdrivna slag får hela anläggningen att vibrera. Kniper det skulle hon själv kunna ta plats i stolen – hon examinerades från Konstfacks textillinje 1983, vävde mattor i en tid då alla golv förväntades vara nakna – men hon föredrar att stå bredvid. Och störa. Målsättningen är att ge plats åt slumpen, skapa det perfekta misstaget.
– Jag brukar säga att när man tycker något är lite fult och skumt, då ska man börja rota där, där finns något spännande.
Som i fallet med ryan Moss. Innan den lanserades 1998 låg omsättningen för Kasthalls tuftade mattor på 3 miljoner. I dag ligger den på runt 60 och företagets totala omsättning på 170. Man har 120 anställda och showroom i Stockholm, Göteborg, Milano och New York och det är Moss tillkomsthistoria som Gunilla Lagerhem Ullberg tycker att jag nu ska höra:
– Mina föräldrar, de var sådana där som knöt ryamattor. Jag och min syrra lekte alltid på de här mattorna, gjorde gympa. Och i slutet av 1990-talet hade det varit så mycket korthåriga, täta kvaliteter så i samband med att jag besökte en garnproducent i Norge bad jag dem ta fram ett ryagarn som var lite tjockare med en hårdare tvinnsnodd. Vi jobbade över en kväll, några tuftare och jag, och började kombinera lin och ull för linet gör att det blir en lyster. Men garnet åkte helt galet. Alla tuftarna sa ›Gunilla, så här kan vi inte göra‹. Men jag såg ju direkt att det där blev så himla härligt, det var inget man hade sett tidigare. Så jag tog med mig några prover tillbaka till Stockholm och så tuftade vi upp ytterligare ett gäng i ganska härliga, knalliga färger och så tog ledningen med sig allt på någon mässa…
Precis så föddes det svenska mattundret.
Foto: Patrik Engström