Martin Wendelbo: Julskyltningen i butikerna gör mig galen

Jo, jag vet. Det har pågått ett tag. Egentligen bra mycket längre än att få den här krönikan att på något vis framstå som aktuell. Jag har inget adekvat försvar på den punkten. Troligtvis handlar det mest om att vissa saker är så konstiga att det tar tid att processa dem i den mentala härdsmältan som kallas hjärna. Min hjärna. Jag pratar naturligtvis om julskyltning.

Ni vet precis hur det är. Man ramlar in 3 minuter i stängning på Claes Ohlsson för att köpa en ny laddningssladd eftersom någon tuggat sönder den förra och batteripluppen på telefonen blinkar elakt med sina hånfulla 2 %. I september. Vad händer?

Jag möts av en hel jävla tomtearmé. Det är så mycket neonfärgat ledljus i de små förkrympta rackarna att jag glömmer bort varför jag kom in överhuvudtaget och istället slösar bort mina stackars 2% på att ringa 1177 och i panik fråga om hur jag får tillbaka min syn. Liselotte på sjukvårdsupplysningen förklarade sakligt att det nog skulle gå över om jag bara lugnade mig en aning.

Lite för att vara snäll mot Liselotte men mest för att batteriet faktiskt tog slut så lugnade jag mig. Laddningssladden inhandlades under tiden som jag puttade bort hotfulla snögubbar, slogs med någon genetiskt deformerad ren och simmade genom en störtkorg större än Hasses Lada fylld till bredden med glittriga girlanger.

Man tror ju att detta skulle kunna vara någon form av engångsföreteelse på något speciellt ställe. Nej nej. Det händer överallt. Hela tiden. Det kvittar om du handlar en liter mjölk på stormarknaden, köper en stödkorv på bensinmacken, eller ska ha ett nytt pennskrin till barnet (eftersom de 7 andra bara helt plötsligt råkat försvinna på en månad) någon valfri veckodag så där mitt på blanka förhösten. Det är alltid samma sak. Hotfulla lömska tomtar blänger på dig. Det hänger julgranskulor i kulörer som Pantone inte ens hunnit uppfinna, dessutom i större mängd än antalet sandkorn i Sahara.

Det är fyndiga små röda förpackningar med klassiska DIY-tema: Stöp dina egna ljus, Bygg ditt egna pepparkakshus, Slakta din egna ren, Virka din egna gran samt Försåtsminera dina julklappar. Precis överallt. Jag hittar varken mjölken, korven eller pennskrinet. Jag köper en ny laddningssladd istället. Vill ju inte komma hem tomhänt.

Kan vi få detta att sluta? Snälla. Jag ser ju inte direkt att man börja skylta björkris och sju sorters blommor inför midsommarfirandet hos färghandlaren strax efter sportlovet. Eller tokroliga kräfthattar hos skräddaren strax efter att påskharen gjort sin sorti.

Antingen så tidsbestämmer vi julskyltandet eller så får vi ha lite rättvisa. Varför ska vi förtrycka och förminska andra stora högtider som till exempel Valborg och Fettisdagen?

Jag ska inte skylla på någon men man behöver inte vara någon större konspirationsteoretiker för att förstå hur det ligger till och vem som verkligen är skyldig. De stackars rådvilla butiksägarna får ju sin inspiration och sina galna idéer av någon. De är inte kapabla att fixa detta själv. Jag vet vem denna någon är. Denna antites av Grinchen.

Julens Christer Björkman. Han kallas för Trendstefan. Redan i januari börjar han sitt korståg genom att förse oss med bilder från alla världens julmässor och kommande trender och slutar inte för än han bestämt vad som verkligen gäller. Det är klart som korvspad att butiksägarna känner stress och tvångsmässigt börjar skylta jul så fort sommarlovet är slut.

Jag vet inte hur vi ska komma tillrätta med detta. Jag vet bara att jag behöver en ny laddningssladd.