Rustika träbord, långbänkar i shakerstil, udda porslin och handsnidade träskedar – välkomna tillbaka till våra kök! Efter en epok där hemmets hjärta agerat sterilt skrytrum gör vi nu en helomvändning. Tillbaka till kärnan, tillbaka till långkoken. Det var på tiden. Rummet där det en gång var meningen att vi skulle laga mat och umgås hade blivit symbol för en mängd mindre smickrande egenskaper som statushunger och snobbism. »Folk bygger om sina kök för miljontals kronor för att sedan aldrig laga mat i dem«, menade de samtidskritiska – däribland, ska erkännas, jag själv.
Och hur snygga de där blanka vita (eller svarta) laboratorieköken än kunde vara så har jag alltid tyckt att det är något stelt och osensuellt över dem. Jag vet inte hur många inredningsreportage jag läst de senaste 15 åren och undrat över om det verkligen försiggår något mänskligt liv i de där stela, bårhusliknande rummen. Har det någonsin puttrat
några väldoftande grytor på de där blanka spishällarna? Har folk verkligen suttit och stimmat och diskuterat och skrattat sena kvällar runt de fläckfria kritvita köksborden?
Vi är många som har väntat på motreaktionen, och nu är den här. Äntligen får det se ut som om vi använder våra kök igen. Köksmyset är tillbaka, och oj som vi har saknat det. Såväl små som stora möbelproducenter plockar upp den lantligt moderna trenden. Materialen är rustika, färgerna dova och jordnära, ytorna får ha rejäl patina. Borta är de sterila köksborden, nu ska bordet gärna se ut som om man karvat hundratals skivor salami och fransk bondost direkt på det.
Medan de högblanka köken ofta var teknologiskt avancerade med hi tech-utrustning och tänkande kylskåp läggs energin (och stålarna) i de nya rustika köken snarare på material och utförande. Glöm att försöka få till någon fuskvariant med spånplattor och faner, här är det exklusiva massiva träslag som gäller och köket ska förstås helst vara platsbyggt med stor omsorg om beslag och andra detaljer. En av de hetaste köksleverantörerna just nu är det danska Københavns Møbelsnedkeri, som har platsbyggda kökslösningar i massiva träslag. Handsnickrat, handmålat, handbyggt. På deras eleganta hemsida finner vi svartvita bilder inspirerad av hantverkare från början av förra seklet. Här vill man påminna om tradition, gamla tider, då ett kök byggdes för att hålla i generationer.
Men trender handlar ju sällan bara om prylar och estetik utan om en förändrad inställning, att fylla ett behov av något som man anser har saknats. De rustika köken är bara en del av en rörelse som sker på många plan, en dröm om ett långsammare och mer genuint liv som en kontrast till västerlandets totaluppkopplade, splittrade och stressade tillvaro. Och vad passar väl bättre då än att köket får göra comeback som hemmets hjärta? Som en plats där man umgås, men också samlas kring att laga och äta mat. Själva umgänget har blivit viktigt igen, och i ett slags modern tappning av 70-talets proggiga matlag träffas man återigen och lagar mat tillsammans. Det amerikanska livsstilsmagasinet Kinfolk har byggt en hel rörelse kring detta, att samlas kring matlagning och dukning – deras Kinfolk gatherings görs kors och tvärs över hela världen. Självfallet intas maten längs rustika långbord.
Det råder många motstridiga tendenser kring ätande i vår samtid, men om vi lämnar den alltjämt rådande kroppsfixeringen därhän och utgår från att man faktiskt får äta så går mattrenderna hand i hand med den nya kökstendensen. Man kan förstås göra sig lustig över korvstoppande och hemmaölbryggande hipstrar, men det går inte att komma ifrån att de är ett tydligt tecken på att mat och dryck spelar större roll än på länge.
Nu vill man laga enklare mat från grunden; köttet man stoppar i sina korvar ska förstås allra helst komma från egna glada grisar, men till nöds duger kött inhandlat på den lokala delin. Populära ingredienser som korngryn och matvete påminner om lantligt liv från svunna tider. Kokboksfloran betonar mer och mer det rustika och lantliga, samt förstås det egenproducerade och närodlade. Restaurangerna följer i samma spår. Omnipollos hatt, en av de hetaste nya krogarna i Stockholm denna höst, serverar pizzor på surdeg och med lyxiga pålägg – samt öl från det egna mikrobryggeriet. Trendpizzorna serveras dessutom på keramik från überhippa designern Per B Sundberg.
Dukning och tillbehör är en viktig del av den nya kökstrenden. Mycket keramik, rejäla skålar som gärna får se lite kantstötta ut. Enkla linneservetter, gärna udda. Saker bör vara lite felmatchade, det ska inte se för genomtänkt ut, fast det givetvis är precis just det som det är. När inredningsföretaget Artilleriet i Göteborg öppnade köksbutiken The Kitchen i våras var succén omedelbar.
Visst finns det ett drag av nostalgi över den här nya vågen av lantlig köksestetik. En och annan som är gammal nog att minnas 70-talet ser säkert likheter med den tiden: betoningen på samvaron, långkoken, enkelheten och det rustika. Men dagens kökstrend är samtidigt väldigt modern – stiliserad och esteticerad på ett sätt som 70-talets kök aldrig var. På instagramkonton som Mimi Brune eller Local Milk (och miljoner av deras efterföljare) ser vi att skönheten i såväl mat som miljöer spelar en väsentlig roll. De mättade färgskalorna på bilderna påminner om gamla målningar och har ibland rentav lite shakervibbar. Men det är en sinnlig estetik som, till skillnad från köken under »ljust och fräscht«-epoken, i alla fall inte lider av beröringsskräck.
