Wendelbo: Sluta tjata om färgkoden!
Detta ytterst besynnerliga fenomen och knepiga ord har allt mer börjat styra våra liv.
I grund och botten är ju vi svenskar ganska ängsliga men när det kommer till färgval så är vi mer oroade än en jordnötsallergiker på en transatlantisk flight i business class. Denna ständiga färgkodsänglan har försatt en hel nation i färgkodskoma.
Det finns personer som lägger ofantliga summor och minst lika mycket tid på att till exempel renovera sitt kök. Efter blod, svett och tårar kommer så äntligen bilden på det välputsade köket upp på Instagram. Fokus ligger på bänkskivan, de nya köksluckorna, den vackra taklampan och några jättedyra danska designstolar. Det tar ungefär 2,5 millisekunder innan första färgkodsfrågan dyker upp i kommentarsfältet. ”Vad är det för färgkod på fogen?”
Fog? Vad pratar människan om? Jag måste läsa frågan igen och titta på bilden ytterligare några gånger. Jodå, på några ynka kvadratmillimeter av den lilla bilden syns lite kakel. Alltså pyttepyttelite kakel. Till den hör en kakelfog. Frågan rör alltså färgkoden till just denna.
Det är ju lite som att titta på pågående Eurovision och fråga vilken storlek Jörgen Lantz hade på dräkten när han var Björne.
Sen har vi stylister och fotografer som sliter i timmar för att få den perfekta produktbilden. Här ska det säljas. Kraven från beställarna är stenhårda. Fokuset är rätt inställt, ljuset är optimalt, alla möjliga inställningar och slutartider kommer att ge produkten dess bästa förutsättningar.
2,5 millisekunder senare kommer den. Färgkodsfrågan. ”Vad är det för färgkod?”
Jag tänker först att den ängsliga kommentaren rör produkten ifråga, vem vill liksom på fullaste allvar veta färgkoden på en kitchen aid/sopborste/kastrull/handduk, men sen förstår jag. Det handlar om färgkoden på väggen. Inte på väggen som agerar bakgrund i rummet utan den man ser ännu längre in via dörren på glänt till hallen. Färgkoden på hallen. Den är viktig. Den måste jag ha reda på. Tänker ingen. På riktigt alltså. Ingen.
Roligast, förlåt, oroligast av allt är ju färgkodsfrågan när den dyker upp hos de strikt skandinaviskt stilrena bloggarnas kommentarsflöden. Varför ens ställa frågan där? Allt du ser är ju antingen svart eller vitt. Det måste inte gå 2,5 millisekunder innan du tvångsmässigt frågar ”Vad är det för färgkod?” Det måste inte gå någon tid över huvud taget eftersom man inte behöver fråga alls. Det är NCS-SOSVOVARORTOT och NCS-VOVITOT.
Vad är det som driver folk till att tvunget fråga efter färgkoden på Johanna Bradfords fogar, Frida Ramstedts tavelväggar eller Elin Kickéns solglasögonbågar. Kan inte folk bara kommentera med små rosa hjärtan, en enhörningsemoji och skriva fina du? Som vanligt folk.
Jag har ett tips. Jag vet att det kan låta galet, knäppt och helt utanför den berömda boxen, men välj själv. Välj en färg som du gillar. Det kan i och för sig uppstå två problem om du väljer fel. 1. Du måste måla om och 2. Du kommer att brinna i inredningshelvetet. Sista punkten har jag ingen vetenskaplig källa på men jag gissar att det är så. Jag hade valt att chansa. Utan att fråga om färgkod.
Läs fler krönikor av Martin:
Tält-trenden inomhus är ett skämt
Lägg ner frukostfusket på Instagram tack!
Snälla ge mig normal tvål
Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Bekräfta din mejl
Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.
Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.
Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook