Kika in hemma hos stylisten Joanna Lavén
Joanna Lavén är en av våra mest intressanta inredare. Hon tror på magkänslan och tid när hon inreder. Vi fick hälsa på i hennes lägenhet.
Där inredningsstylisten Joanna Lavén växte upp, i en lägenhet på Södermalm i Stockholm, var det nästan tabu med design. Varje gång hon kom hem med något fint som hon själv sparat ihop till, vändes det och vreds det på prylen och så muttrades det. En gång när hon hade fyndat en extra fin Polo Sport-jacka fick hon veta att »det väl var ett onödigt köp« och att »den hade kostat väldigt många kronor per bokstav«. Till slut började hon gömma undan sina käraste inköp, för hon visste ju att hon skulle få kritik för dem om de var lite för dyra.
»Så knäppt egentligen att många av mina tidiga designminnen är förknippade med ångest«, säger hon.
Visst, det här var en annan tid i slutet av 80-talet och början av 90-talet och föräldrarna, mamma socialarbetaren och pappa juristen, hade präglats av 70-talets politiska anda där ytligheter stod lågt i kurs. De var helt enkelt ointresserade av estetiska ting. Men Joanna säger att hon i alla fall hade en mormor som hon kunde dela sitt intresse med och att det var lätt för henne att bygga upp rum, ibland hela världar, i tankarna. Hon roade ofta sig själv genom att tänka på vilka saker som passade ihop med vilka. Ganska bra sak att kunna när man väljer att flytta hemifrån redan vid 17 års ålder!
Och kanske är det just på grund av föräldrarnas ointresse för design och inredning som Joanna blev så där precis tvärtemot. En som gillar att frossa i finheter och älskar att läsa om människor som skapar nya former och ideal.
»Redan som barn kunde jag komma hem till mina kompisar och fascineras över ett extra vackert fönster eller se att golvet där var finare än hemma hos oss«, berättar hon.
På vägen till vuxenlivet formade sig en idé om att hon ville omge sig med idel saker som hon tyckte om. Ett av hennes första »riktiga« designköp var en beige sammetssoffa som hon hittade på second hand. Den hade hon sparat till länge och lyckan när hon äntligen kunde forsla hem den smittade av sig på resten av familjen.
»Tyvärr kissade en av våra två katter i den och sedan luktade den inte så gott längre«, säger hon och skrattar till.
Blandar klassiker med second hand-fynd
Men någonstans i magen förstod hon att hon var bra på det där med stil, hon började gå på museum, läsa på vad det var hon egentligen tittade på i butikerna, assisterade stylisten Sofia Ronthén, pluggade olika designers och analyserade varför hon tyckte om sakerna hon gillade. Hon finslipade också sitt öga till att alltid kunna hitta saker som skapar magi i ett hem och har lyckats bli en av Sveriges mest intressanta inredare. Hennes styrka är att blanda designklassiker med second hand-fynd utan att bli klyschig och att forma harmoniska hem som är allt annat än tråkiga. Alltid kan man hitta en liten detalj eller pryl i hennes inredningar som lyfter rummen till en där-vill-jag-bo-känsla.
»Jag försöker alltid lyfta fram hantverket, både i möbler och själva hemmen, och gillar när det är lagom ljust på väggarna. Det som gör mig till en bra inredare är att jag trivs i mina miljöer och att jag alltid omger mig med saker som jag valt av en anledning eller för att jag helt enkelt blivit överdrivet förtjust i dem.«
»Fast det där om jag är bra eller inte, ligger väl egentligen i betraktarens ögon«, tillägger hon ödmjukt.
Ett hem blir ett bra hem om man lär känna vad man mår bra av att ha runtomkring sig, menar hon. Det går inte att köpa sig till ett hem eller plugga sig till att bli en bra inredare. Allt handlar om en magkänsla som inte riktigt går att lära sig, tycker hon. Och tid!
»Visst kan du lära dig vilka designfilosofier och regler som finns och börja testa hur det blir om man håller nere antalet färger eller använder ett och samma träslag genomgående i rummen, men det är inte förrän du verkligen gör ditt hem till ditt och vet hur just Du vill ha det som det blir bra. Ofta tar det där sista lite tid att veta. Ett år ungefär tycker jag man kan ge sitt hem, om man jobbar aktivt med att hitta rätt saker, innan man kan säga att man är klar.«
När Joanna Lavén jobbar låter hon det nästan alltid bli personligt. Får hon välja fritt väljer hon gärna saker som utstrålar hantverk och kvalitet. De får gärna komma från små butiker och vintageaffärer för då blir det ju per automatik också unikt.
»Vintage är också bra av miljömässiga skäl«, påpekar hon och tillägger att hon alltid tänker på heminredning som en investering. Till sitt eget hem köper hon saker för livet, det är sällan hon byter ut soffor och större möbler bara för sakens skull. Men lampor – enligt henne hemmets viktigaste detalj – är undantaget som bekräftar regeln: Dem byter hon gärna ut för att de ska passa de olika hemmen.
»En taklampa kan sätta hela stämningen i rummet, så den är kanske det bästa du kan investera i! Välj en som är relativt stor och var noga med att hänga den på rätt höjd. Man ska ju kunna gå under den!«
Lamporna från 50–60-talen tycker hon är de mest fantastiska, som små konstverk beskriver hon dem, som lyckas balansera exakt rätt på gränsen mellan hantverk, formidé och en bra slags tuff attityd.
»De är aldrig gulliga eller inställsamma«, säger Joanna.
»Men ett fint hem, som de som lyfts fram som förebilder där designklassiker står sida vid sida med Svenskt tenn-möbler och konstverk, är det nödvändigt att det alltid ska bli så dyrt?« frågar jag.
»Ja, tyvärr«, svarar Joanna. »Eller det beror ju på hur fint man vill ha det. Man kan göra ett fint hem med nästan inga pengar alls, men stora möbler som håller är dyra. Och vill man ha något designat blir det kostsamt – det ligger i sakens natur.«
Joanna och familjen har faktiskt precis lämnat det boende som de lagt ner mest tid och kärlek på – en våning på Östermalm. De längtade för mycket efter mer tid i naturen och att med lätthet komma ut innan vädret hade hunnit slå om från sol till regn. Så redan när de flyttade in hade de bestämt sig för att hitta ett hus i stället. Sagt och gjort, en renovering och försäljning senare har de blivit husägare.
»Det var med blandade känslor vi lämnade. Egentligen är jag inte speciellt emotionell, jag tycker att saker bara är saker, lägenheter är bara lägenheter och hus är hus, jag är mest tacksam för att vi fick bo där ett tag. Det var ändå ett hem som vi lyckades skapa precis som vi ville. Men jag har aldrig haft problem med att lämna, nu börjar ett liv i en ny tidsepok, 70-talet vars stil huset är byggt i, och där jag kan sitta i en trädgård och dricka mitt kaffe om jag vill. Det blir bra det med.«
TRE ANLEDNINGAR ATT FLYTTA TILL HUS
1. Med barn är det svårt att komma ut när man bor i lägenhet. Jag la ner alldeles för mycket tid och energi på att klä på och fixa iordning för en utflykt och när vi sedan väl var ute så hade det börjat regna. Nu slipper vi det där, det är bara att öppna dörren.
2. Barnen kan gå själva till skolan för det finns nästan ingen trafik.
3. Alternativt för oss var att skaffa ett lantställe, men efter att ha pratat med våra vänner verkade det som om de flesta ändå inte hade tid att åka till sina torp och stugor, eftersom alla aktiviteter ligger på helgerna.
JOANNA LAVÉN
ÅLDER 35 år
GÖR Inredningsstylist
BOR Tillsammans med David Wahlgren och barnen Elise, 7 år och Julie, 5 år. Precis flyttat från en våning på Östermalm i Stockholm till ett hus på Lidingö.
AKTUELL MED Totalrenoveringar för privata kunder och stylingjobb för reklamkunder, bland annat IKEA och Hästens sängar.
Text Marie Birde Foto Erik Lefvander