Kika in i arkitektparets moderna drömvilla i Dalarna
Arkitektparet Hjärre-Nettleton flyttade från London till Stockholm. Och fick med sig uppdraget att rita en modern villa mitt i en John Bauer-skog i Dalarna.
Åren efter millennieskiftet lever paret Hjärre-Nettleton Londonliv. De har fullt upp. De är omskrivna för sina inredningar, prisbelönta för sina landskapsprojekt, beundrade för sin förmåga att realisera storskaliga kontorsbyggnader i motorvägskorsningar som är både experimentella och lekfulla. Redan 2001 utnämns Dive Architects till ett av Storbritanniens mest intressanta nya kontor.
Men på hemmafronten är det kaos. Hjärres lillasyster Maja flyttar från Göteborg till London för att hjälpa till. Och för att Maja ska ha någon att umgås med på fritiden sammanför Hjärre henne med receptionisten på kampsportsgymmet där hon tränar.
Receptionisten heter Åsa och kommer från Dalarna. Åsas pojkvän heter David och är gymmets chef. Maja och Åsa blir goda vänner. Och över tio år senare, 2013, när Åsa har fått ärva en tomt utanför Borlänge och David och hon funderar på att bygga ett kataloghus, då säger Maja: ”Varför anlitar ni inte min syrra och hennes man i stället?”
Fem kilometer öster om Borlänge, på andra sidan Dalälven, ruvar Ösjön. Den är omfamnad av tall, björk och ljung, och första gången Nettleton och Hjärre besökte platsen trodde de att de hade kört vilse.
– För mig är detta John Bauer, säger Hjärre.
– En saga. Man är ensam i världen. Det är sly på marken och stenbumlingar med mossa och plötsligt dyker det upp någon gammal lada som är så vacker att man bara måste stanna och ta kort. När vi skulle dit första gången höll vi på att köra fast på den smala grusvägen för vår bil är ganska låg och vägen var så jäkla kuperad så det var helt sanslöst.
När de slutligen nådde fram möttes de av en faluröd liten stuga från 40-talet tronandes på en 2 000 kvadratmeter stor tomt med vidunderlig utsikt över Ösjön. Eller snarare, med potentiell utsikt över Ösjön, för tallarna och björkarna växte så tätt att man knappt kunde skönja sjön bakom de 20 meter höga störarna.
– Det var så mycket träd att vi undrade hur det kunde komma ner något dagsljus över huvud taget?
Därför började duon med att markera vilka träd man ville behålla. Och medan man stövlade runt där bland blåbärsriset på tomten klarnade bilden av den framtida villan. Med sig hade man Åsas och Davids brief, en önskan om en vinterbonad villa med ett vardagsrum och fyra sovrum. En sådan sekvens kunde man nog få plats med där uppe på åsen, enades man om, möjligen med en knäck i fasaden för att bättre harmoniera med terrängen. Och att öppna sig mot vattnet och sluta sig mot skogen, det var förstås självskrivet. Liksom att huset skulle respektera platsens enkla själ, det kunde ju inte stå där uppe och larma och göra sig till.
Det var därför som träden var viktiga, för att få huset att smälta in. En helt och hållet renrakad tomt.
– En sargad plats, konstaterar arkitekterna.
Först om tio år lär byggnaden framstå så som arkitekterna föreställt sig den. Som en kamouflerad koja i skogsbrynet. Då kommer den järnvitriolbehandlade fasaden att vara kvartsitgrå och från baksidan lär huset knappt synas alls, för även ytterdörren är klädd i samma kvistiga furupanel och mot fasaden är det tänkt att veden till den öppna spisen ska staplas.
– Som en hommage till Ralph Erskine, säger Nettleton och refererar till sin landsmans lilla bostadslåda utanför Lissma (numera återuppbyggd på Lovön) där hela baksidan är täckt med klabbar.
Det är som att huset har ritat sig självt. Beställarnas tydliga kravspecifikation har förvandlats till en enkel rumsfil uppdelad i två. Du gör entré i mitten. Vill du vara själv svänger du höger till sovrummen, och vill du umgås, sitta framför brasan, laga mat, då svänger du vänster till vardagsrummet.
Busenkelt.
– Njae, inte så enkelt, invänder Nettleton och klickar snabbt fram en bild på ett halvt dussin planlösningsmodeller, alla testade och avfärdade. Och sedan ett halvt dussin takmodeller, vissa av dem sågtandade, andra facettformade.
Designprocessen har tydligen handlat mycket om att förenkla, om att renodla.
– Men bara upp till en viss gräns, betonar arkitekterna och lutar sig båda fram över modellen och pekar med pennor – här, här och här – enkelheten är skenbar, de 120 kvadratmeterna rymmer fler finesser än man kan tro. Det får inte bli tråkigt. Som fasaden. Vi har jobbat mycket för att ge liv åt fasaden. Eller pulpettaket. Det häver sig upp i vardagsrumsdelen och dippar i sovrumsdelen. Som ögon som blinkar.
Eller det lilla fönstret mot baksidan och vägen, som har en väggfast bänk där du kan krypa upp och läsa böcker medan du spanar efter gästerna.
Eller de två trappstegen som leder från sovrumsdelen ner till vardagsrummet, från privat till socialt, som får huset att kännas så mycket rymligare, vardagsrummet sträcker ut sig för dina fötter.
Eller sovrummen, som alla har en egen ytterdörr ut mot horisonten, från sängen kan du göra en saltomortal rakt ner i vattnet (nästan).
–Att öppna sig mot naturen uppfattar jag som väldigt skandinaviskt, säger Nettleton.
Till och med entrén är mer raffinerad än förväntat:
– Tänk dig, du närmar dig huset från den slutna, mörka baksidan«, säger Hjärre och promenerar med handen över den röda bordsskivan. Och så öppnar du ytterdörren, tar ett kliv upp, och – pow! – framför dig är det plötsligt helt glasat, ljuset strömmar in och du har en obruten utsikt ut över sjön.
Från entrén leder en glasad dörr direkt ut på en överbyggd terrass. Trädäcket är inkilat i armvecket, där huset knäcker. Det öppnar sig likt en solfångare mot solnedgången.
– Här är det bara du och det vilda. Det är helt tyst. Från andra sidan sjön kan du ibland höra något ensamt tåg på väg härifrån till evigheten uppe i Norrland. Man påminns, ’Visst ja, det finns en civilisation någonstans där ute ändå’.
Dive Architects
Dive Architects grundades i London 2001 av svenska Ia Hjärre och engelske Andy Nettleton. Hjärre är utbildad vid KTH i Stockholm, Bartlett i London och ETSAB i Barcelona, Nettleton vid Leeds school of the built environment och Glasgow school of art. 2008 flyttade de till Stockholm och har sedan dess varvar den egna verksamheten med lärartjänster på KTH.
Kontoret har i dag två anställda, och portfolion rymmer allt från mobila paviljonger och kontor för Svenska bankföreningen till 80 000 kvadratmeter stora köpcentrum i Liaoningprovinsen i östra Kina.
Texten är en bearbetad version av reportaget i Residence nummer 2, 2017.
Text: Mark Isitt
Foto: Åke E:son Lindman
Läs också:
Kika in i designern Emma Olbers drömhus i skärgården
De lämnade stan för lantlivet på Österlen – besök deras hus i helgen
Icons chefredaktör säljer sin stilrena lägenhet på söder – kika in
Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Bekräfta din mejl
Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.
Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.
Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook