Intresset för tegel ökar – vi reder ut var det svenska teglet tog vägen

Köp en tegelsten, bygg en värld. Ett vanligt standard murtegel kostar mellan 13 och 16 kronor på en byggmarknad. Ett rätt tråkigt tegel. Handslaget från Horns tegelbruk utanför Skövde kostar det dubbla, men är mycket trevligare. Det finns också begagnat, uppfräschat byggtegel med magiska stämplar från döda tegelbruk.

Jag får ibland en tegeldröm och den börjar just där, med handen kring en tegelsten, den första i ett bygge av en kufig kåk nånstans på en omöjlig plats. Tegel är en enkel idé: tag lera, forma den till ett block, torka eller bränn det, bygg något: en koja, en akvedukt, en minaret, en katedral eller en utegrill. Enkelheten är teglets hemlighet, uppfunnen i tidlösheten i Mellanöstern där människor lärde sig forma och bygga med naturens urtids-Lego. Bibeln berättar om Babels torn, såklart byggdes det i tegel. För att framställa tegel behövs människor, organisation, eld och ugnar, ett fungerande socialt nät. Tegel är samhällsbyggets första pusselbit.

Jag brukar drömma utanför en tegelkoja på Skogskyrkogården i Stockholm, ett förrådshus ritat av Sigurd Lewerentz i slutet av 1950-talet som ett brutalistiskt tillägg till hans tjugotalskapell intill. Det är en tjurig liten byggnad utan fönster, men jag räknar stenarna för att se vad ett liknande bygge skulle kosta bara i material. Lewerentz var inte var rädd för enkelhet, utan sökte det det äkta och riktiga.

Hans mästerverk Markuskyrkan i Björkhagen (1958-62) kurar bland björkarna på en gammal sjöbotten. Förbipasserande tror att det är en gammal Televerksbyggnad eller en nedlagd fabrik, men kyrkan har världsrykte. Lewerentz idé var att fasaderna skulle efterlikna björkstammarna. Han var en sorts arkitekt som inte finns i dag. Under bygget var han närvarade alla arbetsdagar, som i en medeltida bygghytta i samråd med arbetarna och speciellt murarlaget under basen Jojje Andersson. Legenden berättar att när en av murarna råkade stöta ändan mot en nymurad vägg i klocktornet så det blev en utbuktning, sade Lewerentz bara: »Låt det vara, det är roligt.«

Byggnader är deras människor. Markuskyrkan är en kyrka fylld av liv, men också en berättelse om de människor som byggde den. Vi kan fortfarande se slitet i tegelmurarna, här och där extra kladdiga av murbruket som murarna trodde skulle tvättas bort, men som Lewerentz tyckte gjorde byggnaden livfull, särskilt på ställen där arbetarna hade testat olika murförband eller tjocklek på bruket.

Lewerentz kyrka är radikalt modern, ändå som en uråldrig borg, dess rötter finns i evigheten. Det är teglets magiska förmåga att ge tidlöshet och hållbarhet i en byggnad. Hur framtidens byggande kommer att utvecklas med 3D-skrivare är ännu okänt, men tekniken finns. Printa tegellera, men hur bränna den?

Tegelbruken är borta

I början av 1900-talet fanns det 489 tegelbruk i Sverige. Sedan 2020 då Haga utanför Enköping lades ner, finns det inget modernt industriellt tegelbruk för fasadtegel. Vittinge gör taktegel. Horns tegelbruk utanför Skövde är ett levande kulturminne som gör handslaget tegel i liten skala på beställning. Bältarbo i Hedemora är landets enda kvarvarande industriella tegelbruk med maskineri från femtiotalet. Keramiker och kakelugnsmakare älskar den fina Bältarboleran, men tyvärr ligger bruket en smula i träda. Vi får hoppas på nya tag. Intresset för tegel ökar nämligen.

Både husbyggen och renoveringar i stor skala önskar kvalitetstegel. Det är klimatsmart, hållbart och står pall för vädrets makter. Dess keramiska massa fungerar också som klimatutjämnare, med svalka på somrarna och värme på vintrarna. Det är dock kostsamt att låta handmura nya hus, även om det nog lönar sig i längden. Byggföretag använder ingjutningstegel som gjuts fast i prefabricerade betongelement.

Resultatet blir oftast stelt. I bygghandeln kan vi köpa »snyggt fusktegel som ger det perfekta resultatet«. En halv kvadrat för 299 kronor, men väggen blir livlös. Man ska inte luras med tegel.

Markuskyrkan byggdes med Lewerentz bestämda idé att ingen tegelsten fick kapas, alla skulle vara i standardstorlek. Han valde tegel från Helsingborgs ångtegelbruk vars mörka tegel var populärt i nationalromantiska byggnader runt förra sekelskiftet, tex Naturhistoriska museet och Stadion i Stockholm och rådhusen i Helsingborg och Norrköping. Helsingborgsteglet skiftar i färg från rödbrunt till grått och svartlila, beroende på hur det brändes. Lewerentz ville ha sina bitar riktigt hårdbrända.

Han använde samma tegel i sin andra modernistiska kyrkopärla, St. Petri i Klippan. Ett måste för tegelfans.

Flera arkitekter i modern tid gillade teglet från Helsingborg, bland annat Peter Celsing, som ritade St. Tomaskyrkan i Vällingby och duon Backström & Reinius som klädde fasaderna på Åhlénshuset i Stockholm med Helsingborgstegel. Min privata byggdröm vid Sigurd Lewerentz tegelhydda på kyrkogården brukar blekna rätt snabbt, när jag börjar tänka på isolering, fukt, pengar och annat krångel, men det är ändå något underbart och inspirerande med teglets enkelhet, att det går att vara så simpel.

Du kan faktiskt bygga ett hus själv, bit för bit, sten på sten, tagna ur jorden.

Det var den möjligheten som gav oss de makalösa kyrkorna, industrihallar, galet höga skorstenar och experimenthus som Alvar Aaltos sommarkåk i tegel på ön Muuratsalo, ett hus byggt med 50 olika slags tegel för att testa uttryck och hållbarhet, ett »laboratorium« tillägnat teglet och dess underbara förmåga att skapa både stabilitet och poesi. Se där, en drömkåk i tegel.

Bilderna är från boken Sigurd Lewerentz/Pure Aesthetic St Mark‘s Church, koncept och foto Karin Björkquist och Sébastien Corbari, Park Books.