Norrgavels Nirvan Richters stilsäkra sommarhus på Bjärehalvön

Ett utsatt paradis. Vid kusten av Bjärehalvön i nordvästra Skåne ligger ett gammalt fiskeläge där några småhus kurar ihop sig vid vägs ände.

»Jag ville vara i naturen. Det ska vara så lite som möjligt som tar bort kontakten med den, samtidigt måste man ha ett skydd.«

Huset ligger lågt, bara några meter från stranden. Det kan blåsa fruktansvärt och havet kan svälla och hota bebyggelsen. I en storm för några år sedan flyttades en sjöbod över hela viken. Träd kan ryckas upp med rötterna.

»Trots att det är ett stabilt hus kan det positiva lätt övergå i skräck. Men det är också spännande med livets olika fasetter och att möta den otyglade naturen.«

Det är något med den här platsen som Nirvan Richter behöver. Det är inte bara ett fritidshus för helger och lediga sommardagar, utan något mer, ett slags laddare av livsenergi, direktkopplad till naturen och ritad och byggd med en omsorg som rimmar med hans syn på liv och kretslopp. Livet som Norrgavels grundare, formgivare, ideolog och ansvarig för 91 personer på lönelistan kräver fullt fokus. Hit ut drar han för att få vara ensam och nollställa sig.

»Jag kommer oftast hit på fredagen, sedan säger jag inte ett ord till någon förrän jag kommer till kontoret på måndagen.«

Datorn är dock med och mobilen i krokarna. Flödet av arbetsuppgifter, tankar, idéer tar aldrig slut. Hans anteckningsbok med idéer, skisser och tankar ligger på köksbordet. Oftast följer dock Arpita Switch, hans livskamrat sedan 20 år, med ut. De träffades på ett meditationscenter i Italien. Hon slutade sitt toppjobb i Milano, flyttade till Sverige och jobbar nu med meditation, traumahantering och relationsterapi, både i Sverige och Italien.

Husen köptes av Nirvan och hans dåvarande fru Catherine vid mitten av nittiotalet. Nirvans danska mamma hade ett ställe på Jylland med havsutsikt och han längtade tillbaka till havet, men Nirvan ville ha en plats som låg nära.

»Jag vill också att solen ska gå ner i havet.«

Det blev fiskeläget i Skälderviken. Medan familjen bodde i de befintliga husen grodde planerna i Nirvan. Han skissade och tänkte på ett nytt hus i tjugo år.

»När jag till sist hade råd att bygga det hade barnen flyttat hemifrån. Ibland har jag lite för mycket tålamod att vänta in saker.«

Hans vision om ett enkelt skydd – en »struktur« snarare än ett »hus« – mitt i naturen, samt de benhårda byggkraven intill stranden, fiskehusen och naturreservatet, gjorde projektet till en balansgång mellan önskningar och begränsningar. Stenlador och mindre sommarhus var en inspiration.

»Jag älskar den klassiska svenska sommarstugan och har strävat efter en liknande enkelhet, men en exklusiv enkelhet.«

Balansen mellan behärskning och frihet som finns inbyggd i huset återfinns också i Norrgavels filosofi. Huset är byggt av 40 centimeter tjocka block av Porotherm, ett bikakeaktigt lertegel isolerat med stenull, en tysk produkt som är ganska ovanlig i Sverige. Tegellera är bättre än lättbetong ur miljöperspektiv och tack vare det isolerade teglet kunde ytterväggarnas båda sidor kalkputsas. Det finns ingen plast och inga skivmaterial i huset. Allt som kunde återbrukas har använts.

»Jag ville inte ha ett lyxhus. Det är en stor risk att man tar bort något av det man längtar efter om man gör det för komfortabelt och fint.«

Byggkraven krävde mindre fönster och de fogades in i pelare, där insidorna fasades av för att låta ljuset flöda in i husets centrum, ett 60 kvadratmeter stort allrum med kök. Pelarna ramar in utsikten, ger rummet en stabil och tidlös atmosfär. Det går på något vis att se rummet om 1 000 år, som en överväxt ruin med pelarrader. Vilka bodde här?

Bygget var färdigt för fem år sedan. Huset intill, byggt på åttiotalet, sparades och har i stort sett behållit sin somriga charm med enkelt kök och smala sängar under snedtak.

»Det är fantastiskt att kunna bygga ett hus. Men insikten att livet i grunden inte förändras av ett hus är också viktig. Många tror att allt ska bli annorlunda bara det nya huset blir klart, men så är det ju inte riktigt.«

Nirvan Richter präglades av sin fars uppväxt och liv på en självförsörjande gård i Enviken i Dalarna. Familjen levde kretsloppsliv, det gjorde de flesta för två generationer sedan. Hans mamma kom däremot från en småborgerlig miljö i Danmark och det gav Nirvan en längtan efter kvalitet och kulturell finess.

Han studerade till arkitekt på KTH i Stockholm på sjuttiotalet, skrev ett examensarbete om trivsel och material i äldre hus, reste till Japan och studerade hemmens samspel med naturen. Som nybakad husarkitekt ritade han »några hus till kompisar« och arbetade på kontor ledda av modernistiska arkitekter födda på tidigt 1900-tal. Det här var i efterdyningarna av miljonprogrammet och hållbarhet fanns inte på agendan.

»Det skavde, jag längtade efter ekologi och svenska material.«

Trots stora studieskulder hoppade han av arkitektyrket och utbildade sig till möbelsnickare.

»I dag hade jag inte bytt jobb. Arkitektbranschen har ändrats. Nu finns det ett helt annat gehör för ekologi, bra konstruktioner och material.«

Nirvan gick sommarkurser och ett år på Malmstensskolan. En vision började växa om att starta ett möbelföretag som kunde drivas med hållbarhet. När Nirvan ritade en uppmärksammad utställning om Carl Malmsten på Nordiska museet 1988 formulerade han också sina insikter om hantverk och inspirerande tradition som skulle ligga till grund för företagets filosofi. Norrgavel startades 1991 och slog igenom på Bo93-mässan i Karlskrona. Det fanns en hel del Malmsten i företagets dna, med shakermöbler, dansk möbelkultur och trivseln hos Carl och Karin Larsson. I botten av Norrgavel finns också en stark koppling mellan Nirvans sökande, existensiella nyfikenhet och driften av en modern möbelproduktion.

»Under tio år var jag konsumtionsvägrare. Men kunde jag då sälja möbler? Jag insåg att det inte var själva konsumtionen jag var negativ till, utan att vi prånglades på saker av dålig kvalitet.«

Norrgavels filosofi och estetik slog an i samtiden. Kunder såg varumärket som en ny version av den svenska enkelheten och tog det till sina hjärtan på ett särskilt vis. Tidigt utvecklades träsoffan, länstolen och stolen Stol, möbler som blivit klassiker. I dag har Norrgavel sex butiker i Sverige och en studio i Oslo. Möblerna tillverkas i Sverige och Baltikum och monteras och ytbehandlas i Lammhult. Nirvans barn har växt in i Norrgavel och jobbar i dag i företaget.

»De har det i sitt blodomlopp, de föddes rätt in i sågspån och kravkomposter.«

I hallen i strandhuset står en enkel, äldre stol med sits i furu och stomme i björk. En tvärslå är vackert urgröpt av slitage. På åttiotalet hittade Nirvan stolen som kaffeved och utan sits i sin fars föräldrahem, men han fick hjälp av en snickarmästare att återskapa den. Nu finns stolen här som en sittbar symbol för vad Norrgavel handlar om.

»Där lärde jag mig vad återbruk och hållbarhet är för något.« 

Nirvan Richter

Ålder 65 år.
Bor lägenhet i Malmö, samt sommarhus på Bjärehalvön. Gör arkitekt, möbelformgivare och grundare av Norrgavel.

Aktuell med Skalsoffa 100, ny i sitt slag och helt i naturmaterial. Ny butik med kondenserat koncept i Uppsala. Årets miljöprofil 2019 i Residence.

Text Petter Eklund

Foto Mikael Lundblad

Styling Fanny Skoglund

LÄS MER: 
Maxa semesterkänslan på Sveriges bästa strandhotell

Årets miljöprofil 2019 Nirvan Richter, Norrgavel

Hållbar semester på landet? Spana in Lindeborgs eco retreat