Foto: Patric Johansson
Text: Petter Eklund
Hur gör man egentligen en designklassiker? Jessica Widén, som arbetat många år på Dux, vet svar på tal: Med några tänger, en sax, danskt linnetyg, svenskt stål, lite Dakotaläder från tyska kossor och en burk med Kontaktlim 34.
Hennes händer svischar blixtsnabbt över stativ och redskap. Med en lång nål petar hon ner skinnet längs metallstommen, drar på klister, tar nästa stol, klipper till skinnet, limmar på nytt och hamrar fast lädret med eleganta knackningar på snedden. Det är ett svindlande hantverk. Hon kan göra sju Jetson-fåtöljer om dagen, om allt går som det ska. Vi måste väl nämna Bruno Mathsson också, vår berömda möbelformgivare som ritade Jetson på 60-talet, en ultramodern stol för rymdålderns ungdomar, döpt efter tv-serien The Jetsons. Men för att det ska bli en klassiker behövs även en producent, och det är där vi befinner oss, hos Dux i Sösdala söder om Hässleholm. Här öppnar sig just nu både framtid och historia för familjeföretaget som är inne på sitt 90:e år. Och som efter 2013 års nära konkurs-stadium nu vet hur de ska ta nästa steg.
Säg Dux och många tänker kanske på sängar. Dux är vår internationellt sett mest kända tillverkare av drömlikt fjädrande sovkänsla. Sju av tio svenskar känner till varumärket och kopplar det till kvalitet. Duxsängar säljs i 25 länder, de söver shejker i Arabemiraten och filmstjärnor i Hollywood, finns på världens enda sjustjärniga hotell, Burj Al Arab i Dubai och i tusentals hem under decennier av sömnliv. Sedan 80-talet görs Duxsängarna i Portugal, det är den trygga basen i hela verksamheten. I Sösdala görs företagets Bruno Mathsson-möbler, men också nyare inhousedesign. Det är inte ett snickeri, mer en ateljé där möblerna sys ihop och monteras. Det står lådor med ingredienser överallt: stålstativ, hjul, ryggplymåer Fredrik höger, stoppning, böjträ. Ur en port skeppas jättekartonger med namn på tidlös sittdesign: Jetson, Pernilla 69, Spider, Ritzy-soffan. Men allt detta hade kunnat gå förlorat.
I dag drivs Dux av fjärde generationen Ljung, ättlingar till grundaren, farfarsfar Efraim Ljung som startade företaget 1926. Två av fem syskon är här i dag: Charlotte Ljung, VD för Dux industrier, som säljer för Dux nordiska marknad, född i USA, utbildad inredningsarkitekt, ”jag skulle absolut inte arbeta på Dux, men det kom ikapp mig …”, och Henrik Ljung VD för Duxiana International med ansvar för Dux internationella verksamheter. Det sträcker sig från Dubai till Shanghai, mellan Moskva och Korea, överallt där någon av de 100 Duxianabutikerna finns. Henrik är den som missionerar om Duxkänslan för utländska sängkulturer.
– I Europa kan man lägga 30 000 euro på en sängram, men slänga i vilken madrass som helst. Myten om den hårda sängen är något vi måste slå hål på hela tiden, säger han.
Företagets historia följer släktleden. Längst ner i Duxtiden har vi Efraim Ljung, fabrikör och missionsförbundare och med honom spinns myten om Dux födelse. Sommaren 1924 reste han till USA för att snappa upp nya idéer. I Chicago, på Fairfax hotel, mötte Efraim sitt mjuka öde. Han led av reumatism och sömnen var dålig, men där i hotellrummet sov han i en förunderligt skön säng. Efraim kunde inte låta bli att ta reda på hur den var konstruerad, tog sin fickkniv och sprättade upp en reva och såg något han aldrig sett i en säng förut: fjäderstål i spiral efter spiral. Där klickade något till, ett slags Duxfrälsning, och Efraim Ljung återvände, fast besluten att tillverka lika sköna sängar i Sverige. Med påhittighet och tekniska kontakter konstruerades en avancerad stålspiral som vävdes ihop till en fjädrande matta ”med tidigare okänd mjukhet och smidighet”. Duxspiralen var född. Också i dag är Duxsängarna fyllda av avancerade spiraler virkade av egenuppfunna spiralmaskiner.
– Det är en mekanisk process lika hemlig som Coca cola-receptet. Ingen får fotografera våra maskiner, säger Charlotte Ljung.
Dux växte snabbt och utbudet breddades med blommiga bäddsoffor, herrumssoffor, plymåottomaner, pinnstolar och bulliga fåtöljer i ”moderna funktionalistiska linjer”. En lönsam men anonym produktion var sitsar till SJ och norska NSB, och senare säten till Saab- och Volvobilar. Arkitekter anlitades för trendigare produkter och kataloger visar Duxmöblemang i bästa Mad men-stil med strama soffor, tv-möbler, Bergbomlampor och Mathssonmöbler, hela den skandinaviska stil som gjorde sitt segertåg över världen. I mitten av 60-talet kontaktade Efraims son, Eric Ljung, Bruno Mathsson i Värnamo för ett samarbete. En ny fabrik hade byggts i Trelleborg och Dux behövde en flaggskeppsdesigner. Mathsson hade just utvecklat Jetson-fåtöljen, som Dux nu fick tillverka och lansera. Den lätta fåtöljen med sin cockpitestetik och det kluriga kullagerminnet i snurrbenet har blivit Dux bästsäljare i 44 år.
– Möbler går ofta i cykler, men Jetson dippar aldrig. Böjträ har varit borta ett tag, men nu börjar det röra på sig, säger Henrik Ljung och klappar förhoppningsfullt en Ingrid-fåtölj.
Med Bruno Mathsson växte Dux snabbt med nya modeller, flera av dem är evigt unga: Karin-fåtöljen anslöt till hemtrenden med stoppade stålrörsmöbler och kopierades av ett tjugotal firmor, Ingrid som var Karins syster i trä, Eva-stolen, ”döpt efter mamma”, ropar Charlotte, och Pernilla 69, en äldre böjträfåtölj i bredare variant. Dux fick stora leveranser till offentliga beställare. Rosenbad möblerades med Mathssons möbler, och de stod på den tidens mest snofsiga kontor, som Pharmacia och Trygg-Hansa. I slutet av 70-talet delades modeller och licenser upp mellan Dux och Mathsson international i Värnamo, och Dux återlanserade hans möbler i USA med en slagfärdig slogan: Bruno is back.
För fyra år sedan flyttade Dux all svensk verksamhet till fabriken i Trelleborg, men av olika anledningar gick produktionsbolaget i konkurs förra året.
– Kostymen var helt enkelt för stor, det producerades saker som hade gått ur tiden, säger Henrik Ljung. Sängarna berördes aldrig av konkursen. Den nya generationen tog över.
– Vid varje generationsskifte tycks det också ske ett marknadsskifte. Nu tittar vi på Dux med nya ögon, vi lär oss massor och får anpassa oss till samtiden, säger Charlotte.
Verksamheten skalades ner och produktionen flyttade hem till Sösdala. I dag tillverkas en slimmad möbelkollektion som ligger nära varumärkets kärna.
I Dux design revival återlanseras modeller som gått ur produktion, men som känns spännande att ta upp igen. Charlotte berättar också om Bruno Mathssons skisser och ritningar som finns bevarade på hemlig plats.
– Det är en lyx att ha ett stort arkiv att gräva i och ta upp saker i nutid, säger hon.
Bara till fåtöljen Karin lär Mathsson ha ritat 50 varianter. Här finns en skatt att smutta på.
På plats i Sösdala ser man, med Jetson-Jessicas och hennes kamraters arbete, möblerna med nya ögon, liksom inifrån deras beståndsdelar, man ser arbetstiden och omsorgen, förstår priserna. Kvalitén känns i luften. Fabriken kallas numera Dux boutique factory och Charlotte betonar vad det handlar om: småskalighet med fokus på hantverk och premiumprodukter, ”att göra något gediget och värdera vår historia”.
Efter kaffet är det fotografering av de anställda. Frillor rättas till, prillor spottas ut. Några av männen gömmer sig och måste letas upp. Generade skratt, men också yrkesstolthet, det är ett speciellt ögonblick vid fabriksväggen. En dam med hund stannar till och tittar på. ”Är det den nya regeringen, eller?” Hon tycker det är kul att Dux är tillbaka i Sösdala. ”De hör ju till här.” Dags för arbete. Sju Jetson i dag och kanske sju i morgon, soffor att packa, fåtöljer att syna, sitsar att sy, hål att stansa, en Dux-dag tickar på. Radion spelar Move on up med Curtis Mayfield, den optimistiska låten passar fint här i Dux nygamla, pigga ateljéfabrik med klassiker, kontaktlim, knappar, kamratskap och stilfull optimism.