Tillbaka till naturen – hemma hos systrarna i Borkhult

När Elisabet var liten kunde det vara tråkigt i den lilla byn Borkhult i Östergötland, en och en halv mil från Åtvidaberg. Så tråkigt att hon ibland gick igenom alla jackfickor hemma. Hittade hon en krona betydde det att hon kunde sätta sig på hojen, cykla en och en halv mil genom bedårande vackert landskap och köpa en banankola i kiosken i Björsäter. För att sedan cykla hela vägen hem igen. I Borkhult fanns det nämligen ingen kiosk.

»Då hade man inte mycket annat att göra, du Olga. När man cyklade en och en halv mil för en liten banankola.«

Elisabets dotter Olga, 10 år, kommenterar det hela med en fnysning. Föräldrars skräckhistorier har man ju hört förr.

Borkhult, som i dag kan räkna ihop till ungefär 60 invånare, var på 1800-tal ett viktigt brukssamhälle i Östergötland, med pappersbruk, spikbruk, tegelbruk och herrgård. Två vattenfall försörjde bruken med vattenkraft. Det byggdes en bruksgata med arbetarbostäder och längst bort på Bruksgatan uppfördes ett stort hus i två våningar med loftgång med viss antydan av schweizerstil och sex lägenheter med var sitt kök med vedspis i. Det hela lappades ihop av byggrester och döptes av ortsborna till Lapphem.

Elisabet och Matilda Magnusson växte upp på Bruksgatan under 1980-talet när ett gäng gröna vågare flyttade hit, till de röda husen som tidigare hade rustats upp av en eldsjäl som hade köpt alla hus på hela gatan.

De tre röda parhusen ligger tätt och man ser framför sig hur barnen sprang mellan trädgårdarna och ner till ån som dånar bara några hundra meter bakom Lapphems tomt. Sedan 2016 äger systrarna Lapphem och driver både pensionat och kafé samt kulturverksamhet på somrarna.

Matilda är internationell kulturprojektledare med bas i Göteborg, Elisabet har under åtta år jobbat på Residence och My residence, de senaste tre som AD. Nu ska hon sadla om och läsa till byggnadsvårdsingenjör med start under hösten. Hennes bas är Stockholm. I Borkhult bor dessutom mamma Britta och pappa Lasse med fru Eva i var sitt hus på Bruksgatan.

Idyllen är så mycket bullerby att ögonen tåras. Humlesurr, dånet från ån, en huggorm som solar sig sömnig i trädgården. Matilda och Elisabet som springer mellan alla hus med tusen ärenden. »Det är som att ha två liv«, säger Matilda som även i projektet Lapphem är den som drar i projektledartrådarna. »Ett i Göteborg och ett här.«

Att det nu har uppstått total familjeidyll på denna plats, med en spännande kulturverksamhet och pensionatssyslor, har inte alltid varit en självklar tanke. Systrarna beskriver det som en lång resa där den ena pusselbiten efter den andra sakta föll på plats.

Båda flyttade hemifrån och ut i världen. Matilda till Paris och Mexiko, Elisabet till Stockholm. Kvar i Borkhult fanns pappa Lasse.

»Då var man väl här kanske någon vecka om året«, minns Matilda. Mamma Britta hade flyttat till Åtvidaberg.

Men sommaren 2000 ringde Elisabets gamla bästis från Bruksgatan och frågade om hon ville driva våffelkafé med henne, i Lapphems fina källare där det fanns en fantastisk uppmurad spis och plats för femtio sittande. Javisst, sa Elisabet och Matilda hakade på.

»Vi hade inga pengar överhuvudtaget, så för att köpa ingredienser skrev Maria in sig på universitet. Med CSN-pengarna som hon fick köpte vi en extremt skruttig bil för 750 kronor, en astronomisk summa. Och ingredienser för första dagen. Det gick bra direkt, vi sålde enorma mängder våfflor och kunde köpa nya ingredienser till dag två.«

Två somrar blev det våffelkafé. »Vi hade så fantastiskt roligt, så det sådde ett frö. Huset var då till salu, men tajmingen stämde inte. Vi skulle alla plugga och ingen hade råd.«

Drygt ett decennium senare var ett av de röda parhusen på Bruksgatan till salu. Närmare bestämt huset bredvid pappa Lasse. Elisabet, nu layoutare och småbarnsmamma till dottern Olga, blev fast besluten att köpa huset, trots skral kassa. »Jag väntade på att få en fast tjänst på tidningen för att kunna ta lån. Jag var så nervös att jag inte skulle få huset och insåg att det var någonting viktigt för mig med Borkhult. Jag ville absolut ha ett hus där.«

Huset hade ägts av en samlare och var komplett fullproppat med bråte. Det tog månader att göra sig av med de udda högarna av 60 bildäck, skruvmejslar, plasthöljen till datorer, kilovis med talgbollar för fåglar i trädgården och så vidare i all oändlighet. Elisabet köpte huset och hyrde ut hälften till Matilda. »Vi bor ju vanligtvis på varsin sida av Sverige. Men nu började vi och våra döttrar hänga väldigt mycket. Vi jobbade och byggde ihop och kände att vi hade superroligt. Det var så här vi ville göra i våra liv, hela tiden och mycket mer.«

Så småningom kom mamma Britta som bodde i Norrköping på allt längre besök, och till slut flyttade hon in i huset.

2016 blev Lapphem till salu lagom till midsommar. »Jag satt och skar sillsalladen vid ett trädgårdsbord och så sa jag till Matilda: ’Vet du, nu har du jobb och jag har jobb. Nu är det läge. Du köper mitt hus och jag köper Lapphem. Vi måste göra det nu, annars blir det aldrig av.’ Sedan släppte hon sillkniven och knatade bort till Lapphem och Maryon som skulle sälja. ’Tja’, sa Maryon, ’nästa vecka går det upp på Hemnet.’«

Budgivningen blev en rysare men Matilda och Elisabet tog hem det hela. Själva Lapphem var inte i toppskick, hela rörsystemet till sex lägenheter fick till exempel dras om. Många lägenheter hade stått tomma. Taket behövde lagas och källaren där våffelkaféet skulle återuppstå behövde ryckas upp rejält.

Det udda huset bjuder på tonvis med charm och lika tonvis med jobb. I lägenheterna är golv, vedspis, eldstäder och fönster i original från 1890-talet. Fyra lägenheter kan hyras, för självhushåll eller med frukost i våffelstugan. Att rusta upp detta ställe är en kulturgärning i sig. Båda systrarna brinner verkligen för bygden.

»Vi är ju inga tvättäkta östgötar, men när vi är i Stockholm eller Göteborg räknas vi absolut som det«, säger de och skrattar. Verksamheten i Lapphem kallas för Borkhult Lapphem. På somrarna ordnas musikaftnar och utställningar i kaféet, och Matilda spånar om viskvällar och kanske så småningom danskurser i ladan mitt emot.

»Vi vill få folk att åka till Östergötland och upptäcka den magiska naturen här. Alla pratar bara om Skåne, Gotland, Österlen. När det för Stockholmare finns detta mycket närmare till hands. Det är ju som en vit fläck på kartan. Alla borde åka hit. Det finns 250 sjöar. Du kan åka på ångbåtstur på sjön och om du åker bil i skymningen har du en hel viltsafari gratis«, säger Elisabet.

På en kort rundtur genom byn där det i dag bor 60 människor syns brukssamhällets spår och storhetstid precis överallt. Kvarnhuset bakom Lapphem, som just nu liknar ett spökhus men som förhoppningsvis snart ska rustas upp. Framför allt nu när ån har fått en bro att gå över. Genom en crowdfunding som systrarna drog i gång. »Vi är med i samfälligheten här och det var åratal av diskussioner om ’vi vill ha en bro’, men inga pengar fanns det. Så vi gjorde en liten film och fick ihop 40 000 via Kickstarter; resterande 30 000 kom via ett bidrag från regionen som gärna vill att man kan gå en liten slinga här i närheten av Östgötaleden.«

Två år senare är bron där. Elisabet tittar ner i ån där det ligger rester av en gammal betongbro som har varit sönder i trettio år. »Själv lekte jag ju här nere som barn. Men våra barn få absolut inte göra det. Det är lite annorlunda i dag.«

Vi tar en liten sväng och kommer till landsvägen där det står en fruktträdgård med 40 träd. »Den här arrenderar vi nu. För att det är vackert. Och för att det inte ska förfalla. Man kanske kan ha kurser i trädbeskärning här.«

Nästa väg in ligger Borkhults gamla herrgård på väg att tas över av naturen runt om. Hon pekar på olika disponentvillor och förvaltarbostaden. Och så Borkhults vackra festplats upp till höger. Och ån till vänster med badplatsen och bykhuset. »Här var byns badrum förr i tiden«, visar Elisabet. »Och här skulle man faktiskt kunna bada bastu. Här vid bryggan gör vi allt på sommaren. Tvättar mattor och håret.«

En sväng tillbaka och en titt på den stora vinden i Lapphemmet. Här ska det bo en »artist in residence«. I sommar blir det konstnären Lisa Torikka som kommer att både jobba i kaféet och få stå och måla med utsikt över gården.

I köket ska det i år bakas våfflor med östgötaprodukter, mjöl från Herrsäters kvarn och sylt och ost från Löts mejeri.

»Vi tycker att det är viktigt med kunskap i vårt samhälle. Möten mellan människor. Det här är vårt sätt att bidra.«

Text Imke Janoschek

Foto Andy Liffner

Läs mer:

Bohemliv på Mallorca hos Dusty Deco-grundarna

Sommarguide: Oslo med Micha van Dinther

Ny tapetkollektion från William Morris