De har varit hånade och bespottade i vissa perioder, men nu är de glödheta igen. Det är med viss belåtenhet jag konstaterar att mina älskade rispapperslampor återigen har ett existensberättigande. Några av dem har faktiskt överlevt sedan den förra trendperioden i slutet av 1990-talet – för att vara gjorda av papper är dessa delikata ljusspridare faktiskt riktigt hållbara.
Nu breder återigen rispapperslampornas milda och spartanskt eleganta ljus ut sig över våra hem, både i klassisk och modernare tappning. Den verkliga klassikern inom rispapperslampdesign är den japansk-amerikanske designern Isamu Noguchi (1904–88) som började skapa sin kollektion Akari light sculptures för Vitra redan 1951. Kollektionen säljs fortfarande, i dag mer efterfrågad än någonsin. Med sina enkla skulpturala former, ibland prydda med enstaka grafiska detaljer som ränder, prickar eller stora droppar, är den stilbildande och skamlöst plagierad, t ex av det stora småländska möbelvaruhuset.
Det var för övrigt just ett par sådana Noguchi-kopior som jag panikköpte för femton år sedan när jag hade skaffat sommarhus och snabbt behövde belysning. Jag väntade på att min sambo arkitekten skulle få ändan ur vagnen och beställa några oerhört speciella lampor, som jag för övrigt fortfarande inte sett röken av.
En inredningssinnad bekant som av någon anledning hörde om mitt desperata lampinköp fann detta oerhört lustigt. Jag kan fortfarande höra honom utstöta ”rispapperslampor!” kvävt mellan skrattanfallen, som om detta var det roligaste han någonsin hört. Men rispapperslamporna i sommarhuset blev kvar och med tiden har dessutom flera tillkommit. Och nu är de alltså högsta mode igen, vilket bara bekräftar min teori om att uthållighet är det som gäller när man hittar någon designpryl man verkligen gillar. Förr eller senare blir den het igen.
Läs även: 12 trendiga rislampor
Den designsinnade vännen som skrattade åt mina lampor hade förmodligen minnen av det proggigaste 70-talet, en period som gjort mycket för att skada rispapperslampans rykte. Man kan säga att rispapperslampan är något av designvärldens motsvarighet till matvärldens linser: de förknippas oförtjänt med en viss tid, en viss typ av människor, och det har krävts flera decennier och nya generationer för att de skulle accepteras igen. Nu har det äntligen skett. Nu köper hipsters de stora mönstrade bollarna på Afroart som om det vore 1975 igen, fast allt är mycket snyggare. Och Afroarts lampor är faktiskt i tyg. Men de ser ut som rispapperslampor!
De nya taklamporna Hotaru Lanterns av designerduon Edward Barber och Jay Osgerby för japanska Ozeki har väckt stor uppmärksamhet. De är smäckra eleganta bollar i kritvitt papper med lätta variationer i formen. De är tillverkade i papper gjort på mullbärsträd enligt japansk tradition.
Designern Jaime Hayon har tillsammans med det danska designföretaget &tradition skapat tre taklampsmodeller med fästen av mörkbetsad ek. Öst möter väst i dessa lampor som har en ”öppen” botten, vilket ger både ett riktat ljus neråt och ett mer allmänt ljus uppåt – alltså som två lampor i en.
Rispapperslampan, med sin uråldriga hantverkstradition, sina enkla organiska material och sitt österländska ursprung, sitter kort sagt som en smäck i vår tid som gärna söker sig tillbaka till ursprung och enkelhet. Det är helt enkelt en lampa som utstrålar mindfulness hela den. Skrattar bäst som skrattar sist.
Foto: &tradition