En kompis till mig, en av de få personerna som jag pratade med under tiden som vi gjorde vår IVF-resa,
om någon gång när jag grät och hon har gjort samma resa,
då sa hon att vi ska ödmjukas mer på knäna.
För när vi sen får det där barnet, då bryr vi oss inte om förlorad egen tid och sömnbrist.
Jag har varit med om saker som har skapat stor sorg i mig.
Men det här var en sorg som också var parad med en oerhörd rädsla för att det aldrig skulle bli som vi hoppades,
utan att vi skulle få förhålla oss till en annan verklighet.
Ibland så kunde jag känna att vi kommer ändå hitta lyckan.
Vår lycka är inte avhängigt här, men ganska ofta med de här hormonrasen som har varit,
som jag har varit gravid så ofta också,
så kände jag att vi kommer aldrig bli lyckliga som par om vi inte får ett delat föräldraskap.
Han har ju varit väldigt lugn. Jag tror att han tog den rollen ganska snabbt.
Fattade att han var tvungen att stå så stadigt han bara orkade och kunde.
Han var också mer optimistisk.
Vi är ju överens annars i vår relation att jag är 33 procent mer positiv än honom.
Men inte i det här.
I det här gick det inte, men som tur var så kunde han fånga upp.
Han fattade också vad som var min yttersta rädsla i det här.
Så han upprepade som ett mantra att det vi har är det som gör mig lycklig.
Det är det som är grunden. Det är därför jag aldrig kommer att försvinna härifrån.
Barn och föräldraskapet är bara en bonus.
Men då tänkte jag som hade barn sen innan, det där säger han bara för att han inte vet.
Och snart kommer han att förstå och då drar han nog.
Så jag var skitbra på att även göra det till ett mörker.
Jag tror att det var ändå att jag hela tiden blev gravid.
Jag hade en svinbra IVF-läkare som var så glad för alla de här missfallen.
Hon var såhär jättebra, då vet vi att det funkar och fäster på.
Jag kommer ihåg en gång när jag hade det som allra tyngst.
Då hade jag möte med min fina fina IVF-läkare Karin.
Och då sa hon, hon var så krass och tydlig och nästan matematisk.
Hon sa, ja men du behöver ju bara ta fler lotter.
Det är ju så, i en 40-årig kropp så ligger det ju fler nitlotter.
Och då behöver du bara ta fler lotter.
Jaha, det var ju en enkel formula liksom.
Och jag kommer ihåg att jag blev tröstad av det.
Vi gick hem till Erik och bara, vi behöver bara ta fler lotter.
Han bara, okej lotter, kul, vadå?
I sista avsnittet så pratade vi om att förhålla sig till när det faktiskt inte blev.
Man är permanent ofrivilligt barnlös.
Det var så som facit blev.
Och då har vi med en tjej som berättar om sin historia.
Och hur hon har valt att hantera det är...
Jag kan aldrig tänka på det utan att börja grina.
Hon är helt fantastisk.
Man måste titta på det.
Jag kan inte sammanfatta det hon säger för att ingen gör det bättre än henne.
Hon är en helt otrolig människa.
gu.se