Vi har hängt ihop länge, ungefär 30 år, ungefär lika länge har vi återkommande åkt till Japan, så det är en stor del av vår inspiration som har kommit därifrån, men den sidan har inte kanske synt så mycket i vår verksamhet här.
Vi har gjort en hel del uppdrag och allt det som finns med på den här utställningen och påföljande auktion på Bukowskis kommer därifrån, för en stor mängd olika uppdragsgivare och från projekt som vi har gjort, men det har aldrig tidigare samlats ihop och det har aldrig tidigare majoriteten av det syns utanför Japan.
Det här började redan när vi träffades på konstfack 1990, så började vi studera vad som var mest intressant av det som fanns runt om och då var Japan en av de kulturerna som var intressant.
Redan under vår skoltid på konstfack så åkte vi alla tre på stipendier till Japan för att studera arkitektur. Därifrån är det, det går inte att stoppa oss, så fort någon säger någonting att något är på gång i Japan så åker vi dit.
Ja, det är en väldigt speciell kultur och om man skulle försöka sammanfatta det väldigt kort så är det nog det mest civiliserade landet i världen och det är en otrolig nivå på allting som görs där och det spelar ingen roll om man går ut och äter på en restaurang eller om man går och tittar på formgivning eller om man diskuterar arkitektur utan allting görs ordentligt och de har till och med japanska uttryck för att göra någonting ordentligt.
Det är ju extremt stimulerande som kreativ person att komma dit och modet är fantastiskt också. Man åker dit en vecka och så kommer man hem och har hela huvudet fullt med fantastisk inspiration. Jag skulle rekommendera det till alla. Jag längtar dit nu.
I det här fallet är avståndet oftast ett litet bekymmer. Deras hantverkare finns på andra sidan jorden men det har inte hindrat oss än så länge utan vi ser till att vi har en bra idé till att börja med. En idé som vi tror de kan anamma på sitt sätt och så jobbar vi därifrån och kommunicerar på det bästa möjliga sätt.
Vi gjorde ju ett hotell som var klart för drygt ett år sedan i Tokyo och där pratade jag arkitektur med han som var japansk snickare eller arkitekt. Han kunde inte svenska eller engelska och jag kunde inte japanska men vi pratade arkitektur med varandra och det funkade bra.
En ritning är ju som noter. Även om man inte pratar samma språk så kan båda läsa noter. Det är samma med ritningar.
Att hänga ihop i 30 år framåt hade vi ingen plan på för 30 år sedan. Men att vi förstod att det här var två bra vänner. Det förstod jag väldigt snart. Vi var jättebra vänner. Vi gjorde jättemycket tillsammans.
Det var nästan som att alla andra som var i min bekantskapskrets försvann. Det var de som kom in i mitt liv och blev nästan mina bröder. Därifrån har det varit. Vi tänker likadant men vi är olika personer och det är viktigt tror jag.
Jag kan tillägga också att en viktig sak i samarbetet med kreativa grupper är att man är utbildad och bestämmer sig för att göra något tillsammans med någon.
Men vi var först vänner i över två år innan vi funderade på att göra något. Det baseras på att vi först pratade om arkitektur och form. Långt senare blev vi vänner.
Jag tycker det är lite speciellt. Och som Olof också sa, hur vet man? Det var inte någon för 30 år sedan man hade en tanke på att man skulle stå här och prata om det. Har du någon bra definition?
En annan infallsvinkel på varför vi har kunnat hålla ihop så länge är väl att frågan är befogad eftersom alla skapande människor har ett starkt behov av att uttrycka sig själva.
Därför kanske det ligger inbakat i att det är svårt att samarbeta med någon annan som vill uttrycka sin personlighet. Men vi har alla tre bakgrunder i gruppsammanhang som har gjort oss förberedda på att vara en del av något som är större än en själv.