Längtan efter kärleken är så stark.
En partnerrelation.
Längtan efter den typen av kärlek.
Det kanske inte är något jag brukar berätta om.
Men nu tycker jag också att tiden är mogen att kunna berätta om det.
För att allt hoppar ut.
Efter att ha gått igenom allt som jag har gått igenom nu.
Så känner jag att jag är redo för att göra plats för kärleken till mig.
Jag hoppas det i alla fall.
Gud, jag längtar efter det.
Nu kände jag att det är så många som också söker någon som jag.
Som inte har hittat rätt.
Och då kan man också...
Man kan ju inte förändra någon annan än sig själv.
Då måste man ju också gå till sig själv.
Vad är det som gör ont?
Vad är det som gör att jag inte hittar rätt?
Eller är rädd för att hitta rätt?
Då vill jag berätta om det.
För det kan ju alltid hjälpa någon annan också.
Det hjälper ju mig medan jag berättar det också.
När man inte vet vem man är.
Så är det ju svårt att bli älskad för den man vill vara.
Men nu känner jag att jag är den jag vill vara.
Och nu är jag redo för att bli älskad.
Och det ska bli härligt.
Om det blir så.
Det hoppas jag.
Jag har nog prövat det mesta.
Alltifrån den här kontaktannonsen som jag berättade om.
Det är väl det värsta.
Som jag inte rekommenderar på det sättet.
Däremot så tycker jag att det finns en press på alla ens nära och kära.
Att matchmäka.
Det tycker jag gjordes mera för.
Nu ska du få gå på en blind date.
Eller nu ska du komma på en middag.
Jag har någon och så vidare.
Carolina är ju en fena på detta.
Så jag tänker anmäla mig till henne.
Jag tror att henne skulle fråga om hur man gör.