–Kom igen med lite rödvin. Vill du ha det i maten? –Ja, det vill jag alltid ha.
–Nej, men det är okej. –Du sitter och läser. Läser du mycket?
–Ja, det finns tid till det nu. –Spännande med dig då–
–som efter åttio själv har blivit författare.
–Ja, det kan man tänka sig. –Varför börjar du skriva?
När man börjar bli över åttio så är döden nånting som man hela tiden–
–har i närheten och inte kan fly ifrån.
–Så vill jag tackla det genom att skriva om det. –Hur tacklar du det själv?
Genom att försöka fejsa livet.
Att tro på livet så mycket mer närvarande än döden.
Döden kommer. Men melankolin slår till med en jävla mellanrum.
Det kan man inte göra nånting åt, men man behöver inte gräva ner sig i den.
Det gör alla människor ändå. Du kommer att upptäcka det.
Jag är inte rädd för döden, men det är tråkigt att inte vara med mer.