Jag slutade dricka för tre år sedan.
Jag själv drack alkohol första gången när jag blev 30.
När man är nykter bland fulla.
Om nån i ens omgivning tycker att det här är ett problem, då är det ett problem.
Barn säger så mycket utan att använda ord.
Jag tror att vi behöver lära oss att lyssna in, även när saker inte sägs rakt ut.
Jag har lyssnat på en bok som heter Shaggy Bane.
Hypad, eller hur?
Författaren heter Douglas Stewart. Den är väl ganska självbiografisk.
Han vill kalla den roman.
Den blev också refuserad 44 gånger innan nån gav ut den.
Hoppfullt, ändå.
Det kändes lite härligt att han äntligen fick det här erkännandet.
Det här är en pojke som växer upp i en tid.
Och hur hennes missbruk hejas på ganska mycket.
Alla är ganska mycket i samma situation.
Hon kanske har det värre än vissa av grannarna.
Men man vill inte att nån ska komma ur det.
Om nån avstår eller lyckas komma ur nånting, så blir det ännu smutsigare själv.
Det är en väldigt deppig bok.
Men det är en kärleksförklaring från en son till en mamma.
Jag tror att det är en bra bok.
Det är verkligen en kärleksförklaring från en son till en mamma.
Det jag tänkte att vi skulle prata lite om är alkohol-
och framför allt alkoholnormen, som jag tycker är otroligt stark.
Jag slutade dricka för tre år sen. Lite drygt.
Jag tyckte att det påverkade mitt psyke lite för mycket.
Det blev helt enkelt inte värt det.
Jag valde att lyssna på den här boken-
för jag tycker att den beskriver omfattningen av problemet-
med ett alkoholberoende och kompliciteten egentligen i det hela.
Mellan jag var typ 21 och 26 drack jag ingenting.
Hur tyckte du att det var?
Det var billigt och jag var aldrig bakis.
Folk var liksom chockade över det.
När man är nykter bland fulla...
Man tycker att folk är så äckliga och ointressanta.
Det här att man hela tiden måste ha en anledning till att inte dricka-
tycker jag säger ganska mycket om vår syn på alkohol.
Det är mer så att man ifrågasätter nån som inte dricker-
än nån som dricker för mycket.
Jag vet inte, det kanske är att det anses att man är lite präktig.
Jag vet inte.
Jag kom från ett hem där man aldrig konsumerade alkohol.
Det fanns inte i min värld. Mina föräldrar drack inte alkohol.
I alla fall aldrig där vi såg. Det fanns aldrig alkohol hemma hos oss.
Jag själv drack alkohol första gången när jag blev 30.
Så jag var helt enkelt tvungen att försvara varför jag inte drack alkohol.
Alkoholkulturen i Sverige ser ut på det sättet-
att det enas om som en initiationsrit för unga.
Det är så vi blir vuxna.
Och det är ingen som reflekterar särskilt mycket över det.
Det är inte så många som tänker på det.
Och det finns också en enorm okunskap om hur ett beroende tar fart.
Och vi skrattar åt det.
Ja, vi skrattar åt det. Man är så bakis.
Man ligger och bara är helt förstörd i flera dagar.
Det är inte helt normaliserat i vårt samhälle.
Och saker som man har gjort som har varit så här...
Ja, och man ursäktas jättehemska grejer-
som man både kanske har gjort men också blivit utsatt för.
I boken är det så himla tydligt hur hela hennes vardag styrs av.
Hur ska jag få ihop pengar till alkohol? Vem har alkohol?
Och sonen blir ju liksom involverad i det här också.
Så han är så otroligt lojal.
Man förstår hur otroligt viktigt det är att omgivningen agerar.
Om någon i ens omgivning tycker att det är ett problem-
då är det ett problem.
Och då har det varit det väldigt länge.
Många som har den här sjukdomen är experter på att dölja.
Så ofta ser man bara toppen av ett isberg.
Dölja eller bara normalisera.
Jag tror att när alkohol blir ett problem-
så blundar folk lätt.
Man vill inte lägga sig i. Plötsligt blir det nånting privat.
Och jag tror att det måste man lyfta och kliva ur.
För man kan inte lägga det här på barn.
Utan då måste vuxenvärlden agera.
Tack för att ni kom till mitt slott.
Det är mitt slott, Louise. Men kul att ni kunde komma.
Jag var tacksam att jag fick vara med.
Och så kul att få prata om de här böckerna.
Och ämnena.
Jag är sugen på att lyssna på precis varenda bok.
Vi får nog ses igen.
Vi har bokklubb. Det här är ju bokklubb.