Wendelbo: Han är den nya Ernst Kirchsteiger
Residence krönikör Martin Wendelbo förklarar vem som är den nya sheriffen.
Visst jag gillar dig Ernst, det är inget snack om saken. Vi har skrattat ihop, vi har pratat design och DIY. Jag har druckit monterbubbel och du har varit seriös. Det är lite så vi har rullat. Men… Det är en ny sheriff i stan. Eller om jag ska vara noga och lite petig – det finns ett nytt verb i världen.
Jag har inte pratat med någon medlem i Svenska Akademin ännu, men jag är helt övertygad att detta verbet kommer att införas i nästa års upplaga av SAOL.
I flera år har det, så fort någon plockat fram en fogsvans, vinkelhake eller rundstav, i smyg ropats, ”Här står du och Ernstar dig”
Det var då. Nu är nu.
Och nu heter det inte så längre. Det beror mest på den nye sheriffen. Från och med sommaren 2017 så heter det ”Här står du och Dickar dig”
Japp så är det. Jag tror ingen kan ha missat byggeposet Cowboykåken på SVT. Ett målmedvetet snickrande som får Noa och hans ark att framstå som en bortklippt blooper från Superskaparna i jämförelse.
Dick Bewarp, som jag av en händelse råkade intervjua med blandad framgång, har gett pannbenet ett ansikte och envisheten en söderkis dialekt. Under år av slit lyckas han inte bara bygga en villa värdig Zeb Machan utan också filma sina äventyr. Jag är stum av beundran.
Jag har själv under sommaren byggt ett växthus. Stundtals extremt enahanda målande och dito svärande. Det gick till och med gått så långt att jag vid flera tillfällen tyckte synd om mig själv. Jag kände mig en aning vit, medelålders och kränkt. Typiskt. Funderade åtskilliga gånger under processen. Hur hade Ernst gjort? Vad skulle Ernst säga? Hur skulle han känna? Blir det bättre om jag målar barfota?
Om jag tar på mig min sommarblå linneskjorta blir jag klar snabbare då? Sen dök det upp. Som en skänk från ovan. Cowboykåken på SVT. Plötsligt kändes inte 4 lager färg på de 400 furuplankorna så jobbigt. Det var ju bara att Dicka på.
Varje morgon innan resten av familjen vaknade stod jag där och Dickade i carporten. Varje kväll när resten av familjen somnat stod jag där och Dickade. Jag fortsatte i och för sig med diverse svordomar men det kändes på något sätt väldigt mycket mer lättsamt att slåss mot dagg och knott när man Dickade istället för att bara Ernsta sig lite.