Fem fantastiska formgivare från Sverige
Många är de som bidragit till svensk designs goda rykte. Vi lyfter fram fem namn som levde och verkade på 1900-talet, och ett urval av deras verk. Här finns klassiker du säkert minns!
Estrid Ericson, 1894–1981
Okonventionell men stilsäker hämtade hon inspiration från alla håll. Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson mixade högt och lågt, dyrt och billigt, när och fjärran, modernt och gammalt. Hemmet skulle vara trivsamt, personligt och föränderligt och det skulle gå att samla på sig prylar allt eftersom. Det var hennes filosofi.
Teckningsläraren och tennkonstnären Estrid Ericson var djärv på mer än ett sätt. Hon vågade skapa och hon vågade satsa. År 1924 startade hon Svenskt Tenn i Stockholm med hjälp av en liten summa pengar som hon ärvt sin far. Butiken var från början helt inriktad på tennföremål, men breddades snart med en inredningsavdelning.
Svenskt Tenn etablerade sig som ett välkänt namn i designsammanhang, och Estrid Ericson fångade upp lovande formgivare. En av dem var Josef Frank, tillika arkitekt och en av funktionalismens pionjärer. Det samarbetet resulterade i många tidlösa möbler, tygmönster och annat. Estrid Ericson själv ritade allt från speglar till smycken och textilier. Hennes elefantmönstrade tyg känner nog många igen. Hon var även scenograf, och hon arrangerade dukningar, inredningar och utställningar.
Estrid var 50 år när hon år 1944 gifte sig med sjökaptenen Sigfrid Ericson. Hon ledde Svenskt Tenn bit in på 70-talet, och var 81 år när hon sålde sitt företag.Intresset för hennes inredningsstil lever i högsta grad än idag. Själv vilar Estrid Ericson i Hjo. Hon blev 87 år gammal och begravdes i orten där hon växte upp.Här är Bruno Mathssons mest älskade möblerLäs mer
Bruno Mathsson, 1907–1988
Han har kallats sittkurvornas mästare. Möbler skulle tillverkas med en sådan konst att sittandet i dem inte blev någon konst, ansåg han.
Bruno Mathsson från Värnamo blev en av Sveriges internationellt mest kända formgivare.
Han föddes till snickare. Fadern Karl var snickarmästare i fjärde generationen, och Bruno blev upplärd i sin fars fabrik där klassiska möbler konstruerades.
Bruno Mathsson fångades av funktionalismens idéer, ägnade sig åt självstudier i sittandets mekanik, han ville kombinera funktion och form. Möblerna skulle vara sköna i dubbel bemärkelse.
Genombrottet kom när han fick ställa ut sina möbler på Röhsska museet 1936. Det blev en succé. Året efter väntade världsutställningen i Paris. Och snart var Bruno Mathsson ett internationellt ryktbart namn.
Arkitekten Bruno Mathsson skapade monteringsfärdiga glashus, som väckte stort uppseende. Ett eget patenterat fönstersystem möjliggjorde en konstruktion som andades enkelhet, kärlek till ljuset och närhet till naturen.
Vilstolen Pernilla, fåtöljen Jetson och bordet Superellips är några av Bruno Mathssons mest kända skapelser. Även den viktigaste personen i hans liv, hustrun Karin, fick en fåtölj uppkallad efter sig.
Monica Bratt-Wijkander, 1913–1961
Monica Bratt-Wijkander arbetade som glaskonstnär i en tid då branschen dominerades av män. Som ung ville hon bli målare, och gick olika utbildningar med den inriktningen. Hon studerade även i Paris, och gjorde studieresor till bland annat Italien, där hon inspirerades av den romerska stilen och keramikkonsten.
Parallellt med studierna på Konsthögskolan i Stockholm blev hon tillfrågad om hon ville rita glas för Reijmyre Glasbruk. Det ville hon. Monica Bratt-Wijkander målade mycket, men det var genom glaskonsten hon skapade sig ett namn.
Ädelstenarna rubin, smaragd och safir återspeglades i hennes färgval. Hon blev känd för sina enkla, naturliga och robusta former som framställdes i mättade röda, gröna eller blå färger, men även transparant. Hon gjorde bland annat dricksglas, vinglas, skålar, karaffer, fat och kannor.
Monica Bratt var gift med civilekonomen Ebbe Wijkander. De bosatte sig i Göteborg och fick två döttrar. Monica Bratt-Wijkander kombinerade familjeliv med karriär och arbetet för Reijmyre, där hon var anställd åren 1937–1958. Hon lämnade på grund av sjukdom och avled några år senare, endast 48 år gammal.
Göta Trägårdh, 1904–1984
Göta Trägårdh var en pionjär inom modedesign. Hon var mönsterformgivare på flera av Sveriges ledande textilföretag. Hon arbetade som moderedaktör och modetecknare. Och hon såg till att föra sina kunskaper vidare genom den skola hon var med och grundade.
Själv hade hon studerat på textillinjen på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, och på Konsthögskolan. 1939 var hon en av dem som startade Beckmans designhögskola, där hon sedan arbetade som skolans huvudlärare inom mode.
Göta Trägårdh har haft stor betydelse för den svenska mönsterproduktionens framgångar nationellt och internationellt, både genom det hon själv formgav och genom sin utbildande roll. Som konstnärlig ledare på olika textilföretag fick hon också möjlighet att knyta begåvade elever till dessa.
Hennes egna mönster var ofta färgstarka och grafiska.
Göta Trägårdh ritade personalens kläder till Stockholmsutställningen 1930 och skapade dammode som visades på H55-utställningen. Hon gjorde även butiksinredningar, utställningar och skyltningar till svenska modeföretag.
Namnet Trägårdh fick hon genom första maken Björn Trägårdh, med vilken hon fick två barn. Göta Trägårdh blev 79 år. Hon föddes i Stockholm och begravdes i Bromma.
Stig Lindberg, 1916–1982
”Om ni anställer mig så ska jag se till att det blir jobb på fabriken.” De orden uttalade en självsäker 21-årig Stig Lindberg när han sökte sommarjobb på Gustavsbergs Porslinsfabrik, som vid den tiden gick ganska knackigt.
Stig Lindberg var en arbetsnarkoman och tusenkonstnär. Säg det han inte gjorde… Även om han kanske är allra mest känd för att ha försett det svenska folkhemmet med vackert vardagsporslin. Berså, Ribb, Prunus, Aster, Adam, Eva och Salix är några av många designklassiker som Stig Lindberg skapade för Gustavsberg, där han också under perioder var konstnärlig ledare. Under ett antal år var han huvudlärare i keramik vid Konstfack.
Men Stig Lindberg behärskade många material och hade även andra uppdragsgivare. Hans konstnärliga bredd var stor. Han formgav en transistorradio och en tv-apparat med vridbar skärm, Lumavision, för Luma. Han skapade skulpturer, smyckade offentliga miljöer, illustrerade Lennarts Hellsings barnböcker. Han formgav glas, plastföremål och textilmönster. Listan kan göras lång.
1974 insjuknade Stig Lindberg i lungcancer. Året efter dog hustrun Gunnel, som han fått tre barn med. Stig själv repade sig från sjukdomen och levde ytterligare åtta år med en lunga. Umeåsonen delade sina sista år mellan Skåne och olika platser i Italien, där han avled 1982. Stig Lindberg blev 66 år gammal.
